Några likheter mellan Scientology och andra trosinriktningar
Scientology avviker radikalt från traditionella kristna kyrkor och avvikande sekter i frågor om ideologi, utövning och organisation. Men med det breda synsätt som måste råda inom ett multikulturellt och multireligiöst samhälle, är det uppenbart att Scientology på alla väsentliga punkter intar en position som ligger mycket nära de rörelser vilka otvetydigt är religioner. Ideologiskt har den betydande likheter med hinduismens sankhyaskola. Inom församlingens aktiviteter, vilka dock har en mycket mindre central betydelse jämfört med den inom icke-konformistiska rörelser, finns det trots allt viktiga punkter inte olika de icke-konformistiska samlingarnas. Syftet med dess frälsningsdoktrin är emfatiskt metafysisk och liknar på vissa sätt de som finns i Christian Science.
X.II. Dubbelt medlemskap
Ett av Scientologys distinkta kännetecken är att dess medlemmar inte avkrävs att överge andra religiösa läror och anslutningar när de börjar med Scientology. Från detta särdrag skulle man kunna dra slutsatsen att Scientology nöjde sig med att endast vara en extra eller supplementär samling av tro och utövning, men en sådan slutsats vore obefogad. Jag har talat med överordnade kyrkofunktionärer och individuella scientologer om denna aspekt i Scientology och deras svar var att även då exklusivitet inte är ett krav, så uppstår det som en del av utövandet. Då man blir mer involverad i Scientology överger man, enligt dem, oundvikligen sin tidigare tro. Exempelvis visar mina erfarenheter att en jude som blir scientolog kan förbli ansluten till judendomen av kulturella skäl och firar kanske judiska högtider med sin familj och sina bekanta, men han eller hon skulle inte praktisera eller tro på judisk teologi. Denna förklaring verkar vara riktig från min synvinkel som forskare. Scientologer ser sin tro som en komplett religion vilken kräver sina medlemmars hängivenhet.
Vidare, då det är karaktäristiskt för den judisk-kristna-muslimska traditionen att det religiösa åtagandet är exklusivt och att multipla medlemskap inte tolereras, är denna princip långt ifrån universell inom religionerna. Det krävs inte inom hinduismens och buddismens flesta inriktningar. Buddha förbjöd inte dyrkandet av lokala gudar. Hinduismen är tolerant avseende flerfaldiga lojaliteter. I Japan räknar många människor sig som både buddister och shintoister. Symbios mellan religioner är ett känt fenomen och på sätt och vis har det också inträffat inom kristendomen (som exempel, vissa anglikanska biskopars tolerans av spiritualismen eller pingströrelsen, även då den officiella doktrinen inte specifikt tillmötesgick dessa trossystem). Det faktum att Scientology intar en annorlunda hållning när det gäller dubbelt eller multipelt medlemskap jämfört med den som västerländsk kristendom konventionellt intar, är inte ett giltigt skäl för förnekande av dess status som religion.
X.III. Scientologys exoteriska och esoteriska inslag
Allmänhetens bild av Scientology passar inte in i de generella stereotyperna för religion. Dess litteratur kan delas in i en vitt cirkulerad exoterisk litteratur och en esoterisk litteratur. Den exoteriska litteraturen befattar sig huvudsakligen med Scientologys metafysiska grundprinciper och deras praktiska tillämpning när det gäller att hjälpa människor att klara av sina problem med kommunikation, relationer och med upprätthållandet av intelligens, förnuft och positiv orientering gentemot livet. Den begränsade samlingen av esoterisk litteratur vilken endast avancerade Scientology-studerande ges tillgång till, presenterar både en mer komplett redogörelse för religionens metafysik och mer avancerade auditeringsprinciper. Den lägger i större detalj fram teorin om theta (den ursprungliga tanken om ande); dess nedbrytning av att involveras i det fysiska universumet av materia, energi, rum och tid i de tidigare livens process; och visar vägen på vilken människan kan förvärva – mer exakt, återfå – övernaturliga krafter. Endast långt avancerade scientologer anses kapabla att inse vidden av denna framställning av trossystemet och att fullt begripa de högre nivåernas auditeringsprocedurer som läggs fram inom den esoteriska litteraturen.
Genom skiljandet av exoteriska och esoteriska läror är Scientology inte på något sätt unik bland religionerna. Enligt principen formulerad av Jesus ”Jag hade ännu mycket att säga eder, men I kunnen icke nu bära det” (Johannes 16:12) och av Paulus för att skilja stadig mat för rutinerade troende från mjölk för barn (I Korrintierbrevet 3:1–3; och Hebréerbrevet 5:12–14), har olika kristna rörelser bibehållit en distinktion mellan elementära och avancerad doktriner och utövning. Den generella gnostiska traditionen i kristendomens utkanter var direkt förpliktad mot bevarandet av esoterisk doktrin, och samtida rörelser ibland kategoriserade av forskare som av ”gnostisk sekttyp”, gör vanligen sådana distinktioner. Ett exempel är Christian Science vars generella lära utvidgas av ämnen som de som strävar efter att bli erkända praktiker undervisas i av designerade lärare i specialklasser, vars innehåll är konfidentiellt. Bortsett från dessa fall, ger mormonkyrkan tillträde till sina speciella ceremonier endast till de mormoner med gott anseende och som får tillstånd från sin biskop: detta visar bland annat att de givit tionde till kyrkan; inga andra tillåts bevittna dessa ritualer. Nära den protestantiska huvudströmningen, avslöjar pingstkyrkan den fulla betydelsen av sin lära och sitt praktiserande av ”andens skänker” oftast endast vid designerade gudstjänster och inte under de möten som avser att attrahera den ”icke-pingstliga” allmänheten. Berättigandet för sådan differentiering är också en undervisningsprincip – avancerat material är tillgängligt endast för dem som har genomgått tidigare och mer elementär undervisning, vilket gör det möjligt för dem att införliva högre nivåers undervisning. Det är denna position som intas av Scientology, vars lära avkräver den studerande ett koncentrerat och systematiskt bemödande.
