IX.I. Akademiska bedömningar av vad religion är
Akademiska bedömningar av vad religion är baseras ytterst på observation av mänskligt beteende: de observerbara fenomenen tillhandahåller riktiga empiriska bevis för att avgöra om det visar på en religion såsom den utövas. Utvecklingen av kunskapsområden som är fast bundna till objektivitet, avskildhet och etisk neutralitet, och nedgången i påverkan av de normgivande tillvägagångssätten (vanligen i teologi) har gett nya baser för bedömning av vad som utgör religion.
IX.II. Scientologys religiösa status
bedömd av akademiker
Akademiska sociologer, i vars fält det objektiva studiet av religiösa rörelser faller, erkänner i allmänhet Scientology som en religion. En essä om Scientology ingår i Religious Movements in Contemporary America, redigerad av Irving I. Zaretsky och Mark P. Leone, (Englewood Cliffs, N.J.: Prentice-Hall, 1973), där författaren utan tvekan syftar på Scientology som religion. I ett verk redigerat av den brittiska sociologen, Eileen Barker, Of Gods and Men: New Religious Movements in the West, (Macon, Georgia: Mercer University Press, 1983), diskuteras Scientology utan problem som en religion i tre av fyra avhandlingar som ägnar uppmärksamhet åt just den rörelsen. I den fjärde avhandlingen (Participation Rates in New Religious and Para-religious Movements av Frederick Bird och William Reimer från Concordia University, Montreal), hänvisas Scientology till i förbigående som en ny terapirörelse och, underförstått, para-religiös rörelse. Men författarna säger om Scientology och några andra grupper att de hade inkluderats ”för att de i sin symbolik och ritual, på slående liknande sätt, försöker föda en reservoar av helig kraft inom varje person ...”
I en kort studie som ägnas åt sekterism av författaren, [Bryan Wilson, Religious Sects, (London: Weidenfeld; och New York, MacGraw Hill, 1970)] som presenterade en klassificering av olika typer av sekter, ingick Scientology: Jag betraktade den (och betraktar den fortfarande) som otvivelaktigt ett religiöst samfund. I det arbetet klassificerades Scientology som av liknande sociologisk typ som Christian Science, Theosophy, Aetherius Society och olika New Thought-rörelser (såsom Church of Religious Science, Unity School of Christianity, och Divine Science).
År 1990 publicerade jag en bok, The Social Dimensions of Sectarianism, (Oxford: Clarendon Press), en samling studier av olika sekter och nya religiösa rörelser. Ett kapitel med titeln ”Scientology: A Secularized Religion”, ägnas specifikt åt frågan om Scientology skulle kunna anses vara en religion och drog slutsatsen att Scientology verkligen borde bli erkänd som en religion, och en som omfattade begrepp och levnadsregler som överensstämmer med det samtida sekulariserade och rationaliserade samhället.
Mer nyligen gjorda sociologiska studier antar samma hållning. Således tvekar inte dr Peter Clarke, direktör för centret för nya religioner på King’s College, London, i bedömningen av storlek och tillväxt av nya religiösa rörelser i Europa, i sin bok The New Evangelists (London: Ethnographica, 1987), att innefatta Scientology som religion. I sin bok, Cult Controversies: Societal Responses to the New Religious Movements, (London: Tavistocks, 1985), använder professor James A. Beckford, nu professor i sociologi vid universitetet i Warwick – som en gest mot allmänhetens förutfattade meningar – termen ”sekt”, men han gör det enbart efter att ha avsvärjt nedsättande kopplingar i detta språkbruk. Viktigare är dock det faktum att han utan någon begränsning bekräftar att Scientology är en religion. Han skriver
IX.III. Är Scientology en religion? – Professor Flinn
I en samling avhandlingar redigerade av jesuitsociologen, professor Joseph H. Fichter, S.J., Loyola University, New Orleans, (Alternatives to American Mainline Churches, New York: Rose of Sharon Press, 1983), riktar sig Frank K. Flinn, nu biträdande professor i religionsvetenskap vid Washington University i St. Louis, Missouri, direkt på frågan om Scientologys religiösa status mycket detaljerat. Han överväger först Dianetics religiösa status:
Många bedömare hävdar att Scientology är en mental terapi förklädd till religion. Den springande frågan är dock om man kan separera terapi från religion eller till och med från filosofi genom en hård och fast regel. Ordet therapeuo (att läka, bota, återställa) används ofta i Nya testamentet, och hänvisar till både de andliga och fysiska helbrägdagörelsens gåvor hos Jesus från Nasaret ...
Även om Dianetics hade religiösa och andliga tendenser, var den ännu inte en religion i ordets fulla bemärkelse ... Dianetics lovade inte det som kan kallas ”transcendentala” belöningar som det normala resultatet av sin terapi. Den lovade dock ”omvandlad normal” belöning ... För det andra, i rörelsens Dianetics-stadium, spårades engram tillbaka till fosterstadiet i sin början ... För det tredje hade Dianetics bara fyra ”dynamiker” eller ”drivkrafter för överlevnad” – självet, sex, gruppen och mänskligheten ... För det fjärde använde inte auditeringsteknikerna i Dianetics-fasen ”E-metern”.
Det har förekommit mycket debatt om när Scientology började vara en religion. Man kan peka på införlivandet av Hubbard Association of Scientologists i Phoenix, Arizona, år 1952, och sedan till etableringen av Founding Church of Scientology år 1954. Den juridiska föreningen säger oss dock inte när det specifikt religiösa begreppet formades i kyrkans självförståelse. Men sådana diskussioner påminner en av 1800-talets diskussioner om när kristendomen började: under Jesu liv? Vid pingst? Genom överseende av Paulus och apostlarna?
Flinn överväger sedan de fyra faktorer som beskrivs ovan i övergången från Dianetics och Scientology, och noterar att den första faktorn, skiftet till transcendentala mål, kännetecknas av skiftet från målet ”Clear” till målet att etablera ”Opererande thetan” och tillägger: ”begreppet ’thetan’ syftar inte längre på ett mentalt tillstånd, utan är en analog med det kristna begreppet ’ande’ eller ’själ’ som är odödlig och ovanför både hjärnan och sinnet.”
Flinn tillägger denna ytterligare kommentar:
Ordet religion härrör från religare vilket betyder ”att binda fast”. Detta leder mig till den breda definitionen av religion som ett system av övertygelser uttryckt i form av symboler som binder samman enskilda människors liv och/eller grupper, som ges i en uppsättning religiösa bruk (ritualer), och som upprätthålls av ett organiserat sätt att leva. Trosuppfattningarna och de religiösa bruken och sättet att leva binder samman människors liv för att ge deras existens yttersta betydelse. Medan alla religioner har rudimentära element av alla tre aspekterna, betonar en del, till exempel organisatoriska system, eller sätt att leva, över trossystem eller ritualutövningar. I Scientology ser vi ett exempel på hur en grupp som började med religiös utövning (auditeringsteknikerna), snart utvecklade en stark kyrklig struktur, och endast då formaliserades dess trossystem i Scientology-kyrkans trosbekännelse. Detta betyder inte att trossystemet inte är latent i tidigare faser av kyrkans utveckling. Det hade helt enkelt inte sammanställts på ett formellt sätt [i det sätt på vilket] organisationsteknologin var från början.
Genom ”stark kyrklig struktur” anspelar Flinn på Scientologys allmänna organisation, dess system av hierarkiskt ordnade kurser och auditeringsprocedurer.