Vad är
RELIGIONSFRIHET?

Friheten att utöva sin religion eller övertygelse genom gudstjänst, iakttagande av religiösa sedvänjor, praktik och undervisning omfattar ett brett och växlande utbud av handlingar som är skyddade för både individer och religiösa samfund. Associeringen av dessa handlingar med religion eller övertygelse måste tittas på med utgångspunkt från fall till fall. [12]

Följande manifestationer av religion representerar religiösa handlingar som internationellt har erkänts falla inom gränsen för skydd av religiös frihet. Sådana handlingar inkluderar, men är inte begränsat till, följande friheter:

• Att utöva gudstjänst eller samlas i anslutning med en religion eller religiös övertygelse, och att etablera och upprätthålla platser för dessa syften.
• Att etablera och upprätthålla religiösa, välgörande eller humanitära institutioner.
• Att förvärva och i tillräcklig omfattning använda nödvändiga artiklar och material i samband med riter eller sedvänjor i en religion eller tro.
• Att skriva, publicera och sprida relevanta publikationer.
• Att lära ut en religion eller tro på platser som lämpar sig för dessa syften.
• Att be om och ta emot frivilliga ekonomiska och andra bidrag.
• Att utbilda, tillsätta eller välja ledare, präster och lärare i enlighet med de krav och normer som påkallas av vilken som helst religion eller tro.
• Att vara uppmärksam på vilodagar och att fira högtider och ceremonier i enlighet med föreskrifterna i ens religion eller tro.
• Att fritt kommunicera med individer och samhällen när det gäller ärenden i fråga om religion och tro på nationell och internationell nivå. [13]

Begreppet gudstjänst sträcker sig till ritual och ceremoniella handlingar med direkt uttryck för tro såväl som olika utövningar som är väsentliga för sådana handlingar, inkluderande att bygga helgedomar, användningen av rituella procedurer, religiösa artefakter och föremål, och uppvisning av symboler.

Iakttagandet och utövandet av religion eller tro kan inkludera inte bara ceremoniella handlingar, utan också sådana sedvänjor som att följa krav på viss kost, bära karakteristiska kläder eller beklädnader, deltagande i ritualer som hör till vissa skeden i livet, och användningen av ett visst språk vedertaget i en viss grupp. Utövning och undervisning av religion eller tro innefattar dessutom handlingar som är väsentliga för religiösa grupper för att sköta sina grundläggande frågor, såsom friheten att etablera seminarier eller religiösa skolor och friheten att förbereda och distribuera religiösa texter eller publikationer. [14]

Friheten att manifestera religion eller tro inbegriper också rätten att i lugn och ro dela ens religion eller tro med andra, utan att vara föremål för godkännande av staten eller ett annat religiöst samfund. Varje begränsning av friheten att manifestera religion eller tro, måste vara exceptionell och i överensstämmelse med internationella normer. [15]

Religiösa minoriteters rättigheter

Varje religion är en religiös minoritet någonstans. Religionsfrihet eller tro involverar också att ge vederbörlig hänsyn till och respekt för personer som tillhör religiösa minoriteter. Dessa personer har rätt att kunna glädja sig åt sin egen kultur, att uttrycka och utöva sin egen religion och att använda sitt eget språk, privat och offentligt, fritt och utan störningar eller någon form av diskriminering. Stater måste därför ge skydd åt minoriteters existens och religiösa identitet inom deras territorier och uppmuntra omständigheter för främjande av den identiteten. 

Föräldrars och barns rättigheter

Civilisationens historia och kultur återspeglar en stark tradition av föräldrars omtanke för fostran och uppfostran av sina barn. Denna föräldrars primära roll i uppfostran av sina barn är nu etablerad som en obestridlig och bestående allmän rättighet. [16]

Internationella lagar om mänskliga rättigheter är entydiga vad gäller föräldrars rätt att uppfostra sina barn i enlighet med sin religion eller tro. Den Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter kräver att stater har respekt för föräldrars frihet, och när det är tillämpligt, vårdnadshavare, för att säkerställa den religiösa och moraliska uppfostran av sina barn i enlighet med sina egna övertygelser. [17]

Barn åtnjuter rätten att ha tillgång till utbildning i fråga om religion eller tro, i enlighet med sina föräldrars eller förmyndares önskemål. Omvänt gäller att de inte kan tvingas att ta emot undervisning i religion eller trosuppfattning stick i stäv mot sina föräldrars eller förmyndares önskemål, om barnets bästa är den vägledande principen. [18]

I utövandet av varje funktion den tar sig an i förhållande till utbildning och undervisning, måste staten respektera föräldrars rätt att säkerställa att sådan utbildning och undervisning är i överensstämmelse med deras egna religioner och filosofiska övertygelser. [19] Påtvingat deltagande av barn tillhörande religiösa minoriteter i religiös utbildning från en trosinriktning med majoritetsställning, eller i kurser som är utformade för att indoktrinera dem mot deras bestämda religion eller tro, är förbjuden.

Enligt internationell lag om mänskliga rättigheter är stater skyldiga att inte bara respektera andras religionsfrihet eller tro, utan också att skydda sådan frihet mot otillbörlig inblandning från tredje part. Stater skall dessutom främja en anda av tolerans och förståelse av religiös mångfald i skolor. Undervisning i skolan kan och bör bidra till eliminering av negativa stereotyper som ofta förgiftar förhållandet mellan samhällen och har särskilt skadliga effekter på religiösa minoriteter. [20]