IV. Religiöst språk och den kristna teologins utveckling

IV.I. Evolutionen av religiösa idéer

I fallet taoism illustreras det faktum att religioner inte uppstår fullfjädrade som system av övertygelser, utövning och organisation. De genomgår evolutionsprocesser i alla dessa avseenden, och ibland kommer de att omfatta element som går helt stick i stäv med tidigare ställningstaganden. I flera årtionden har till exempel några biskopar av Church of England öppet avvikit från tron på sådana centrala grundsatser som tro på jungfrufödseln, Jesu uppståndelse, och Kristi återkomst. Ett annat exempel på detta är att ändra uppfattning om Gud som tydligt framgick i de judisk-kristna skrifterna, från de forntida israelernas stamgudom till ett mycket mer andligt uttänkt och universellt väsen i texter av senare tiders profeter och i Nya testamentet. Förenlighet hos de olika skildringarna av gudomen har gett upphov till tvister inom och mellan kyrkorna och rörelserna i kristendomen, och de grundläggande antagandena har stadigt skiftat under den kristna historien. Fundamentala förändringar angående begreppet om den kristna guden sker än idag.

IV.II. Nyliga teologiska omprövningar av Gud

En sådan viktig tankeström som har långtgående konsekvenser för statusen av den kristna läran, och som har en viss betydelse för ämnena ifråga, är det vitt och brett framförda tillbakavisandet av idén att det kan finnas ett högsta väsen av det slag som traditionellt hyllas av den kristna kyrkan. Den här åsiktsströmmen, som främjas av några av de mest framstående teologerna kommer i synnerhet från skrifter av Dietrich Bonhoeffer och Paul Tillich. För närvarande ändamål kan det bäst exemplifieras från dess mest populära och inflytelserika uttryck. År 1963 sammanfattade den dåvarande biskopen av Woolwich, J.A.T. Robinson (anglikanska kyrkan), den här teologiska tankeströmmen i sin bästsäljande bok, Honest to God [Gud är annorlunda]. Biskopen föresatte sig att argumenten för att överge idén om Gud som en personlig varelse som fanns ”där ute” och ifrågasatte hela idén om ”kristen teism”.

IV.III. Bevis på kristen ateism – Robinson

Följande utdrag gör det uppenbart i vilken utsträckning biskopen och hans kolleger avvek från traditionella antaganden som respekterar monoteism såsom den upptas av både lekmän och lagen.

Biskopen citerade Bonhoeffer för att stödja sina argument, enligt följande:

Människan har lärt sig att handskas med alla frågor av betydelse utan att ta sin tillflykt till Gud som en fungerande hypotes. I frågor angående vetenskap, konst, och även etik, har detta blivit en självklar sak som man knappast längre vågar angripa. Men under de senaste hundra åren eller så har det blivit alltmer sant i religiösa frågor också: det börjar bli uppenbart att allting går vidare utan ’Gud’ precis som förut. (sidan 36)

Från Tillich citerar biskopen följande:

... man måste glömma allt traditionellt som man har lärt sig om Gud, kanske till och med själva ordet. (sidan 47)

Till vilket biskopen tillägger:

När Tillich talar om Gud ”i djupet”, talar han inte om ett annat väsen över huvud taget. Han talar om ’oändligt och outtömligt djup och grunden till att alla finns ...’ (sidan 46)

Själv säger biskopen:

... som han (Tillich) säger: teism som den vanligtvis förstås ’har skapat Gud som en himmelsk, helt perfekt person som presiderar över hela världen och mänskligheten’ (sidan 39) ... jag är övertygad om att Tillich har rätt i att säga att ateismens protest mot en sådan högsta person är korrekt. (sidan 41)

Biskopen citerar den lekmannateologiska författaren, John Wren-Lewis, med godkännande:

Det är inte rätt och slätt att den gamle mannen i himlen bara är en mytologisk symbol för det Oändliga sinnet bakom kulisserna, men inte heller att denna individ är välvillig snarare än fruktansvärd: sanningen är att hela det här sättet att tänka är fel, och om ett sådant väsen existerade, skulle han vara själva djävulen. (sidorna 42–3)

För att förstärka den här punkten säger biskopen:

Vi skall till slut inte vara mer kapabla att övertyga människor om existensen av en Gud ”därute” som de måste tillkalla för att bestämma deras liv än att övertala dem att ta Olympens gudar på allvar. (sidan 43) ... att säga att ”Gud är personlig” är att säga att personlighet är av yttersta betydelse i universums beskaffenhet, att vi i personliga relationer berör tillvarons slutliga mening som ingen annanstans. (sidorna 48–9)

Att precis som teologer skilja mellan verklighet och existens fick biskopen att hävda att Gud var ytterst verklig, men att han inte existerar, eftersom det att existera var att vara begränsad i tid och rum, att vara del av universum.

IV.IV. Bevis på kristen ateism – van Buren

Samma år, 1963, skrev Paul van Buren, en amerikansk teolog, The Secular Meaning of the Gospel [Den sekulära betydelsen av evangeliet], som också framförde Bonhoeffers begrepp om ”religionslös kristendom”, dvs. att kristendomen inte är en religion. Van Buren krävde, till och med starkare än Robinson, att kristendomen inte längre skulle uppfattas som i någon bemärkelse vara uppbunden av en tro på Gud. Han föreslog att alla teologiska hänvisningar till Gud avlägsnas. Han ansåg att ”... enkel bokstavlig teism är fel, och att kvalificerad bokstavlig teism är meningslös”, (sidan 100). Å andra sidan, kan man fortsätta att hålla fast vid mänskligheten i människan Jesus: ”... det må vara hur som helst med frågan om hans gudomlighet.” Kristen ateism var det namn som gavs till den teologi som framställdes av van Buren. Evangelierna handlade inte om Gud, de handlade om Jesus och Jesus erkändes som en människa. Således övergav professor van Buren allt hävdande att kristendomen var en religion hängiven ett högsta väsende, precis som sådana påståenden också frångicks av teologerna i den samtida ”Death of God (Guds död)”-skolan, som representerade en annan ström av teologiskt tänkande.

IV.V. Omvärderingen av Jesu lärjungar

Omtolkning av Nya testamentet och personen Jesus hade också gått framåt i teologiska cirklar, inte minst från Albert Schweitzers tid. År 1906 publicerade han ett standardverk om Jesusforskningens historia, Die Geschichte der Leben-Jesus-Forschung. Schweitzer avslöjade Jesus som en judisk profet med något missledda idéer och till stor del ett barn av sin tid. En mer radikal process av kritisk ”avmytologisering” genomfördes av Rudolf Bultmann, som i början på 1940-talet visade hur mycket evangelierna omfattades av de myter som florerade vid den tidpunkt då de skrevs. Han fortsatte att visa hur få av begreppen i evangelierna skulle kunna accepteras av 1900-talsmänniskan. Bultmann själv strävade efter att bevara ett meddelande för att befria mänskligheten från Nya testamentet, till stor del i form av tysk existentialistfilosofi. Kristendomen blev en guide för individens moraliska liv, men den var inte längre trovärdig som en lärosamling om Guds skapelse och hans styre av världen. Den ökande effekten av Bultmanns arbete höjde nya tvivel om det traditionella anspråket på att Jesus var Gud av kött och blod. Tvivel kastades nu på kyrkans hela kristologiska undervisning. Den historiska relativismen i detta tillvägagångssätt fann förnyat uttryck i ett verk med titeln The Myth of God Incarnate (Myten om Gud förkroppsligad) (redigerad av professor John Hick), publicerad 1977, i vilken ett antal av de mest framstående av de anglikanska teologerna diskuterade den traditionella chalcedonensiska synen på förhållandet mellan Gud och människan Jesus. Moderna teologer fann det svårt att tro att Gud hade blivit människa på det sätt som den kristna läran hade försäkrat under de föregående 15 århundradena.

IV.VI. Kristendomen anses inte vara en religion

Dessa olika strömmar av teologiska argument – det övervägda avvisandet av begreppet av en personlig Gud; frångåendet av teism; den nya tonvikten på relativism i Bibeln; och utmaningen mot accepterade begrepp om Kristus mänskliga natur och hans förhållande till Gud – ger alla en allvarlig avvikelse från den mottagna förståelsen av den kristna tron. Den kristna läran, så länge den underförstådda modellen i Europa för uppfattningen om vad en religion förväntades vara, förklarade sig nu inte vara en religion. På detta sätt ifrågasattes nu dessa kriterier som religion tidigare hade definierats av.

V. Religioners sociala och moraliska funktioner
LADDA NER VITBOKEN