SAMHÄLLSFÖRÄNDRINGAR
och
NYA RELIGIÖSA RÖRELSER

Fientliga reaktioner mot nya religioner har förvärrats på grund av ett litet antal dramatiska och helt atypiska episoder. Det är diskutabelt om Charles Manson-familjen, som begick ohyggliga mord i Kalifornien, eller Symbiotiska befrielsearmén, som var engagerad i terrorverksamhet, på något sätt var religiösa rörelser, men media beskrev dem som sådana. Jim Jones, centralfigur för Jonestowntragedin i Guyana år 1978, var en religiös pastor – men för ett etablerat kyrkosamfund, Folkets tempel, inte av en ny religiös rörelse. Waco-massakern år 1993, episoden med Soltempelorden i Kanada och Schweiz år 1994 och de livsfarliga aktiviteterna av Aum Shinrikyo i Japan år 1995 var patologiska fenomen gällande nya religioner – men för särskilda rörelser, inte för nya religioner i allmänhet. Sådana händelser är tack och lov sällsynta och måste betraktas i perspektiv: givet de bokstavligt talat tusentals nya religioner som verkar inom avancerade industriella samhällen (västländer och Japan) så kan bisarra episoder av det här slaget betraktas som undantagsfall. Men eftersom dessa tragedier har efterlämnat ärr i den allmänna inställningen – inte alltid helt rättfärdigat – och eftersom de har tillskrivits nya religiösa organisationer, så har bilden av alla sådana rörelser tenderat att bli obefogat skamfilad. Faktum är ändå att de flesta nya religiösa organisationer är ofarliga verksamheter som ger moraliskt, socialt och andligt stöd till anhängare, helt skilt från uppfattningar genererade i den moraliska panik som har uppstått kring nya religiösa grupper.