Det är ett allmänt kännetecken för etablerade religioner att betona sin uråldrighet. Detta anspråk är intimt förknippat med tron att det finns bestående sanningar, eviga sanningar, och den vaga men kraftfulla idén om att äkta visdom kommer från något ospecificerat primitivt förflutet. Samtidigt finns det en utbredd medvetenhet om det obevekliga i att många aspekter av samhället oåterkalleligen förändras. När den ekonomiska och industriella ordningen genomgår sådan snabb och märkbar förändring, när samhällsstrukturen manifesterar en ständig process av återanpassning, när större samhällsinstitutioner – statsskick, lagar, utbildning, rekreation och till och med familjen – alla upplever både konstant, omedveten anpassning och program för medveten reformering, då vore det extraordinärt om inte religiösa idéer och organisationer också skulle genomgå liknande processer av förändring och innovation. Detta gör de, trots att ålder och tradition premieras. Men det är ändå så inpräntat, detta antagande att religion borde vara, som liturgin uttrycker det, ”som det var i början, är nu, och för all framtid skall vara”, att representanterna från andra samhällsinstitutioner finner det svårt att komma till rätta med idén om nya religioner eller de innovativa metoder som dessa religioner lanserar. Jurister arbetar med slitna definitioner, skapade av rättspraxis som sträcker sig långt tillbaka i tiden, så till och med det juridiska begreppet om vad skulle kunna utgöra religion är förvirrat och föråldrat. Politiker, som är känsliga för allmänhetens oro när nya religioner av någon anledning attackeras i massmedia, åberopar gärna konventionella och etablerade antaganden om religionens natur. Journalister spelar på dessa allmänt spridda traditionella begrepp när religiösa frågor periodvis kan lyftas till angelägenheter av intresse för den bredare allmänheten. Trots att det religiösa etablissemanget strävar efter att ”uppdatera” den egna religiösa framställningen, ser man generellt med misstänksamhet på all nyskapande utveckling som sker utanför kyrkornas begränsningar. I en snabbt föränderlig värld där samhällsinstitutioner är i ständig förändring, är det enbart religion som tillskrivs en fortlöpande och teoretiskt sett oförändrad roll, funktion och form.
Men ändå finns det bevis på att ett stort antal människor söker efter och hittar nya mönster av religiös utövning och nya begrepp av religiös sanning, ägnar sig åt ny andlig strävan och deltar i nya typer av religiös organisation.
Men ändå finns det bevis på att ett stort antal människor söker efter och hittar nya mönster av religiös utövning och nya begrepp av religiös sanning, ägnar sig åt ny andlig strävan och deltar i nya typer av religiös organisation. Många av de främsta representanterna för allmän opinion och inflytande är fortfarande förankrade i den gamla stereotypen för religion, men opposition mot nya religiösa rörelser, bara för att de är nya, är liktydigt med motstånd mot själva processen för samhällsutveckling och religiös utveckling.
Bryan Ronald Wilson
2 augusti 1995
Oxford, England
