XXIII. Religion och social förändring

På grund av det ökade trycket på förändring i det moderna samhället, skulle det vara förvånande om någon större social institution hade visat sig vara immun mot konsekvenserna av processen. Även om fast förankrad i det frivilliga området av social aktivitet, har religion förvisso låtit sig påverkas, genom att dyka upp i alltmer varierande former och med förändrande besittningstaganden. Allteftersom den allmänna befolkningen i västvärlden har blivit mer utbildad, har moderna religioner tenderat att mindre betona de konkreta aspekter av de bokstavliga historiska episoderna i religiös historia, och om de har åberopat dem över huvud taget, har de gjort det som poetiska eller symboliska metaforer. Det har varit en avtagande betoning, även inom konventionella kristna traditioner, angående doktriner rörande Gud, skapelse, synd, inkarnation, frälsning eller fördömelse, och en större betoning på en variation i olika angelägenheter. På den praktiska nivån, och i synnerhet i de större kristna kyrkosamfunden är dessa utgåvor förankrade i utvidgningen inom pastoral omsorg vilken utvecklades från mitten av 1800-talet och framåt, och som nu visar sig i många nya former av specialiserad prästerlig verksamhet. Industriell kaplansbefattning (inklusive den avbrutna arbetarpräströrelsen); prästerlig verksamhet på sjukhus och i fängelser; specialiserad rådgivning i äktenskapsvägledning; kristen terapi och helande; rehabilitering av drog- och alkoholmissbruk; sexuella problem; och attityder till arbete, är alla dagliga indikatorer på olika praktiska angelägenheter som stimulerar samtida religiösa och andliga strävanden. På den mera teoretiska nivån har de kompletterats med förnyad uppmuntran av en moral av personligt ansvar; intresse för social rättvisa; sökandet efter personlig tillfredsställelse och självbestämmande; samt tillämpningen av religionen som en källa till positivt tänkande.

Dessa nya riktlinjer har funnit uttryck i både ortodoxa och i avvikande yttranden inom kristendomen, men vad som också har inträffat i det västerländska samhället har varit spridningen, inte bara av några av de större troslärorna från Orienten, ursprungligen till stor del medförda av invandrare, utan också av rörelser som härstammar från dessa religioner, några av dem specifikt modifierade beträffande form och uttryck för att appellera till en västerländsk valkrets. Det finns utöver dessa, rörelser vilka stödjer sig på påstådd forntida hedendom, andra som åkallar ett eklektiskt utbud av mystiska traditioner såsom de inspirerande källor som de dras till. Likväl eftersträvar andra rörelser att återuppliva och sprida utövandet av ockulta konster. Till all denna mångfald måste man lägga till nya religioner som delar någonting av den vetenskapliga orienteringen i dagens samhälle, och som använder sin vetenskap för ändamål som endast kan beskrivas som andliga. I bakgrunden finns också de mer traditionella kristna sekter, av vilka en del en gång väckte oro bland ortodoxa kristna, och tidvis fientlighet hos myndigheterna, men som idag allt oftare och ovillkorligen har kommit att bli tolererade och accepterade som en del av den religiösa mosaiken i dagens samhälle. Att de inte längre är så mycket i fokus för uppmärksamhet eller oro speglar det faktum att, i sammanhanget med dagens religiösa mångfald, verkar de inte längre så märkliga eller så avvikande som de en gång gjorde.

XXIV. Traditionella sekter
LADDA NER VITBOKEN