Hur man håller sig frisk | Förebyggande resurscenter

III. Rituell praxis

 1. Den teoretiska formuleringen av thetanen har också rituella konsekvenser. Med alla förbehåll skulle vi kunna tala om en sann och verklig thetan-kult, med tanke på att thetan-begreppet är det begrepp som ger Scientology dess unikhet. Med andra ord: Liturgiska formaliteter, religiösa ritualer, pastorer, symbolism etc., representerar allt det vi skulle kunna definiera som tillbehör jämfört med thetanen, där ritualen att erkänna thetanen (”auditering” som jag nämner senare) är fundamentalt. Dessa ”tillbehör” kan vi också betrakta helt enkelt som lånade från den kristna religionen, även om Scientology har en tendens till ”jämförande religion”.

Dessa är i själva verket inte två skilda rötter, för ”jämförande religion” är bara den omedvetna reduktionen av icke-europeiska eller pre-kristna kulturyttringar före det kristna, religiösa temat (åtminstone enligt L. Ron Hubbards användning av uttrycket ”jämförande religion”). Med avseende på den orientaliska bilden av det religiösa ämne som framhäver thetanen (en själv) i stället för Gud eller någon övermänsklig makt, blir Scientology också validerat och befinns vara legitim i en fenomenologisk mening, både på grund av de ”gudomliga” karaktärsdragen, som ges till thetanen (som i vart fall är övermänsklig), och på grund av de formella och betydande analogier, som existerar med andra (i synnerhet orientaliska) religioner och med själva kristendomen.

I vilket fall som helst omfattar Scientology-ritualer också sedvanor för namngivningar (istället för dop), vigslar och begravningar, utöver de sedvanor vars mål är att erkänna thetanen och dess allmänna symboliska förhållanden (auditering i synnerhet och i viss mån kyrkotjänster).

 2. Auditering är rent fenomenologiskt en initieringsritual, även om den utövas på alla nivåer inom Scientology-religionen. Den är inträdesritualen för Scientology där man först får veta om thetanen. Den subjektiva bedömningen i Scientology kan skilja sig från den objektiva bedömningen av den religiösa fenomenologin; faktiskt föredrar Scientology-litteraturen att beskriva auditering mer som ”pastoral vägledning” än en ritual, för att jämföra med kristen religion; som mer likt en andlig vägledares rådgivning (även om det är inom den katolska bekännelsesfären) än de mer ”sakramentala” av en präst. Detta beror på att alla måste kunna känna sig själv som en thetan och inse detta rent subjektivt. Processen påminner vagt om psykoanalytisk behandling, men scientologer föredrar att jämföra den med zenutövningar.

Auditeringsritualen görs i ”sessioner” med en bestämd varaktighet (ritual, som vi sade). Pastorn kallas en ”auditör”; den som blir auditerad kallas en ”preclear”. Terminologin baserad på auditering tar bort så mycket som möjligt av känslan av invigning från ritualen, som om det istället för en invigningsritual, rörde sig om informell rådgivning, även om renande. Beteckningen på de invigda kommer upp igen i betydelsen av ordet ”preclear” – en person som ännu inte är Clear men strävar efter att bli det.

Initieringen sker gradvis, som i de gamla mystiska religionerna och i själva kristendomen, där fulländningen sker gradvis: dop, konfirmation, nattvard, till exempel; liksom inträdet i kristendomen med dess konfirmation och tillgång till den pastorala nattvarden, som också rent fysiskt förenar den mänskliga lekamen med Kristi lekamen.

Processen för att föra någon från den första nivån av preclear till nivån Clear och vidare uppfattas som en befrielseprocess (”release”), och ”release” är beteckningen på den person som är i färd med att genomföra den här processen. Varje steg i processen kallas en ”releasegrad” upp till tillståndet Clear.

Clear är ”helgonet”, eller aspiranten till ”helgonskap”, som scientologer föredrar att jämföra med den buddistiska arhat (”ärevördige”) och boddhisattva, den som har nått buddism men stannar kvar i det världsliga för att hjälpa andra att uppnå det. Men en Clear förstås också i analogin med en ”dator” i den meningen att han har förvärvat förmågan att sakligt kunna lösa eventuella problem om alla data ges. Bilden av datorn används överallt i Scientologys skrifter – där Scientology definieras som ”rymdålderns religion”.

De talar också om ”elektrometern” som uppfanns av L. Ron Hubbard, och som vi kan betrakta som ett liturgiskt instrument av modern tid som kännetecknas av elektronik. Det är ett elektroniskt mätinstrumentet som objektivt indikerar det andliga lidandet och den efterföljande graden av release som uppnåtts av en preclear under en auditeringssession.

Scientology-predikan, som utgör ritualens kärna, påtvingar inga dogmer och hotar heller inte med straff som påminner om helvetet; den är en slags rationell redogörelse.

 3. Den religiösa ritual som äger rum i Scientology-kyrkorna är inte mycket annorlunda än ritualerna i de olika protestantiska kyrkorna som verkar i Amerika. Scientologerna visar sig inte unika så mycket i formatet som i innehållet. Scientology-predikan, som utgör ritualens kärna, påtvingar inga dogmer och hotar heller inte med straff som påminner om helvetet; den är en slags rationell redogörelse. Den ersätter dogmer med L. Ron Hubbards axiom, och det enda ”hotet” är ”helvetet i livet” som kommer från ett misslyckande att inte ha använt Scientology-principer. Scientology-tjänster innehåller även en förbön, den formella uppmaningen till en övermänsklig destination som tros kunna uppfylla anmodningarna. Denna handling, som rekommenderas av de liturgiska handböckerna i Scientology vänder sig till universums skapare att 1) göra det möjligt för alla människor att nå en förståelse för sin andliga natur och lära känna universums skapare, med syftet att uppnå ”total frihet” (den här bönen kallas ”Bön för total frihet”); 2) att bevara mänskliga rättigheter så att alla kan tro och tillbedja fritt och ha frihet från krig, fattigdom och nöd. Bönen slutar med ett ”Amen” där Gud uttryckligen nämns: ”Må Gud låta det bli så.”

 4. Varken bröllopet eller begravningen, som förekommer i olika former i Scientologys liturgi, härrör från thetanens teoretiska behov. Endast i ritualen där den nyfödda får ett namn, vilken har samma position som dopet i den kristna religionen, finner man i Scientology-litteraturen en funktion, som står i direkt förhållande till thetanen.

Det följande är textens motivering för ritualen: ”Det huvudsakliga syftet med en namngivningsceremoni är att hjälpa thetanen att bli orienterad. Han tog över sin nya kropp helt nyligen. Han är medveten om att det är hans och att han betjänar den. Men han har aldrig fått veta något om sin kropps identitet. Han vet att det finns en hel del vuxna kroppar runt omkring, men han har inte fått höra att det finns specifika personer som kommer att ta hand om hans kropp tills den har utvecklats till en nivå där han själv kan manövrera den ordentligt.” Med andra ord, det är ritualen för att presentera thetanen för hans kropp, hans föräldrar, faddrar, och församlingen.

 5. I enlighet med dess religiösa natur har Scientology antagit särskiljande symboler – som t.ex. Scientology-korset som bärs av Kyrkans pastorer och som hänger i kyrkorna – som omedelbart låter en veta att det rör sig om en religion.

IV. Avslutande kommentarer
LADDA NER VITBOKEN