Introduktion

I en historisk dom den 11 mars 2016 frikände förstainstansrätten i Bryssel de åtalade och ogillade alla åtalspunkter mot Scientology-kyrkan i Belgien, Church of Scientology Internationals Europakontor för offentliga angelägenheter och mänskliga rättigheter och elva scientologer som var eller hade varit medarbetare i kyrkan.

Den sju veckor långa rättegången avslutades i december 2015 efter en inträngande utredning som hade pågått i arton år. Domstolen offentliggjorde därvid ett 173 sidor långt utlåtande som, efter en mycket ingående granskning och utvärdering av bevismaterialet, otvetydigt avvisade alla åtalspunkter och frikände alla åtalade.

Domaren i målet, Yves Régimont, fastslog:

Hela denna rättssak förklaras otillåtlig, eftersom den utgör en allvarlig och irreparabel kränkning av rätten till en rättvis rättegång.

Rätten kritiserade också åklagaren och utredarna för deras förutfattade meningar om kyrkan och dess församlingsmedlemmar. Han konstaterade att bevismaterialet ”tydligt visar på skuldpresumtion och en total brist på objektivitet” i strid med Belgiens nationella lagstiftning och artikel 6:1 i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

De två kyrkoorganisationerna och de elva kyrkoanslutna medarbetarna hade blivit föremål för en lång rad anklagelser, bl.a. bedrägeri, utpressning, bedrivande av kriminell verksamhet, kränkning av privatlivets helgd och kvacksalveri, under en utredning som hade pågått i nästan tjugo år. Åklagarsidan hade yrkat på att kyrkoorganisationerna skulle upplösas och på fängelsestraff för de åtalade kyrkomedlemmarna.

I sitt avvisande av åtalet riktade rätten uppmärksamheten på åklagarsidans ”avsaknad av bevis” – dvs. bevis varigenom de svepande anklagelserna kunde motiveras – och betecknade anklagelserna som ”bristfälliga”, ”osammanhängande”, ”motsägelsefulla”, ”inkonsekventa”, ”vaga”, ”oprecisa”, ”otydliga” och ”ofullständiga”.

Domstolen fastslog också att rättssakens själva natur utgjorde en kränkning av de åtalades rätt till presumtion för oskuld. Anledningen var att åklagaren otillbörligen hade ställt religionen inför rätta och sedan utgått från att alla de åtalade var skyldiga, uteslutande baserat på deras frivilliga samröre med Scientology. I motsats till det tillvägagångssätt som åklagarsidan hade anammat, fann rätten att dess korrekta roll var att ”bedöma konkreta, förelagda fakta om vad de åtalade påstods ha begått, inte förmodade brott som utgör en del av Scientologys läror och skrifter”.

”Hela denna rättssak förklaras otillåtlig, eftersom den utgör en allvarlig och irreparabel kränkning av rätten till en rättvis rättegång.”

Denna banbrytande dom har långtgående följder utanför Belgien. Enligt domen är det en kränkning av de grundläggande mänskliga rättigheterna att ställa en religion, dess läror och dess övertygelser inför rätta och sedan förutsätta att alla som väljer att följa denna religion måste vara skyldiga till brott, och i detta avseende är det ett precedensfall. Det är följaktligen ett av de mest betydelsefulla avgörandena om religionsfrihet i Belgien.

Åklagarens förutfattade meningar om Scientology, som framgick av att bevismaterialet ”tydligt visar på skuldpresumtion och en total brist på objektivitet”, utgjorde en flagrant kränkning av de tilltalades rätt till en rättvis rättegång. Kätterirättegångar har ingen plats i vårt moderna samhälle. De kränker de grundläggande mänskliga rättigheterna och rättssäkerheten.

Den belgiska utredningen

Bakgrunden är att den belgiska regeringen år 1997 publicerade ett 670 sidor långt betänkande från ett belgiskt parlamentsutskott, som brännmärkte 189 religiösa organisationer, däribland bahá’í-troende, buddister, scientologer, sjundedagsadventister, mormoner, amish och medlemmar av pingströrelsen, genom att upprepa ensidiga anklagelser mot dessa samfund som falskeligen betecknade dem som ”farliga sekter”, utan undersökning av, korsförhör med eller utlåtanden från religionerna själva.

Belgiska myndigheter inledde 1997 repressiva åtgärder för att angripa religioner som de nedsättande betecknade som ”sekter”. Den internationella Helsingforsfederationen konstaterade 2003 att de åtgärder som den belgiska regeringen vidtog i efterdyningarna av parlamentsbetänkandet ledde till allmän fientlighet, diskriminering, brännmärkning och marginalisering av medlemmar av dessa religiösa grupper.

Kort efter att det belgiska parlamentsbetänkandet hade publicerats, inledde en belgisk åklagare en integritetskränkande utredning av Scientologys religiösa övertygelser och fredliga religiösa bruk, med fokus på scientologer och Scientology-samfundet i Bryssel. I september 1999 genomförde 120 medlemmar av antiterroristenheten i Bryssels gendarmeri en serie razzior mot Scientology-kyrkan i Bryssel, utpekade scientologers bostäder i både Belgien och Frankrike, samt deras företag. Kyrkans datorer och dess tystnadspliktsbelagda arkiv beslagtogs under en husrannsakan 1999 och ytterligare en 2001.

Efter att utredningen hade kommit igång 1997, underkastade åklagaren enskilda scientologer och Scientology-kyrkan för diskriminerande behandling av det slag som religiösa grupper stämplade som sekter utsattes för. Denna utredning fokuserade oriktigt på Scientology-religionens läror och övertygelser och försökte felaktigt kriminalisera dessa läror och övertygelser. Utredningen varade i över arton år och inkräktade i högsta grad på Scientology-kyrkans rätt att bedriva sin religiösa mission och scientologers rätt att fritt utöva sin tro i Belgien.

I nästan två decennier, tills domstolen fällde sitt utslag i mars 2016, hade de åtalade orätt utmålats som brottslingar av åklagaren och massmedia, utan en chans att försvara sig inför rätta, vilket brännmärkte och marginaliserade dem i deras områden och störde deras liv.

Domen från Bryssels förstainstansrätt

Rätten gjorde viktiga iakttagelser rörande flera procedur- och sakfrågor i sin 173 sidor långa dom, publicerad den 11 mars 2016 efter en sju veckor lång rättegång, i vilken alla åtalspunkter ogillades. Rättens viktigaste iakttagelser sammanfattas nedan.

Kränkning av rätten till presumtion för oskuld och rättvis rättegång

Artikel 6:1 i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna garanterar alla personers rätt att betraktas som oskyldiga, varvid bevisbördan faller på åklagarsidan. Denna rätt till oskuldspresumtion är en väsentlig beståndsdel av rätten till en rättvis rättegång, vilken också garanteras av artikel 6.

I sin prövning av sakfrågan påpekade rätten att den ”såg med oro” på åklagarens inställning till utredningen och rättegången. Istället för att fokusera på de förbrytelser som de åtalade påstods ha begått, inriktade åklagaren sig istället på ”det ideologiska eller filosofiska innehållet i L. Ron Hubbards läror som förmedlas genom Scientology, samt Scientology-kyrkans tillämpning därav, i generell mening”, genom den belgiska Scientology-kyrkan.

Även åklagarens muntliga inlägg fokuserade på långa utdrag ur texter, direktiv och instruktioner från Scientologys grundare L. Ron Hubbard – vilka utgjorde en del av Scientologys skrifter – ”i syfte att påvisa det brottsliga uppsåt som inryms i den doktrin han avsåg att sprida”. Rätten konstaterade att åklagaren i själva verket behandlade svarandena som blotta verktyg som verkställde en kriminell ideologi:

Åklagarens avsikt var med andra ord att få till stånd en rättegång som huvudsakligen gällde Scientology, i dess ideologiska mening, snarare än en rättegång mot de enskilda svarandena som kallats inför denna domstol.

Hur kan man annars förklara anklagelsernas vaga, oprecisa och till och med ofullständiga karaktär […]? Med denna ståndpunkt betraktades svarandena i första hand som skyldiga uteslutande därför att de var aktiva medlemmar i sin kyrka.

Rätten avslutade med ett förödande konstaterande som definitivt avvisade åtalet:

Detta visar tydligt på skuldpresumtion och en total brist på objektivitet.

Under dessa omständigheter ogillade rätten alla åtalspunkter, eftersom de utgjorde ”en allvarlig och irreparabel kränkning av deras rätt till en rättvis rättegång”, något som garanteras av artikel 6 i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna.

Parlamentets ”sektlista” från 1997

Den ovannämnda listan från det belgiska parlamentet, utfärdad 1997, som stämplade 189 religiösa grupper som så kallade farliga sekter, utgjorde den förgiftade mylla ur vilken brottsutredningen av Scientology växte fram. Åklagaren hade tagit med parlamentets svarta lista i brottmålshandlingarna. Svarandesidan hävdade att rätten borde bortse från dessa ”bevis”, eftersom den svarta listan över sekter föll utanför parlamentets befogenheter och kränkte de åtalades grundläggande mänskliga rättigheter. Rätten instämde och gjorde följande iakttagelse:

Rätten delar försvarets uppfattning […]: det förefaller uppenbart att parlamentsutskottet, i synnerhet genom att presentera en lista över 189 rörelser som det betraktar som skadliga, har gjort en värdering som det inte hade rätt att göra och därmed har brutit mot principen om oskuldspresumtion, en rätt som tillkommer alla.

Rätten konstaterade vidare att parlamentsutskottet hade ”förivrat sig” och ”överskridit sina befogenheter”, vilket ”är att beklaga när det gäller en sådan institution”. Rätten avslutade med att säga:

Rättens uppfattning är att det var genom de slutsatser som kom att dras från utskottets arbete som utskottet överskred sina befogenheter och i förlängningen bröt mot vissa grundläggande rättigheter som specifikt garanteras i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, inbegripet den nyligen påtalade principen om presumtion för oskuld.

Rättens slutsats att svarta listor över religioner som utfärdats av ett parlament överskrider lagstiftningsbefogenheter och bryter mot de grundläggande mänskliga rättigheterna, däribland rätten till presumtion för oskuld, är en viktig och betydelsefull slutsats som är prejudicerande i hela Europa. Detta utslag bör undergräva fortsatt tillit till liknande parlamentariska svarta listor över religioner, som används för att brännmärka och marginalisera utpekade religiösa minoriteter i andra länder.

Anklagelser om kriminell organisation och kriminell konspiration

Rätten avvisade utan vidare åtalspunkterna om ”kriminell organisation” och ”kriminell konspiration”. Den fastslog att 1) det fanns ”ett antal inkonsekvenser” bland åtalspunkterna, 2) handlingarna i målet innehöll ”motstridig och motsägelsefull” information och 3) åtalspunkterna inte klarade en närmare granskning på grund av ”avsaknaden av bevis” från åklagarens sida.

Utöver åklagarens oförmåga att framlägga konkreta bevis till stöd för dessa påståenden kunde han inte ens identifiera den kriminella organisation som de åtalade anklagades för att tillhöra, vilket förklarade den totala avsaknaden av bevis att styrka anklagelserna med. Med rättens ord:

Det måste framhållas att åklagaren, vars huvudsakliga uppgift är att försvara sina anklagelser, inte vid något tillfälle, inte ens då hans påståenden i grunden bestreds, entydigt uppgav vad som enligt honom utgjorde den kriminella organisation som de åtalade påstods tillhöra. Åklagaren gav ej domstolen konsekvent information härvidlag, inte i sin anklagelseakt och referenserna däri och ännu mindre i sina muntliga inlägg.

Åklagarens ordförklaringar

Efter att ha beslagtagit tiotusentals sidor av Scientology-skrifter och relaterade böcker och dokument, inledde åklagarsidan ett tidskrävande och kostsamt arbete med att skapa ett dokument som de gav titeln ”Normer och vokabulär i Dianetics och Scientology” (”Ordförklaringarna”), en ”samling texter bestående av Scientology-regler och ‑lärosatser”.

Även om dokumentet påstod sig innehålla korrekta definitioner och en korrekt sammanfattning av Scientology-termer och en sammanfattning av Scientologys lärosatser, övertygelser, regler och ritualer, hävdade de åtalade att Ordförklaringarna gav vinklade och felaktiga definitioner och sammanfattningar. De åtalade begärde därför att rätten skulle bortse från Ordförklaringarna, eftersom de varken var trovärdiga eller tillförlitliga.

Rätten fastslog att det sätt på vilket Ordförklaringarna presenterades för de åtalade gjorde det omöjligt att kontrollera deras riktighet, att åklagarens bruk av Ordförklaringarna ”är minst sagt förvirrande för försvaret” och att åklagarens oförmåga att knyta en del av åtalspunkterna i målet till Ordförklaringarna utgjorde en ”allvarlig nackdel” och gjorde det omöjligt för de åtalade ”att tillvarata sina rättigheter på det sätt som de borde kunna göra”.

Rätten påpekade slutligen att den inte korrekt kunde bedöma Ordförklaringarnas tillförlitlighet på grund av det sätt på vilket de hade sammanställts. Under dessa omständigheter avvisade rätten dokumentet och beslutade att inte ta hänsyn till det.

Kvacksalveri

Rätten avfärdade också summariskt åklagarens vaga anklagelser om att Scientologys andliga utövning, såsom auditering, Reningsprogrammet och beröringsassister, på något sätt måste utgöra kvacksalveri. Rätten avvisade dessa anklagelser med motiveringen att inga konkreta bevis för lagbrott någonsin hade presenterats i målet. Rättens slutsats löd:

[I]ngen information ges och de muntliga inläggen hänvisar enbart till allmänna beteenden (beröringsassister, reningskurer, auditering), utan att specificera varför dessa beteenden utgör överträdelser eller av och mot vem de begåtts; och en analys av de i anklagelseakten angivna dokumenten gör det inte på något sätt möjligt att klargöra rättens frågor, vilket har sin grund i dessa underliggande dokuments nära nog totala irrelevans när det gäller att sprida ljus över anklagelsen i fråga eller över dess enskilda delar.

Eftersom åklagaren aldrig presenterade bevis som visade de olika ”beståndsdelarna” i ett brott, fastslog rätten att anklagelserna om kvacksalveri ”måste avvisas” på grund av en ”allvarlig och irreparabel kränkning” av de åtalades grundläggande rätt till ”en rättvis rättegång”.

Onödigt dröjsmål

Enligt artikel 6:1 i den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna (konventionen) ska var och en ha rätt att få sin sak prövad ”inom skälig tid”. Den i konventionen fastställda garantin om skälig tid tjänar till att trygga allmänhetens förtroende för rättskipningsprocessen och till att undvika att personer som anklagats för en lagöverträdelse lämnas alltför länge i ovisshet om sitt öde, vilket skulle äventyra ett nationellt rättsväsendes effektivitet och trovärdighet. Se t.ex. Panju v. Belgium (18393/09) (28/10/2014).

Rätten fann att de åtalades rätt till rättegång ”inom skälig tid” i detta fall hade kränkts. Den fastslog emellertid att det enligt belgisk lagstiftning inte var en lämplig åtgärd att avskriva målet på denna grund. Istället ogillade rätten åklagarens talan baserat på hans kränkning av de åtalades rätt till presumtion för oskuld och en rättvis rättegång.

Slutsats

Domstolens dom av den 11 mars 2016, som ogillade alla åtalspunkter och fullständigt frikände Scientology-kyrkans organisationer och enskilda svaranden, utgör ett historiskt avgörande som skyddar religions- och samvetsfriheten. Rätten insåg klart och tydligt att det kränker de grundläggande mänskliga rättigheterna när åklagaren ställer en religion inför rätta och hävdar att individer som helt enkelt följer dess föreskrifter och har ett frivilligt samröre med den, på något sätt måste betraktas som skyldiga till brott, utan konkreta bevis på olagligt handlande.

Kyrkans organisationer och personal inom kyrkan mister inte sin rätt till en rättvis rättegång och rätten till presumtion för oskuld uteslutande på grund av sin religionstillhörighet och sina religiösa övertygelser. Detta utslag har betydande konsekvenser för alla de 47 länder som följer den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna. Det fastslår ett viktigt juridiskt prejudikat som skyddar religionsfriheten.


Auditering är Scientologys andliga vägledning. Reningsprogrammet är ett steg som församlingsmedlemmar tar på sin andliga väg, för att befria kroppen från gifter och droger och uppnå större mental skärpa och därmed möjliggöra framtida andlig förbättring. Syftet med en beröringsassist är att rikta en persons uppmärksamhet på en påverkad kroppsdel för att lindra andligt lidande.
LADDA NER VITBOKEN