Precis som en del av de nya religionerna har visat sitt stöd åt modern livssyn i konsumtionssamhället, genom att bekräfta strävan efter lycka i detta liv som ett legitimt, i sanning, ett berömvärt mål för mänskligheten, så har de i motsvarande grad framställt ett förändrat förhållande mellan andligt liv och moraliska föreskrifter. Detta är en av aspekterna av förändring angående religion, med vilken myndigheterna och en stor del av allmänheten, fortfarande fångade i tidens skevhet av det traditionella kristna moraliska tänkandet, likväl måste komma helt överens. Likväl måste det vara uppenbart att olika religioner har upprätthållit mycket olika tendenser mot reglerna för uppförande. Religioner har varierat avsevärt angående karaktären av moralregler som de har föreskrivit, i kraften och fastheten på krav i deras tillämpning och i strängheten av påföljder förknippade med dem. I ortodox judendom, styr regler detaljerna i ritualen och många oförutsedda utgifter i dagligt liv, vilka är fullständigt oreglerade i, t.ex., kristen tradition. I islam påverkar religiösa regler olikartade situationer och tillhandahåller ett system av laglig förordning för samhället, som allt emellanåt upprättar långt strängare, och vid andra tillfällen mycket slappare, social kontroll, än den man möter i kristendomen. Koranen åberopas således att upprätthålla, å ena sidan, de allvarliga bestraffningarna sanktionerade för brott under sharia-lagen, samt å andra sidan, upprätthålla de relativt milda faciliteter för män att ta sig upp till fyra hustrur, och den lätthet med vilken de kan skaffa skilsmässa.
Theravadabuddism tillhandahåller en ytterligare kontrast. Här finns föreskrifter för munkar, medan några få allmänna regler åläggs lekmännen. En buddistlekmans uppgift är att inte döda, stjäla, ljuga, begå orättfärdiga sexuella handlingar, eller att dricka rusdrycker. Utöver detta erbjöd Buddha moraliska råd angående hushållsuppgifter, beteende mot vänner och omsorg om sin äkta hälft, men dessa är uppmaningar till vad som skulle kunna kallas socialt sunt förnuft. Individen uppmanas att vara försiktig, sparsam, flitig, att vara rättvis mot tjänare och att som vänner välja dem som avhåller honom från orättfärdighet och förmanar honom till rätt uppträdande. Sådana dygder är emellertid inskärpta som upplyst egenintresse; de är inte underskrivna enligt ett begrepp om synd såsom det bearbetats i kristendomen. Åsidosättande av dessa dygder ådrar sig inte särskilda bestraffningar förutom när det gäller att producera dålig karma. Religionen föreskriver inga andra påföljder, och det finns ingen vredgad gudom. Eftersom handlingar anses avgöra status i någon framtida reinkarnation, är goda gärningar tillrådliga för att vara i enlighet med den åttafaldiga vägen till upplysning, eftersom de kommer att leda till återfödslar under bättre omständigheter, och förmodligen till den eventuella överlägsenheten i alla pånyttfödslar och uppnåendet av nirvana. Medan buddismen följaktligen utan tvivel lär ut etiska värderingar, medges individen avsevärd frihet i sitt moraliska beteende, och är inte föremål varken för den moraliska kritiken eller hoten med vilken kristen moral underbyggs. I andra samhällen härstammar moraliska föreskrifter inte från uttryckligen religiösa rötter: den konfucianska moralen och samuraikodexen kan till exempel ha präglat den moraliska kvaliteten i det japanska samhället lika fullständigt som, eller fullständigare än de olika skolor i mahayanabuddismen vilka verkar i Japan. Man måste dra slutsatsen att det inte finns något normalt förhållande mellan ett system av religiös doktrin och en moralkodex. Den kombination av religion och moral i kristendom, de mekanismer genom vilka moraliskt beteende är ålagt, och de konsekvenser den förutspår för överträdelsen av dess moraliska regler utgör ett mönster av förhållande, men ett sådant mönster är inte typiskt för andra religiösa system, och det kan inte antas, som medlemmar i kristna samhällen ibland har varit benägna att anta, för att vara en nödvändig eller överlägsen modell genom vilka andra arrangemang kommer att bedömas.
