II. Religionsbegreppet

Den teologiska traditionen ger oss inte nämnvärd hjälp, då vi vill analysera de objektiva karaktärsdrag, som definierar en religion och särskiljer den från andra sorters övertygelser, ideologier eller sociala grupper.

Vi behöver för detta ändamål begagna oss av begrepp och moderna baseringar så att vi kan skapa en vetenskaplig bild av det religiösa fenomenet, men utan att glömma att detta är en individuell och intim andlig upplevelse och som sådan undgår vissa av de övriga sociala vetenskapernas vanligaste argument.

Detta betraktelsesätt av tolerans och tvärreligiös dialog innebär en utmaning och är absolut nödvändig i det nutida samhället, vilket betonats av kända teologer som Leonard Boff och Hans Kung.

Precis som ordet religion betecknar (från latinets religa´re: att förena eller återförena) ett samfund av människor förenade genom övertygelse, bruk eller tillbedjansform, kan även religion som sådan betraktas på detta sätt. Samfundet måste självklart vara förenat i ett sökande efter ”det gudomliga”, och definieras genom sitt sätt att bemöta det mänskliga livets problem. Det är på grund av detta som religionshistorien ofta behandlar upplevelsen och den personliga kontakten med ”det heliga.”

Kunskapen och erkännandet av något ”heligt”, som ett upphöjt begrepp för individens värdighet, är inte exklusivt kristet utan utgör kärnan i samtliga religioner. Även det andra Vatikanrådet (Vatican Counsel II) medgav detta i sitt dokument De Dignitatis Humanae (Om tro och religiös pluralitet).

Det finns andra religiösa fenomen, som buddism och jainism, vilka, trots avsaknaden av ett relaterat Guds-begrepp, praktiserar en sorts respekt och vördnad för ”den heliga gudomligheten” som ett generiskt element med en mycket allmännare karaktär än de kristna, muslimska och judiska religionernas ”specifika gudar”.

Vidmakthållandet av ett enhetligt religionsbegrepp, som baserats enbart på ens egna erfarenhet och utan hänsyn till andra enskildheter, kan inte utgöra annat än en slags fundamentalism vilken bryter mot religionsfrihetens mest grundläggande kriterier.

Religionen är sålunda en absolut nödvändighet, inget annat än en beståndsdel i den mänskliga existensen, vilken individen känner för att kunna ”kommunicera med det oändliga”; den är därför upphovet till det som håller människan vid liv, och som hon är beroende av i många aspekter.

Max Muller bekräftade detta med ”den som känner endast en religion känner inte någon”, som uttrycker tanken med absolut precision. Durkheim själv förklarar nyckeln till detta fenomen: ”... religionen är ett universellt fenomen som dyker upp i alla mänsklighetens kända samhällen. ...”

Rutinmässigt används kända förebilder eller i försök att definiera det okända. I många fall är detta en procedur som används till övermått av sociala forskare. Missbruk av den jämförande analysen leder tveklöst till blindhet inför beteendenormer, övertygelser eller upplevelser, vilka endast kan förklaras genom att utesluta alla andra faktorer, och deras motsvarigheter.

Religionen är uppenbarligen det sökande, inneboende hos människan, som anden bedriver i syfte att fånga det ”oändliga”; varelsens längtan och strävan i känslan av att ha ett otillfredsställt begär efter det oändliga. Religionen är sålunda en absolut nödvändighet, inget annat än en beståndsdel i den mänskliga existensen, vilken individen känner för att kunna ”kommunicera med det oändliga”; den är därför upphovet till det som håller människan vid liv, och som hon är beroende av i många aspekter. Det slutliga beviset för detta kommer från antropologisk analys i vilken distinkta religiösa trosläror eller avsaknaden av dessa är avgörande för forskarnas förståelse av samhällenas sociala och individuella beteendenormer.

För att kunna förstå en religion som Scientology, är det nödvändigt att utvärdera vitt skilda aspekter som de som påvisats av moderna experter på området (se Bryan Wilson: The Social Dimensions of Sectarianism, [Sekterismens sociala dimension] 1990, och Eileen Barker: New Religious Movements: A Perspective to Understand Society [Nya religiösa rörelser: Ett perspektiv i förståelsen av samhället], 1990). Bland mångfaldens möjliga tillvägagångssätt har jag valt det som skulle kunna vara en objektiv vetenskaplig syn på ämnet, baserat på de aspekter jag nu räknar upp:

 1. Filosofiska och doktrinära aspekter. I detta räknar jag in samtliga övertygelser, heliga skrifter och doktriner som omfattar den religiösa kunskapens tre grundprinciper: ett Högsta väsende, människan och livet.

 2. Den rituella aspekten. Detta inkluderar alla ceremonier, riter och religiösa handlingar som kan tillämpas på de religiösa fenomen scientologerna upplever.

 3. Den ekumeniska och organisatoriska aspekten. En mycket väsentlig aspekt då den definierar skiljegränsen mellan religioner och övertygelser som är i utveckling, med de som redan är helt formade och utvecklade.

 4. Ändamålets eller slutmålets aspekt. Definitionen av livets mening och det slutliga uppnåendet av andliga delmål, vilka leder till det slutmål Scientology erbjuder sina medlemmar.

III. Filosofiska och doktrinära aspekter
LADDA NER VITBOKEN