III. Samtida nya religiösa rörelser

De som en gång var nya religiösa rörelser tenderar att med tiden uppnå ökad social acceptans. De sekter och rörelser som var nya för hundra år sedan eller mer – sjundedagsadventister, mormoner, Jehovas vittnen och andra, blev välbekanta och tolererades mer eller mindre. Även om de fortfarande ofta utsätts för sociala smädelser, har de alltmer tillåtits verka på sitt eget sätt. Men diskriminering och opposition består, och fokuserar liksom tidigare på nya religiösa organisationer som dyker upp. Under de senaste fem decennierna har antalet nya religioner i västvärlden ökat dramatiskt. En del härstammar från varianter av de större orientaliska religionerna, andra har uppkommit ur eklektisk omvärdering av olika religiösa traditioner. Och det finns andra som har lånat från religioner hos infödingsfolk, eller som påstår sig vara moderna omskrivningar av gammal hedendom. Ytterligare några verkar vara andliga svar på framsteg inom naturvetenskap, kommunikationsteknik, och olika former av mental terapi. Många strävar efter att väcka och frigöra mänsklig potential och att utveckla en andlig dimension för människans alltmer sekulära erfarenhet i det moderna samhället. Forskare inom detta område betonar enhälligt mångfalden av dessa nya rörelser, av vilka de flesta endast har det gemensamt att de har kommit fram samtidigt. Men vad som ändå är uppenbart är en tendens, tydlig i media och vid uttalanden i detta ämne från offentliga personer, att bunta ihop alla nya religiösa rörelser som om de stämde överens med en viss stereotyp. Det måste vara uppenbart att denna tendens i sig motverkar en rättvis behandling av nya religioner. När en rörelse öppet anklagas – rätt eller fel – för handlingar eller attityder som strider mot allmänhetens bästa, så tenderar påståendet lätt att överföras till alla sådana rörelser, angående inställning och aktiviteter för varje rörelse som den breda allmänheten inte är väl informerad om. Eftersom dessa rörelser är föga kända, kan missförstånd, rykten, myter och förtal lätt uppstå kring deras namn. På grund av det sätt på vilket media själva verkar, en anklagelse, när väl gjorts, tenderar att upprepas då journalister, som ofta förlitar sig på tidigare rapporter i media, oavsett autentisk eller inte, upprepar en välbekant historia – och på så sätt producera vad sociologer har kallat ”negativ sammanfattning händelser”.

IV. Påverkan från patologiska fall
LADDA NER VITBOKEN