Religiösa övertygelser och deras åtföljande moraliska värderingar finner vanligtvis utrymme inom organisatoriska strukturer, konventionella procedurer, och deras uttryck i speciella symboler. I det västerländska samhället har former av kristna institutioner blivit så väletablerat att det ofta är lätt, till och med för sekulariserade lekmän, att anta att en religion måste ha analoga strukturer och symboler identiska med dem hos kristendom. Modellen för den särskilda gudstjänstbyggnaden, en stabil kongregation, betjänad av ett fast prästerskap som har befogenhet att medla eller förordna, är alla punkter för vilka man förväntar sig motsvarigheter inom andra religioner. Ändå måste även en flyktig granskning klargöra att religion inte behöver se ut som denna modell. De stora religionerna i världen visar en variation av olika arrangemang, från, å ena sidan, prästerskapet, bruket att offra, och sakramentalism med ymnigt användande av kompletterande hjälpmedel för tro (såsom rökelse, dans och bildspråk), till å andra sidan, intensiv askes och säreget beroende av verbal framställningsform och bön. Båda ytterligheterna kan påträffas inom en större tradition, i hinduism eller kristendom, medan islam i dess ortodoxa uttryck, är mer enhetligt asketisk – dess extatiska manifestationer som inträffar i periferin.
Religiös tillbedjan skiljer sig i hög grad angående form och frekvens bland de olika religionerna. Den har olika innebörd och tar en distinktiv form i icke-teistiska system såsom buddism. Eftersom det inte finns någon överlägsen gudom, finns det inget grundvärde i bön, ingen plats för tillbedjan, inget behov av uttryck av beroende, ödmjukhet och underkastelse, inget syfte med proklamationer av beröm – varav alla utgör en del av den kristna dyrkan. Ändå är nutida kristen dyrkan i sig produkten av en lång utvecklingsprocess. Den judisk-kristna traditionen har förändrats radikalt genom århundradena. Gamla testamentets krav på djuroffer till en hämndlysten Gud är fjärran från den andäktiga utövning av, låt oss säga – 1800-talets fromma protestantism. Ersättandet av mässande samt den metriska psalmsången med populära hymner gav ett helt annat utseende åt kristen gudstjänst under loppet av ett par århundraden. Idag har begreppet om en antropomorfisk Gud bleknat i kristendomen, och ur synpunkten om modern teologi är modern kristen dyrkan, i vilken antropomorfiska bilder är mycket riklig, klart otidsenlig. Det kan knappast vara förvånande att några moderna kyrkosamfund, avlastade på gamla traditioner (i vilken patinan av det antika lätt kan misstas för en aura av fromhet), bör ha minskat om inte helt och hållet övergett, spår av antropomorfism i det förflutna. Även bortsett från sådana evolutionära trender, finns det emellertid riklig mångfald bland kristna kyrkosamfund för att fastställa den omständigheten att varje stereotyp framställning av vad dyrkan innebär sviker den mångsidiga mångfalden av religion i dagens värld. Således utvecklade den romerska kyrkan den genomtänkta användningen av auditiv-, visuell- och luktsensation i andaktsutövningen. Katolsk liturgi, samtidigt som den förnekade användningen av dans och droger, vilka har använts i andra religioner, har utstuderade ritualer, sakrament och mässhakar, en stor rikedom av symbolik, och ett överflöd av ceremonier vilka markerar kyrkans kalender och rangordning samt riter, (dop/vigselceremonier etc.) för individer. I skarpaste kontrast till romersk katolicism står kväkarna, som förkastar varje begrepp om ett prästerskap, varje antagande av ritual (även icke-sakramentala åminnelsemönster av ritual, vanliga i vissa av de protestantiska kyrkosamfunden) samt användningen av bildspråk och mässhakar. Betoning på lämplighet och kompetens angående lekmannaframträdanden, avvisandet av helighet, vare sig det gäller byggnader, platser, storhelger eller ceremonier, och sådana hjälpmedel som talismaner och radband, är ett kännetecken i större eller mindre utsträckning för protestantisk religion. Evangelister förkastar idén om ett prästerskap, och kväkarna, brödraskapet, Christadelphians, och Christian Scientists förrättar utan en betald tjänstgöring. Medan de flesta protestantiska kyrkosamfund behåller en ceremoni där man bryter brödet gör de det ofta som en åminnelseakt i enlighet med skriften, och inte som ett utförande med någon inneboende kraft. Således, medan olika åtgärder i vissa exempel har liknande syften, i andra fall, såsom vid brytandet av brödet, uppnår en till synes liknande handling i enlighet med läran hos ett kyrkosamfund, en distinktiv innebörd. Där, såsom i Christian Science, gudomligheten anses vara en abstrakt princip, antar handlingar av dyrkan, medan man har ett välbekant religiöst syfte att bringa den troende i gott samförstånd med ett gudomlig sinne, en helt annorlunda skepnad från de ödmjuka bruken hos kyrkosamfund, vilka bibehåller en antropomorfisk syn på gudomlighet.
Nya religioner – och alla religioner var nya vid någon tidpunkt – kommer troligen att ignorera eller kasta bort en del av de traditionella utövningar och installationer av äldre och etablerade religioner. Det är desto mer troligt att de gör så om de uppstår under perioder av accelererad social och teknisk utveckling när livsmönstren hos vanliga människor genomgår en radikal förändring, och när antaganden om grundläggande institutioner – familj, gemenskap, utbildning, den ekonomiska
ordningen – helt förändras.
Nya religioner – och alla religioner var nya vid någon tidpunkt – kommer troligen att ignorera eller kasta bort en del av de traditionella utövningar och installationer av äldre och etablerade religioner. Det är desto mer troligt att de gör så om de uppstår under perioder av accelererad social och teknisk utveckling när livsmönstren hos vanliga människor genomgår en radikal förändring, och när antaganden om grundläggande institutioner – familj, gemenskap, utbildning, den ekonomiska ordningen – helt förändras. I ett mer dynamiskt samhälle, med alltmer opersonliga sociala relationer, och inflytandet från nya kommunikationsmedier, och en vidare spridning av all sorts information och kunskap, är den ökade mångfalden av religiös meningsyttring helt och hållet att förvänta. Nya religioner i västvärlden kan orimligt finna passande strukturer från de kyrkor som uppstod två, tre, fyra eller femton eller flera hundra år sedan. Att erbjuda ett exempel, mot bakgrund av den intensifierade graden av social, geografisk och daglig rörlighet hos modern befolkning, skulle det inte vara lämpligt att anta att nya religioner skulle organisera sig själva församlingsmässigt som stabila och statiska samfund. Andra tekniker för kommunikation har ersatt predikstolen och tryckpressen, och det skulle vara förvånande, i detta liksom i andra verksamhetsområden, om nya religioner inte skulle anta de förbättrade möjligheterna i den tidsepok i vilken de dyker upp. Att de gör saker annorlunda än den traditionella stereotypen av religion, att de tittar utanför det västerländska samhället för sin legitimering, eller att de använder sig av nya tekniker för andlig upplysning, diskvalificerar dem inte som manifestationer av mänsklig religiositet.
