V. Religiös etik

Alla religioner utvecklar etiska regler, etiska normer och etiska värden som styr uppträdande i vardagslivet, vanliga situationer och personliga och sociala livsomständigheter. Scientology-kyrkan har också ett system av religiös etik. Riktlinjer för uppförande har formulerats i en uppsättning etiska koder: En scientologs kodex sammanfattar grundläggande principer för moraliskt beteende; Auditörens kodex ger en etisk vägledning för andlig utövning som styr uppförandet av Scientology-pastorer; och Hederskodexen framlägger etiska ideal som alla scientologer kan sträva efter. Dessa kodexar anses inte bara styra personligt beteende utan anses även vara grunden för en social omvandling som utlovar en värld utan sinnessjukdom, brottslighet, eller krig.

Bakom de här etikkoderna finns emellertid ett klart närmande till religiös etik där etiskt uppförande anses vara en väsentlig del av andlig tillväxt. Etiskt beteende ses som ett direkt resultat av framsteg på bron till andlig frigörelse. I detta avseende är därför etik nära besläktat med alla religiösa övertygelser och rituella utövanden i Scientology-kyrkan.

I antagandet att mänskliga varelser till sin natur är goda, inser scientologer också att de är kapabla till ondska. De onda handlingar som mänskliga varelser utför betraktas emellertid som aberrationer från den inneboende godheten i människans natur. Från detta perspektiv, är den huvudsakliga etiska nödvändigheten att korrigera etiska aberrationer och återställa den ursprungliga godheten hos den mänskliga anden. I grund och botten, blir religiös etik en fråga om att återställa ett ursprungligt tillstånd av etisk harmoni.

I antagandet att mänskliga varelser till sin natur är goda, inser scientologer också att de är kapabla till ondska. De onda handlingar som mänskliga varelser utför betraktas emellertid som aberrationer från den inneboende godheten i människans natur. Från detta perspektiv, är den huvudsakliga etiska nödvändigheten att korrigera etiska aberrationer och återställa den ursprungliga godheten hos den mänskliga anden.

I olika religioners historia, har system av religiös etik inte endast inriktat sig på specifika åtgärder. De har inte endast förbjudit vissa handlingar, såsom att ljuga, stjäla eller mörda, och föreskrivit andra. Snarare har religiös etik riktat sig till vad som skulle kunna kallas fallenhet för begär. I den kristna traditionen, t.ex., formulerade medeltida teologer en standardlista över de sju dödssynderna – stolthet, vrede, lust, lättja, girighet, frosseri, och avundsjuka. Dessa synder var dock inte specifika handlingar; de var fallenhet för begär som ledde människor bort från Gud. Som den italienska poeten Dante Alighieri förklarade i sin Den gudomliga komedin, dessa synder var sju olika former av samma ”felriktade kärlek”.24 Enligt Dante, stöter felriktade begär bort mänskliga varelser från den gudomliga kärlek som iscensatte den himmelska sfärens gudomlig harmoni. Religiös etik, var därför, ytterst beroende av att omvandla andlig dissonans till andlig harmoni.

På liknande sätt, har buddistisk etik identifierat tre dödssynder – emotionerna lust, girighet och vrede – som också kan uppfattas som former av begär. I det här fallet, är felriktat begär inte i harmoni med Buddhas karaktär av renhet och frihet. Därför har både kristna och buddistiska traditioner förstått religiös etik som en fråga om att föra mänskliga begär in i harmoni med ett andligt ideal.25

Scientology-etik är baserad på en liknande analys av förhållandet mellan dissonans och harmoni i mänskliga tendenser av begär. Denna etiska analys är tydligast formulerad i Tonskalan. På en skala från 0 till 40, visar Tonskalan de andliga tillstånd från vilken olika kvaliteter av handling flödar. Längst ner på skalan, är de väldigt låga tillstånden av begär – apati, förtvivlan – så nära döden att de inte har någon grund för etiskt handlande. Lite högre, tillstånden såsom rädsla, vrede och fientlighet hämmar friheten nödvändig för att leva ett etiskt liv. På nästa nivå, framsteg uppför skalan framgår av förflyttning från konservatism, genom starkt intresse för livet, till ett tillstånd av gladlynthet. Etiskt uppförande blir nu möjligt. Men utrymmet för etiskt handlande ökar exponentiellt allt efter som skalan rör sig uppåt till tillstånd av entusiasm, estetiskt deltagande, och upprymdhet för att komma fram till de högre nivåerna som representerar källan till all handling och till det högsta, Serent varande.

Tonskalan, presenterar därför termer för att bedöma den relativa dissonans eller harmoni av mänskliga tillstånd av begär med de andliga idealen i Scientology. Som L. Ron Hubbard framställer det, ”Man kan se det som så att när man går nedför Tonskalan förs mer och mer disharmoni in i theta. ...” ”Med en musikalisk analogi skulle man kunna säga att tonen blev allt mindre en ren och harmonisk vibration och allt falskare i förhållande till sin sanna ton.”26 I den religiösa etiken i Scientology, beror därför etiskt handlande på att återställa den mänskliga anden till dess ursprungliga tillstånd av andlig harmoni.

VI. Religiös upplevelse
LADDA NER VITBOKEN