Vad är
RELIGIONSFRIHET?

I motsats till ovillkorlig och absolut rätt att hålla fast vid en religion eller tro, frihet att uttrycka sin religion eller tro genom gudstjänst, iakttagande av religiösa sedvänjor, kan utövning och utbildning bli föremål för begränsningar av staten, men ”endast underkastas sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter”.[38] Begränsningar av någon annan anledning, som nationell säkerhet, är förbjudna.

Dessa begränsningar tolkas restriktivt under rigorösa internationella normer. Stater måste utgå från sin skyldighet att skydda den garanterade rätten till religionsfrihet, inklusive rätten till jämlikhet och icke-diskriminering. Införda begränsningar måste fastställas enligt lag och får inte tillämpas på ett sätt som undergräver rätten till religionsfrihet.

Kommittén för mänskliga rättigheter och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har instruerat tjänstemän ”att förbli neutrala och opartiska” i fråga om religiösa frågor och har varit ovilliga att acceptera några som helst restriktioner på religion och betraktar alla omtvistade åtgärder med ”strikt forskande blick”.[39] Begränsningar får endast användas för ändamål för vilka de är avsedda; måste ha direkt anknytning och vara proportionerliga till det specifika behovet de utformades för att ta itu med. Restriktioner får inte vidtas för diskriminerande syften eller tillämpas på ett diskriminerande sätt. Eventuella begränsningar i friheten att manifestera en religion eller tro för att skydda moral måste vara baserade på principer som inte uteslutande härrör från en enda tradition. [40]