Internationella normer för mänskliga rättigheter:
grundläggande bestämmelser om religionsfrihet

Dessa friheter omfattar med nödvändighet friheten att välja religion eller trosuppfattning, inklusive rätten att ersätta ens nuvarande religion eller trosuppfattning med en annan eller att anamma ett ateistiskt synsätt, samt rätten att behålla sin religion eller trosuppfattning;

Inga inskränkningar är tillåtna för denna frihet; och

Ingen får tvingas att avslöja sina tankar eller att han eller hon är en anhängare av en viss religion eller trosuppfattning.

– FNKMR, Allmän kommentar nr 22 (punkterna 3, 5)

Inga inskränkningar är tillåtna för denna frihet.

Samma skydd åtnjuts av alla som har en trosuppfattning av icke-religiös natur.

Exempel på otillåtet tvång som inskränker rätten att bekänna sig till eller anta en religion eller en trosuppfattning inkluderar:

Hot om fysiskt våld eller påföljder för att tvinga troende eller icke-troende att följa specifika trossatser och tvinga religiösa församlingar att avsvärja sig sin religion eller trosuppfattning eller att omvända sig; och

Policyer eller sedvänjor som har samma avsikt eller effekt, såsom de som begränsar politiska rättigheter skyddade enligt artikel 25 i IKMPR eller tillgången till utbildning, sjukvård och anställning.

– FNKMR, Allmän kommentar nr 22 (punkt 5)

Denna frihet kan utövas offentligen eller enskilt, ensamt eller i gemenskap med andra.

Denna frihet omfattar minimalt följande friheter:

Att hålla gudstjänst eller samling i samband med en religion eller trosuppfattning och att etablera och upprätthålla – inklusive byggande av helgedomar – fritt tillgängliga platser för dessa ändamål;

Att inrätta och driva lämpliga institutioner för välgörande eller humanitära ändamål, samt prästseminarier eller religiösa skolor;

Att i tillräcklig omfattning skapa, förvärva och använda ting och material som hör samman med och behövs för en religions eller trosuppfattnings ceremonier eller sedvänjor, inklusive bruk av rituella formler och föremål, uppvisande av symboler, efterlevnad av kostföreskrifter, bärande av särskilda kläder eller huvudbonader, deltagande i ritualer som hör till vissa skeden i livet och bruk av ett särskilt, för en grupp sedvanligt språk;

Att författa, publicera och sprida relevanta publikationer inom dessa områden;

Att ge undervisning i en religion eller trosuppfattning på därför lämpade platser;

Att be om och motta frivilliga finansiella och andra slags bidrag från privatpersoner och institutioner;

Att organisera, utbilda, utnämna, välja, utse som efterträdare eller ersätta lämpliga ledare, präster och lärare som behövs för att uppfylla de krav och normer som religionen eller trosuppfattningen i fråga ställer;

Att hålla vilodagar och fira högtider och ceremonier i enlighet med reglerna för ens religion eller tro; och

Att upprätta och vidmakthålla kommunikation med individer och gemenskaper om religions- och trosfrågor på nationell och internationell nivå.

Friheten att utöva religion eller trosuppfattning får endast underkastas de inskränkningar som är angivna i lag och som är nödvändiga för att skydda den allmänna säkerheten, ordningen, folkhälsan eller sedligheten eller andras grundläggande rättigheter och friheter.

Inga undantag får göras från tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet, inte ens i ”en allmän nödsituation som hotar nationens existens”. (IKMPR, artikel 4:2, och AFMR, artiklarna 29 & 30)

Inskränkningar måste fastställas i lag och får inte användas på ett sätt som undergräver de rättigheter som garanteras i artikel 18.

Punkt 3 i artikel 18 skall ges en sträng tolkning: inskränkningar på grunder som inte specificeras där är inte tillåtna (en inskränkning baserad på den nationella säkerheten är till exempel otillåtlig) även om de vore tillåtna som inskränkningar i andra rättigheter skyddade av detta avtal.

Inskränkningar får endast användas för de ändamål för vilka de utformats och skall vara direkt relaterade och proportionerliga till de specifika behov de baserar sig på.

Inskränkningar får inte vidtas i diskriminerande syfte eller användas på ett diskriminerande sätt.

Inskränkningar i friheten att utöva en religion eller trosuppfattning i syfte att skydda sedligheten måste grunda sig på principer som inte uteslutande härrör från en enda tradition eller religion.

Personer som redan är föremål för vissa legitima frihetsbegränsningar, såsom fångar, har kvar rätten att utöva sin religion eller trosuppfattning i fullaste möjliga mån inom ramen för frihetsbegränsningen i fråga.

– FNKMR, Allmän kommentar nr 22 (punkt 8)

Ingenting i denna förklaring får tolkas som att det innebär en rätt för en stat, en grupp eller en enskild person att ägna sig åt en verksamhet eller att utföra en handling som syftar till att omintetgöra någon av de rättigheter eller friheter som anges i förklaringen.

– AFMR, artikel 30