Hur man håller sig frisk | Förebyggande resurscenter

Det finns bara två kriterier på ett liv som levts väl, sade L. Ron Hubbard en gång, nämligen dessa: Gjorde man det man avsåg att göra? Och var människor glada för att man levt? Hans samlade livsverk, vilket inbegriper över 10 000 skrifter och 3 000 inspelade föreläsningar om Dianetics och Scientology, står som svar på det första kriteriet. Det andra kriteriet har besvarats av alla de hundratals miljoner människor, vars liv bevisligen har förändrats till det bättre på grund av att han levt. De utgörs av generationer av elever som nu kan läsa utmärkt tack vare L. Ron Hubbards upptäckter inom utbildning; miljontals män och kvinnor som befriats från drogmissbruk genom L. Ron Hubbards banbrytande framsteg angående rehabilitering av drogmissbrukare; ännu fler som har berörts av hans moralkodex baserad på sunt förnuft; och ytterligare miljontals människor för vilka hans verk utgör den andliga grundvalen i deras liv.

L. Ron Hubbard är mest känd genom Dianetics och Scientology, men en beskrivning av honom kan inte begränsas till endast dessa ämnen. Hans liv var alltför skiftande och hans inflytande alltför brett och mångfasetterat. Det finns till exempel medlemmar i stammar i södra Afrika som inte vet någonting om Dianetics och Scientology, men som känner L. Ron Hubbard som pedagog. Likaledes finns det fabriksarbetare över hela Europa som endast känner honom genom hans administrativa upptäckter. Barn i Sydostasien känner honom endast som författaren till den moralkodex de följer, och läsare på ett dussintal olika språk känner honom bara genom hans romaner. L. Ron Hubbard är med andra ord inte lätt att kategorisera. Den allmänna missuppfattningen att en ”religionsstiftare” är en kontemplativ och otillgänglig person, stämmer absolut inte in på honom. Ju mer man lär känna denna man och hans verk, desto mer inser man att han var precis den typ av person som man kunde förvänta sig skulle skänka oss Scientology – den enda större religion som grundades under 1900-talet.

Det som erbjuds i Scientology är dessutom vad man kan förvänta sig av en man som L. Ron Hubbard. Scientology behandlar nämligen på ett fullständigt unikt sätt människors mest grundläggande frågor – Vilka är vi? Var kom vi ifrån och vart är vi på väg? Den erbjuder dessutom en unik teknologi för att uppnå högre andlig frihet. Så hur ska man då karaktärisera grundaren av en sådan religion? Han måste självfallet vara en person som skiljer sig från mängden, han måste vara både dragen till människor och omtyckt av folk, dynamisk, karismatisk och enormt kompetent inom ett dussintal olika områden – allt precis som L. Ron Hubbard.

”Så hur ska man då karaktärisera grundaren av en sådan religion? Han måste självfallet vara en person som skiljer sig från mängden, han måste vara både dragen till människor och omtyckt av folk, dynamisk, karismatisk och enormt kompetent inom ett dussintal olika områden – allt precis som L. Ron Hubbard.”

Faktum är att L. Ron Hubbard skulle ha varit ett firat namn än idag, även om han bara hade låtit sig nöja med en av sina många prestationer. Han är utan tvekan en av tidernas mest hyllade och lästa författare – hans skönlitterära verk har sålts i över femtio miljoner exemplar. Däribland märks sådana monumentala bestsellers som Fear, Final Blackout, Battlefield Earth och serien Mission Earth på tio volymer. Hans romaner har dessutom belönats med flera av världens förnämsta litteraturpriser och han har helt korrekt beskrivits som ”en av 1900-talets mest produktiva och inflytelserika författare”.

Hans tidigare bedrifter är lika imponerande de. Som konstflygare på 1930-talet var han känd som ”Flash Hubbard” och som segelflygare slog han alla lokala rekord för längsta oavbrutna flygtid med glidflygplan. Som expeditionsledare ledde han den första fullständiga mineralogiska undersökningen på Puerto Rico som då var ett protektorat under USA, och hans navigationsnoteringar har fortfarande betydelse för de sjökort som gäller för farvattnen utanför British Columbias kust. Hans experiment med tidiga radiofyrar utgjorde grunden till navigationssystemet LOng RAnge Navigation (LORAN); han var under hela sitt liv en aktiv fotograf med bilder publicerade i National Geographic och utställningar som besöktes av tiotusentals människor.

Administration var ett annat område som Hubbard bedrev forskning inom; han utvecklade och sammanställde en teknologi som för närvarande används av alla typer av organisationer, bland annat multinationella företag, välgörenhetsorgan, politiska partier, skolor, ungdomsklubbar och alla tänkbara mindre företag. Hubbards utbildningsmetoder har likaså vunnit internationellt erkännande och används av pedagoger på alla områden. Hans lika hyllade program för rehabilitering av narkomaner har visat sig vara två till tre gånger mer effektivt än andra liknande program. Men oavsett hur imponerande dessa siffror från hans liv är, blir ingen bedömning av L. Ron Hubbards liv fullständig utan en viss förståelse av vad som kom att bli hans livsverk: Dianetics och Scientology. (Se volymen Filosof och grundare: Återupptäckten av människans själ i L. Ron Hubbard-serien.)

Berättelsen är ofantlig, förunderlig och omfattar faktiskt hela hans levnad. Men de grova dragen är att han berättar om sitt första inträde i en andlig dimension när han som barn blev vän med inhemska svartfotsindianer i Helena, Montana. Bland dem kan särskilt nämnas en tvättäkta medicinman, känd i trakten som ”Gamle Tom”. Det sällsynta vänskapsband som knöts dem emellan ledde till att den då sexårige Hubbard visades den stora äran att upptas som blodsbroder i stammen samtidigt som han fick ta del av ett andligt arv av mycket speciellt slag.

”Berättelsen är ofantlig, förunderlig och omfattar faktiskt hela hans levnad.”

Nästa milstolpe i L. Ron Hubbards liv kom 1923 då han, tolv år gammal, började studera freudiansk teori under kommendörkapten Joseph C. Thompson – den enda officer från amerikanska flottan som studerat under Freud i Wien. Trots att varken den yngre eller äldre L. Ron Hubbard någonsin kom att acceptera psykoanalys som sådan, fick hans kontakt med ämnet stor betydelse. Han skrev senare att Freud, om inget annat, åtminstone hade fört fram idén ”att det går att göra något åt sinnet”.

Den tredje betydelsefulla etappen i L. Ron Hubbards sökande ägde rum i Asien, där han redan som tonåring ägnade nästan två år åt resor och studier. Han blev en av de få västerlänningar som fick tillträde till de sägenomspunna tibetanska lamaklostren i Kinas västra berg, och han studerade faktiskt under den siste i en rad kungliga magiker som härstammade i rakt nedstigande led från Kublai khans hov. Men hur fascinerande dessa äventyr än må ha tyckts honom, konstaterade han till slut att han varken hade funnit något användbart eller förutsägbart vad gällde det mänskliga sinnet. Därav hans kortfattade sammanfattning om den bestående misären i länder där visdomen var stor men noggrant dold och endast gavs ut i form av vidskepelse.

Hubbard återvände till USA år 1929 och skrev in sig på George Washington University. Där studerade han teknik, matematik och kärnfysik – ämnen som skulle tjäna honom väl senare i hans filosofiska sökande. Hubbard var i själva verket först med att strikt tillämpa västerländska vetenskapliga metoder för frågor av andlig natur. Universitetet hade dock ingenting att erbjuda av vad han sökte utöver en grundläggande metodik. Faktum är att han senare med viss häftighet medgav:

”Det var mycket uppenbart att jag hade att göra med och levde i en kultur som visste mindre om människans sinne än den mest primitiva stam jag någonsin hade varit i kontakt med. Och eftersom jag visste att människorna i Orienten inte hade förmågan att tränga så djupt och förutsägbart in i de gåtor som omgärdade människans sinne som jag hade kommit att förvänta mig, visste jag att jag hade mycket forskningsarbete framför mig.”

Forskningen kom att uppta de närmaste tjugo åren. Under denna tid skulle han beblanda sig med tjugoen raser och kulturer, inklusive nordvästra Stillahavsområdets indianbosättningar, filippinska tagaler och ursprungsbefolkningen på de då avlägsna öarna i Karibien. Enkelt uttryckt inriktade sig hans arbete under denna period på två grundläggande frågor. Den ena utgick från experiment från hans universitetstid och innebar att han sökte efter livskraften, vilken man länge hade spekulerat över – det vill säga, det mänskliga medvetandets källa. Den andra, som var oupplösligt knuten till den första, var att han sökte efter en förenande gemensam nämnare för allt liv – en universell måttstock som han kunde använda för att fastställa vad som undantagslöst var sant och användbart i fråga om människans tillstånd.

Något som var liktydigt med en första filosofisk platå kom 1938 när han skrev det numera legendariska manuskriptet med titeln ”Excalibur”. I detta arbete förde han huvudsakligen fram tanken att livet är mycket mer än en serie slumpvisa kemiska reaktioner och att det bakom allt mänskligt beteende finns någon slags definierbar drivkraft. Drivkraften var, förklarade han, att överleva! och den utgjorde den största genomgripande kraften hos allt levande. Att människan överlevde var ingen ny tanke. Det som var nytt var däremot att detta var tillvarons enda gemensamma nämnare. Detta visade vilken riktning den fortsatta forskningen måste följa.

”Att människan överlevde var ingen ny tanke. Det som var nytt var däremot att detta var tillvarons enda gemensamma nämnare. Detta visade vilken riktning den fortsatta forskningen måste följa.”

Andra världskriget visade sig både avbryta forskningen och bli ytterligare en sporre att fortsätta med den. Det förra på grund av att Hubbard fick tjänstgöra som befälhavare ombord på ubåtsjagare, både på Stilla havet och Atlanten; en sporre för att krigets ohyggligheter, om något, underströk behovet av en användbar filosofi som gjorde det möjligt att förbättra människan. Därav ett annat kort och koncist uttalande från Hubbard halvvägs på hans resa:

”Människan har en galenskap och den kallas krig.”

En kulmen nåddes i forskningen vid denna avgörande tidpunkt år 1945, vid marinsjukhuset Oak Knoll i Oakland, Kalifornien. L. Ron Hubbard var delvis blind på grund av skadade synnerver, och förlamad på grund av skador i höft och rygg. Han blev en av de 5 000 patienter från flottan och marinkåren som vårdades vid Oak Knoll. Bland dem fanns också flera hundra före detta krigsfångar, av vilka en betydande andel inte kunde tillgodogöra sig näring och svalt således trots födan de fick. L. Ron Hubbards intresse väcktes för dessa fall och han gjorde det till sin uppgift att behandla dem med en tidig form av Dianetics. Totalt femton patienter fick Dianetics-rådgivning för att råda bot på den mentala hämning som förhindrade återhämtning. Det som sedan följde och faktiskt räddade livet på dessa patienter var en upptäckt med långtgående följder. Nämligen att ens mentala tillstånd, i motsats till vad vetenskapen i allmänhet ansåg, är överordnat ens fysiologiska tillstånd. Detta innebär att vårt kroppsliga välbefinnande ytterst sett bestäms av våra synpunkter, attityder och allmänna känslotillstånd, inte tvärtom. Eller som L. Ron Hubbard så koncist uttryckte saken: ”Funktion styrde struktur.”

Omkring 1948 testade Hubbard metodens effektivitet på ett brett urval av fall som hämtades från ett tvärsnitt av det amerikanska samhället. Bland fallstudierna fanns skådespelare från Hollywood, chefer från industrier, olycksoffer från ett sjukhus i Pasadena och en kriminell vansinnig person från ett mentalsjukhus i Georgia. Han använde Dianetics på totalt över trehundra personer innan han sammanställde sexton års forskning i ett manuskript. Detta arbete var Dianetics: The Original Thesis. Trots att det i början inte erbjöds för publicering fick det en omfattande spridning som ett hektograferat manuskript som cirkulerade inom vetenskapliga och medicinska kretsar. Det blev en så överväldigande respons att Hubbard snart fick mängder av förfrågningar om ytterligare information. Han skrev till sist, som svar, tidernas största bestseller om människans sinne: Dianetics: Hur tanken påverkar kroppen.

Detta var utan tvekan en kulturell milstolpe. I vad som skulle visa sig vara en talande förutsägelse, tillkännagav den kände kolumnisten Walter Winchell följande:

”I april kommer det något nytt som kallas Dianetics. En ny vetenskap som fungerar lika exakt och oföränderligt som naturvetenskaperna – på det mänskliga sinnets område. Av allt att döma kommer den att bli lika revolutionerande för mänskligheten som den första grottmänniskans upptäckt och utnyttjande av elden.”

Winchells uttalande må ha varit djärvt, men var icke desto mindre korrekt, för med Dianetics kom den första avgörande förklaringen på mänskligt tänkande och beteende. Här ingick också den första metoden för att lösa det mänskliga sinnets problem, vilket bland annat omfattade orimliga rädslor, upprördhet, osäkerhet och psykosomatiska sjukdomar av alla de slag.

I botten av alla dessa problem fanns vad L. Ron Hubbard kallade det reaktiva sinnet, vilket han definierade som ”den del av en persons sinne som fungerar uteslutande enligt stimulus-respons-principen och därför inte befinner sig under hans viljemässiga kontroll, utan genom sitt tvång har makt att styra hans medvetande, syften, tankar, kropp och handlingar”. I det reaktiva sinnet lagras engram, vilka definieras som mentala inspelningar av ögonblick med fysisk smärta och medvetslöshet. Det faktum att sinnet fortfarande registrerar perceptioner under ögonblick av fullständig eller partiell medvetslöshet, kände man vagt till. Men hur engram inverkade fysiologiskt, hur de påverkade tänkande och beteende, detta var helt nytt. Ingen hade heller någonsin kunnat föreställa sig den totala omfattningen av engram i det reaktiva sinnet och vad det innebar i form av mänskligt lidande. Här fanns, som Hubbard kort och gott uttryckte det, ett sinne som ”får en människa att förtränga sina förhoppningar, som innehåller roten till hennes apatikänslor, som gör henne obeslutsam när hon borde agera och som dödar henne innan hon börjat leva”.

Om man någonsin önskat obestridliga bevis på Dianetics effektivitet, behöver man bara betänka vad som åstadkoms med den. Det finns mängder av förbluffande fall dokumenterade. En svetsare som var förlamad till följd av ledinflammation fick tillbaka sin rörlighet efter några dussintal timmar; en officiellt blindförklarad professors syn återställdes på mindre än en vecka; en hemmafru med hysterisk förlamning återfördes till perfekt hälsa i en enda tre timmar lång session. Därtill kom det ultimata målet för processing med Dianetics, då hela det reaktiva sinnet utplånas, och man uppnår tillståndet Clear, vilket innebar att man nu ägde egenskaper och förmågor långt utöver vad någon tidigare hade kunnat förutspå.

När ryktet började spridas, blev gensvaret förstås mycket stort. Över 50 000 exemplar av boken Dianetics såldes så snart de lämnat pressarna, och bokhandlarna kämpade för att ha exemplar på hyllorna. Allteftersom bevisen blev allt fler på att Dianetics fungerade, att en någorlunda intelligent läsare kunde använda dess tekniker, blev gensvaret ännu mer dramatiskt. ”Dianetics – tar USA med storm” och ”Snabbast växande rörelsen i Amerika” stod det att läsa i tidningsrubriker under sommaren 1950. Vid årets slut hade drygt 750 Dianetics-grupper spontant vuxit upp över hela USA, och i sex städer fanns nu forskningsstiftelser för att hjälpa L. Ron Hubbard i arbetet med att utveckla ämnet.

Denna utveckling skedde fortlöpande och metodiskt och var minst lika avslöjande som den utveckling som hade föregått den. Centralt för vad Hubbard granskade under slutet av 1950 och början av 1951 var den mest avgörande frågan för mänsklig existens. I ett tidigt men avslöjande uttalande i saken skrev han:

”Ju mer man undersökte, desto mer förstod man att här hos denna varelse, Homo sapiens, fanns alltför mycket som var okänt.”

”… att många före honom hade irrat omkring i området, men de hade inte lämnat några skyltar, ingen vägkarta och hade bara avslöjat en bråkdel av vad de sett.”

Den fortsatta forskningen, som hade påbörjats ungefär 20 år tidigare, beskriver han som en väg för ”att veta hur man vet”. I en metaforisk beskrivning av resan berättar han hur han begav sig ut på äventyr längs många huvudstråk, gjorde avstickare in på många sidovägar, och strök runt i ovisshetens gränder och undersökte livet på många nivåer. Och det må vara att många före honom hade irrat omkring i området, men de hade inte lämnat några skyltar, ingen vägkarta och hade bara avslöjat en bråkdel av vad de sett. Men han tillkännagav i en avgörande föreläsning tidigt på våren 1952 i Wichita, Kansas, resultatet av denna forskning: Scientology.

Scientology är en tillämpad religiös filosofi som utgör en redogörelse om den mänskliga potentialen, en potential som fullkomligt saknar motstycke, även om svaga ekon av liknande tankegångar kan skönjas i gamla skrifter. Bland andra centrala grundsatser i religionen Scientology är: Människan är en odödlig andlig varelse. Hennes erfarenheter omfattar betydligt mer än en enda livstid, och hennes förmågor är obegränsade, om än icke förverkligade i nuet. I så måtto svarar Scientology mot den mest grundläggande definitionen för en religion, den utgör inte bara ett trossystem, utan ett sätt att uppnå andlig omvandling.

Man uppnår denna omvandling i Scientology genom att studera L. Ron Hubbards skrifter och genom att tillämpa principerna däri. Den huvudsakliga tillämpningen av Scientology kallas auditering och ges av en auditör (från latinets audire, ”en som lyssnar”). Auditören värderar inte och säger heller inte vad man ska tro eller tänka. Auditering är nämligen inte något som görs med en person, och en varaktig behållning uppnås bara genom ett aktivt deltagande. Auditering bygger i själva verket på grundtanken att det bara är genom att låta personen finna egna lösningar på livets problem som man kan eliminera dessa. Av just denna anledning använder auditören processer – exakta uppsättningar frågor avsedda att hjälpa en person att granska annars okända och oönskade källor till svårigheter.

Vad allt detta innebär rent subjektivt är det självfallet inte möjligt att ge en rättvisande beskrivning av, eftersom auditering definitionsmässigt inbegriper att man höjer sig upp mot tillstånd som inte finns beskrivna i tidigare litteratur. Men enkelt uttryckt kan det sägas att Scientology inte ber någon att sträva mot högre nivåer av medvetande, etiskt handlande, lycka och förnuft. Nej, den öppnar snarare en väg till olika tillstånd där allt detta helt enkelt finns naturligt och man är mer etisk, kapabel och lycklig och äger större självbestämmande, eftersom det som får oss att vara något annat än detta nu har röjts undan. Från ett allomfattande perspektiv med det ultimata slutmålet för auditering, bjöd Hubbard in folk som var nya inför Scientology med detta:

”Vi erbjuder dig den ovärderliga gåvan frihet och odödlighet – bokstavligen och utan baktankar.”

”Vi erbjuder dig den ovärderliga gåvan frihet och odödlighet – bokstavligen och utan baktankar.”

Den fullständiga vägen för andliga framsteg finns utstakad på Bron i Scientology. Denna bro anger de exakta auditerings- och utbildningssteg man gör för att förverkliga Scientologys fulla möjligheter. Eftersom Bron är upplagd så att man genomgår gradvis alltmer avancerade steg, sker ens färd uppför den på ett metodiskt och förutsägbart sätt. Även om den grundläggande tanken är mycket gammal – en väg över en avgrund av okunnighet, till en högre platå – är det som Bron presenterar helt nytt: inte en godtycklig följd av steg, utan det mest användbara sätt som finns för att återvinna vad Hubbard beskrev som vårt ”odödliga, oförgängliga jag, för evärdliga tider”.

Men även om Scientology utgör den väg som leder till de högsta av människans andliga mål, har den också stor betydelse för hennes mer omedelbara tillvaro – hennes familj, arbete och samhälle. Denna omständighet är avgörande för en förståelse av Scientologys filosofi och är faktiskt vad Scientology handlar om: inte en doktrin, utan studiet och hanteringen av den mänskliga anden i förhållande till sig själv, till annat liv och det universum i vilket vi lever. I detta avseende omfattar L. Ron Hubbards arbete allt.

”Om det inte sker en drastisk förändring i människans civilisation, så som den stapplar fram idag kommer människan inte att vara kvar här särskilt länge.”

”Om det inte sker en drastisk förändring i människans civilisation, så som den stapplar fram idag”, förklarade han i mitten av 1960-talet, ”kommer människan inte att vara kvar här särskilt länge.” Som tecken på förfallet hänvisade han till politiska omvälvningar, moraliskt förfall, våld, rasism, analfabetism och droger. Det var alltså dessa problem som L. Ron Hubbard ägnade större delen av sina sista år till att åtgärda. I början av 1970-talet kunde man faktiskt se hur hans liv följde en utstakad väg för att finna lösningar på vår tids kulturella kriser.

Att han till slut var framgångsrik ser man i Scientologys fenomenala tillväxt. Det finns nu över tio tusen grupper och organisationer i drygt 150 länder som använder de olika teknologierna i Dianetics och Scientology. Att hans upptäckter rörande det mänskliga sinnet och anden ligger till grund för allt annat som han åstadkommit, är faktiskt hela poängen med denna introduktion. Det som presenteras på de följande sidorna – inom områden som förbättrad undervisning, städer fria från kriminalitet, drogfria universitetsområden, stabila och etiska organisationer och en kulturell vitalisering genom konsten – allt detta och mer därtill har kommit från upptäckter inom Dianetics och Scientology. Även mot bakgrund av omfattningen i allt han uppnådde – i egenskap av författare, pedagog, humanist, administratör och konstnär – kan ingen sådan beskrivning bli riktigt fullständig. För hur kan man på några dussin sidor förmedla en bild av en man som har haft så stort inflytande och som har berört så många så djupt? Icke desto mindre presenteras detta koncisa porträtt av Hubbard och det han uppnådde i samma anda som dessa ord yttrades i:

”Om saker och ting var lite mer kända och lite bättre förstådda, skulle vi alla leva lyckligare liv.”

Ta reda på mer om L. Ron Hubbard
LADDA NER VITBOKEN