Hur man håller sig frisk | Förebyggande resurscenter

III. Ceremonierna och deras innebörd

En vigselceremoni, vilken populärt kan betraktas som religiös och som utförs i kyrkan är inte i första hand religiös. Den är ett sekulärt kontrakt, mellan två samtyckande parter och inför två vittnen. Den tidiga kyrkan insåg detta och följde statens bruk under många århundraden, även om det ofta skedde med en kyrklig välsignelse senare. Endast reformationsrådet av Trent påbjöd att kristen vigsel måste utföras i en kyrka och av en präst. Moderna protestanter, och missionärer som har försökt påtvinga en kyrklig vigsel på konvertiter har följt påbudet från Trent. Även om en vigsel anses vara ett sakrament, är en präst och en kyrka inte väsentliga för dess giltighet i kristen teologi. Officianterna i sakramentet är mannen och hustrun som förmedlar löften till varandra och detta kan göras i religiöst hänseende var som helst.

Många länder som har en kristen tradition insisterar ändå på att vigslar utförs av en sekulär myndighet, en registrator, fredsdomare eller borgmästare. Även om det finns en etablerad kyrka kan vigslar utföras i andra kapell eller genom en registrator. Det är inte därför som vi bör leta efter tecken på religiös övertygelse och utövning i Scientologys vigselförrättning.

De två mest betydelsefulla tjänsterna är dop, eller namngivning till barn, och begravning av de döda. Övertygelser förknippade med dessa två går djupt in i vår natur och historia, och de formar mänsklighetens vanligaste sakrament. Scientology tror på thetanen, dess egen term för den odödliga själen, härlett från den åttonde bokstaven i det grekiska alfabetet, theta, och kanske med tanke på dess symboliska ovala form. Tjänsten säger att: ”huvudsyftet med en namngivningsceremoni är att hjälpa thetanen att bli orienterad. Han har nyligen tagit över sin nya kropp.” Thetanen introduceras för sin kropp, sina föräldrar och sina gudföräldrar. Klart och tydligt finns här en andlig och inte en materialistisk ceremoni.

På liknande vis gör jordfästningen i Scientology andliga anspråk. Själen får hjälp till ett framtida liv: ”Gå nu, kära (avliden) och lev igen, i en lyckligare tid och på en lyckligare plats”. Tron på någon sorts andlig natur i människan, som överlever döden, är kanske den äldsta och mest utbredda religiösa tron hos mänskligheten. Det finns förmodligen ingen stam eller något folk som ännu inte har haft någon form av tro på liv efter döden, och närvaron av en sådan tro är ett mycket tydligt tecken på religion.

De gamla egyptierna (inte de moderna som är muslimer) trodde på själar och gudar, och var religiösa, liksom buddisterna som strikt kan sägas inte tro på varken det ena eller andra, åtminstone i en västerländsk bemärkelse. Men båda hade religiösa ritualer, vilka Scientology medvetet närmar sig.

IV. Den religiösa naturen i Scientologys övertygelser
LADDA NER VITBOKEN