Axiom 1

Livet är i grunden en Statik.

Definition: En Livsstatik har ingen massa, ingen rörelse, ingen våglängd, inget läge i rum eller tid. Den har förmågan att postulera och att varsebli.

Axiom 2

Statiken är i stånd till konsiderationer, postulat och åsikter.

Axiom 3

Rum, energi, föremål, form och tid är resultatet av konsiderationer som Statiken gjort och/eller samtyckt till, och de varseblivs uteslutande därför att Statiken anser att den kan varsebli dem.

Axiom 4

Rum (rymd) är en synpunkt på dimension.

Axiom 5

Energi består av postulerade partiklar i rummet.

Axiom 6

Föremål består av partiklar samlade i grupper och även av solida massor.

Axiom 7

Tid är i grunden ett postulat att rum och partiklar skall bestå.

Axiom 8

Tidens skenbarhet utgörs av förändring av partiklars läge i rummet.

Axiom 9

Förändring är tidens huvudsakliga manifestation.

Axiom 10

Det högsta syftet i detta universum är att skapa en effekt.

Axiom 11

De konsiderationer som resulterar i existenstillstånd är fyra till antalet:

a. As-isness är tillståndet av direkt skapande utan fortbestånd, och är det existenstillstånd som existerar i skapelseögonblicket och förstörelseögonblicket och skiljer sig från andra konsiderationer såtillvida att det inte inbegriper överlevnad.

b. Alter-isness är den konsideration som för in förändring och därmed tid och fortbestånd i en As-isness, för att få den att fortbestå.

c. Isness är det tillvarons sken, som fåtts till stånd genom kontinuerlig förändring av en As-isness. När en överenskommelse därom nås, kallas det Verklighet.

d. Not-isness är strävan att få bukt med Isness genom att reducera dess tillstånd med kraft. Den är en skenbarhet och kan inte helt övervinna en Isness.

Axiom 12

Det första villkoret för varje universum är att två rum, energier eller föremål inte får uppta samma rum. När detta villkor bryts mot (ett perfekt duplikat), blir skenbarheten av varje universum eller varje del därav till intet.

Axiom 13

Det fysiska universums handlingscykel är Skapande, Överlevnad, Förstörelse.

Axiom 14

Överlevnad åstadkommes genom Alter-isness och Not-isness, varigenom det fortbestånd som kallas tid erhålles.

Axiom 15

Skapande åstadkommes genom postulerandet av en As-isness.

Axiom 16

Fullständig förstörelse åstadkommes genom postulerandet av en As-isness av vilken som helst existens och dess delar.

Axiom 17

Efter att ha postulerat As-isness, utövar statiken Alter-isness och uppnår därigenom Isnessens skenbarhet, och erhåller sålunda Verklighet.

Axiom 18

När Statiken utövar Not-isness, åstadkommer den ett fortbestånd av icke önskvärda existenser och åstadkommer på så vis overklighet, vilket omfattar glömska, medvetslöshet och andra icke önskvärda tillstånd.

Axiom 19

Att få Statiken att betrakta vilket tillstånd som helst As-is, minskar värdet av detta tillstånd.

Axiom 20

Att få Statiken att skapa ett perfekt duplikat får till stånd försvinnandet av vilken som helst existens eller del därav.

Ett perfekt duplikat är ytterligare en skapelse av föremålet, dess energi och rum, i dess eget rum, i dess egen tid och med användning av dess egen energi. Detta bryter mot villkoret att två föremål inte får uppta samma rum, och får föremålet att försvinna.

Axiom 21

Förståelse består av Affinitet, Verklighet och Kommunikation.

Axiom 22

Bruk av Not-isness minskar förståelse.

Axiom 23

Statiken är i stånd till totalt Vetande. Totalt Vetande skulle bestå av total ARC.

Axiom 24

Total ARC skulle få alla mekaniska existenstillstånd att försvinna.

Axiom 25

Affinitet är en skala av attityder som fjärmar sig från Statikens samexistens, genom inskjutanden av avstånd och energi, för att skapa identitet, ner till omedelbar närhet, men mysterium.

Genom bruket av Isness (Varande) och Not-isness (vägran att Vara) fortskrider individueringen, från Vetandet vid fullkomlig identifiering ner genom införandet av mer och mer avstånd och mindre och mindre duplicering, genom tillstånden Tittande, Emotionerande, Ansträngning, Tänkande, Symbolisering, Ätande, Sex-ande och så vidare till Icke-vetande (Mysterium). Innan punkten Mysterium nås är en del kommunikation möjlig, men till och med vid Mysterium fortsätter försök till kommunikation. Detta innebär för en individ ett gradvist fjärmande från tron att det är möjligt att anta fullkomlig Affinitet, ner till övertygelsen att allting är ett fullständigt Mysterium. Varje individ befinner sig någonstans på denna Veta-till-Mysterium-skala. Den ursprungliga ”Tabellen för bedömning av människan” utgjorde Emotionsdelen av denna skala.

Axiom 26

Verklighet är den överenskomna skenbarhet som kallas existens.

Axiom 27

En Faktiskhet kan existera för en enskild individ, men när andra är överens om den, kan den sägas vara en verklighet.

Verklighetens natur står att finna i Isness, som utgörs av As-isness och Alter-isness. En Isness är en skenbarhet, inte en Faktiskhet. En Faktiskhet är en As-isness som har ändrats för att åstadkomma ett fortbestånd.

Overklighet infinner sig genom bruk av Not-isness och är den skenbarhet som uppstår till följd därav.

Axiom 28

Kommunikation är konsiderationen och handlingen att driva en impuls eller en partikel från en källpunkt över ett avstånd till en mottagarpunkt, med avsikten att vid mottagarpunkten få till stånd en duplicering och förståelse av det som utgick från källpunkten.

Formeln för kommunikation lyder: Orsak, Avstånd, Effekt, med Avsikt, Uppmärksamhet och Duplicering med Förståelse.

Beståndsdelarna i Kommunikation är Konsideration, Avsikt, Uppmärksamhet, Orsak, Källpunkt, Avstånd, Effekt, Mottagarpunkt, Duplicering, Förståelse, impulsens eller partikelns Hastighet, Ingentinghet eller Någontinghet. En icke-kommunikation består av Barriärer. Barriärer består av Rum, Mellanliggande ting (såsom väggar och skärmar av snabbrörliga partiklar) och Tid. En kommunikation behöver enligt definition inte gå i två riktningar. När en kommunikation besvaras, upprepas Formeln, varvid Mottagarpunkten nu blir en Källpunkt och den tidigare Källpunkten nu blir en Mottagarpunkt.

Axiom 29

För att få en As-isness att bestå, måste man tillskriva någon annan än sig själv upphovet till skapelsen. Annars skulle ens anblick av den få den att försvinna.

För varje rum, energi, form, föremål eller individ eller tillstånd i fysiska universum, gäller det följande: dess existens är endast möjlig när en förändring av den ursprungliga As-isnessen har skett, för att hindra denna från att försvinna vid en tillfällig anblick. Med andra ord måste allt som består innehålla en ”lögn”, så att den ursprungliga konsiderationen inte dupliceras fullständigt.

Axiom 30

Den allmänna regeln i auditering är att allt som är oönskat, men som ändå består, måste betraktas grundligt, varvid det kommer att försvinna.

Om det bara betraktas delvis, minskar åtminstone dess intensitet.

Axiom 31

Gott eller Ont, Skönt eller Fult, är i lika mån konsiderationer och baserar sig enbart på åsikter.

Axiom 32

Allt som inte observeras direkt tenderar att bestå.

Axiom 33

Varje As-isness som ändras med Not-isness (med kraft) tenderar att bestå.

Axiom 34

Varje Isness tenderar att bestå, när den ändras med kraft.

Axiom 35

Den Yttersta sanningen är en Statik.

En Statik har ingen massa, mening, mobilitet, ingen våglängd, ingen tid, inget läge i rum, inget rum.

Den tekniska benämningen för detta är ”Grundläggande sanning”.

Axiom 36

En lögn är ett andra postulat, påstående eller tillstånd, avsett att dölja ett primärt postulat som tillåts bestå.

Exempel:

Varken sanningen eller en lögn utgör en rörelse, eller en förändring av en partikel från ett läge till ett annat.

En lögn är ett påstående att en partikel som har rört sig inte rörde sig, eller ett påstående att en partikel som inte har rört sig faktiskt rörde sig.

Den grundläggande lögnen är att en konsideration som har gjorts inte gjordes, eller att den var annorlunda.

Axiom 37

När en primär konsideration ändras men fortfarande existerar, uppnås fortbestånd för den förändrande konsiderationen.

Allt fortbestånd är beroende av den Grundläggande sanningen, men fortbeståndet gäller den förändrande konsiderationen, ty den Grundläggande sanningen vare sig äger eller saknar fortbestånd.

Axiom 38

1: Dumhet är ovetskap om konsideration.

2: Mekanisk definition: Dumhet är ovetskap om tid, plats, form och händelse.

1: Sanning är den exakta konsiderationen.

2: Sanning är den exakta tiden, platsen, formen och händelsen.

Vi ser alltså att underlåtande att upptäcka Sanning åstadkommer dumhet.

Vi ser alltså att upptäckande av Sanning skulle åstadkomma en As-isness, något som har bevisats genom faktiska experiment.

Vi ser alltså att en Yttersta sanning inte skulle ha någon tid, plats, form, eller händelse.

Därmed ser vi alltså att vi endast kan uppnå ett fortbestånd när vi döljer en sanning.

Att ljuga är att förändra tid, plats, händelse eller form.

Att ljuga blir till Alter-isness, blir till dumhet.

(Svartheten hos fall är en anhopning av fallets egna lögner eller någon annans lögner.)

Allt som består måste undvika As-isness. Därför måste allt som består innehålla en lögn.

Axiom 39

Livet uppställer problem att lösas av livet självt.

Axiom 40

Varje problem måste, för att vara ett problem, innehålla en lögn. Om det vore sanning, skulle det unmockas.

Ett ”olösligt problem” skulle ha den största graden av fortbestånd. Det skulle också innehålla det största antalet förvrängda fakta.

För att skapa ett problem måste man införa Alter-isness.

Axiom 41

Det vari Alter-isness införs, blir till ett problem.

Axiom 42

Mest (Materia, Energi, Rum och Tid) består emedan det är ett problem.

Det är ett problem emedan det innehåller Alter-isness.

Axiom 43

Tid är den främsta källan till osanning.

Tid är ett uttryck för det osanna i på varandra följande konsiderationer.

Axiom 44

Theta (Statiken) har inget läge i Materia, Energi, Rum eller Tid. Den är i stånd till konsiderationer.

Axiom 45

Theta kan anse sig vara placerad, varvid den blir placerad, och blir i samma grad som detta sker, till ett problem.

Axiom 46

Theta kan genom sina konsiderationer bli till ett problem, men blir då till mest.

Ett problem är till viss del mest. Mest är ett problem.

Axiom 47

Theta kan lösa problem.

Axiom 48

Livet är ett spel vari Theta såsom statik löser problemen hos Theta såsom mest.

Axiom 49

För att kunna lösa ett problem, vilket som helst, krävs det bara att man blir theta, lösaren, snarare än theta, problemet.

Axiom 50

Theta såsom mest måste innehålla konsiderationer som är lögner.

Axiom 51

Postulat och levande kommunikation, eftersom de inte är mest och står över mest, kan åstadkomma förändring i mest utan att skapa ett fortbestånd av mest. Således kan auditering äga rum.

Axiom 52

Mest består och blir solid i samma mån som den inte skänks liv.

Axiom 53

Ett stabilt datum är nödvändigt för samordningen av data.

Axiom 54

Tolerans av förvirring och ett överenskommet stabilt datum efter vilket data i en förvirring kan samordnas behövs samtidigt för att en förnuftig reaktion på de åtta dynamikerna skall kunna ske. Detta definierar sinnesfriskhet.

Axiom 55

Handlingscykeln är en konsideration. Skapa, överleva, förstöra – den handlingscykel som har accepterats av GE-n – är bara en konsideration, som kan förändras genom att thetanen skapar en ny konsideration eller andra handlingscykler.

Axiom 56

Theta bringar ordning i kaos.

Följdsats: Kaos bringar oordning i theta.

Axiom 57

Ordning ger sig till känna när kommunikation, kontroll och havingness är tillgängliga för theta.

Definitioner:

Kommunikation: Utbyte av idéer genom rum.

Kontroll: Positivt postulerande, det vill säga avsikt, och verkställandet därav.

Havingness: Det som möjliggör upplevelsen av massa och tryck.

Axiom 58

Intelligens och omdöme mäts genom förmågan att bedöma relativa viktigheter.

Följdsats: Förmågan att bedöma viktigheter och oviktigheter är den högsta förmågan inom logik.

Följdsats: Identifiering är ett monotont tilldelande av viktighet.

Följdsats: Identifiering är oförmågan att bedöma skillnader i tid, plats, form, sammansättning eller betydelse.

Det ovanstående är en sammanfattning av varandetillstånd, som kan användas för att skapa, få att bestå eller förstöra.

GENOM ATT HA GÅTT I ÖVERENSKOMMELSE OM DE MEKANISKA LAGARNA OCH GENOM ATT STÅ FAST VID DESSA ÖVERENSKOMMELSER, KAN THETANEN ICKE DESTO MINDRE GÖRA ORÄKNELIGA POSTULAT – SOM GENOM ATT DE STÅR I MOTSÄTTNING TILL VARANDRA, OCH ÄR KOMPLEXA – SKAPAR MÄNSKLIGT BETEENDE, FÅR DET ATT BESTÅ OCH FÖRSTÖR DET.