Hur man håller sig frisk | Förebyggande resurscenter

XXXI. Kristendomens moraliska arv

Moralundervisningens roll i traditionell kristendom, står i skarp kontrast till vad man finner i andra stora religioner. Bland de olika nivåerna av etiska ålägganden ingår en utstuderad kodex av förbud, överträdelse som anklagas som synd. De grundläggande budorden i tidig judendom med avseende på större överträdelser, av det slag som är gemensamma för flera religiösa traditioner, förstorades i kristendomen genom krävande föreskrifter av en mer detaljerad karaktär, särskilt med avseende på sexualitet, och detta både från Jesus och Paulus. Det fanns också rådplägning om fullkomlighet av kanske ogenomförbart slag (”Varen i därför fullkomliga”; och närmare bestämt, krav att man älskar sina fiender; förlåter andra ”sjuttio gånger sju gånger”; att man ”vänder andra kinden till”, ”inte bekymrar sig för morgondagen” etc.). Begreppet om synd blev det centrala i kristen moralkodex. Människan ansågs vara medfött syndig och de flesta av hennes naturliga önskningar, hennes sökande efter tillfredsställelse, självförverkligande, njutning, och även för sin egen livsförbättring i denna värld, skulle med lätthet ses som syndigt eller som ledande till synd. Från sin medfödda syndfullhet skulle endast den exemplariska dygden och Kristi övermänskliga offer kunna återfå henne. Hon skulle därför stå i skuld till Kristus så att, vad hon än gjorde, skulle hon egentligen inte kunna betala tillbaka. Som en syndare, även om ångerfull och återvunnen av Kristus, skulle hon bära på en permanent skuldbörda. Skuld var faktiskt den mekanism som upprätthöll hela den moraliska ekonomin. Installationen av öronbikt, utarbetandet av en utstuderad procedur för botgöring och senare, det medeltida utarbetandet av begreppet skärselden, är bevis på den stränghet med vilken kyrkan betraktade synd, och den utsträckning till vilken den gick för att inpränta känslor av skuld. De spasmodiska utbrotten av självgissling under medeltiden, indikerar hur långt denna känsla av skuld hade trängt in i medvetandet hos de mer gudfruktiga bland lekmännen. Även idag är självgissling långt ifrån okänd inom vissa organisationer inom den romersk-katolska kyrkan. Trots energiskt förkunnande mot synden, erkände den katolska kyrkan, icke desto mindre, även den inneboende svagheten hos mänskligheten, och tillgodosåg den genom inrättandet av bikten, vilken fungerade som ett arrangemang för att lindra ett visst mått av skuld. Protestantism däremot avvisade en sådan mekanism för lindring av skuldkänslor, och blev, särskilt under dess kalvinistiska framställning, ett mer förtryckande system i vilket de som strävade efter att bli Guds utvalda krävdes att inte synda över huvud taget. För att intensifiera syndarnas personliga kval, tillskrivs kalvinismen med ha utvecklat ett system för teologi och läran om frälsning som ledde till en mer intensiv internalisering av moralisk kontroll och förbättrad samvetsdaning.

Inte förrän på 1800-talet började det kristna kretsandet kring synd att avta. Stadigt under detta århundrade, vek det kristna intresset för helvete och fördömelse tillbaka, men vid det här laget hade sekulariserad moralitet och efterfrågan på medborgerlig anständighet uppnått en självständig inverkan i offentligt liv. Under 1900-talet dämpades allvaret angående de moraliska kraven från föregående period stadigt, ända till 1960-talet då de tidigare moraliska begränsningarna, särskilt inom området för sexuellt umgänge, gav plats åt moralisk släpphänthet. Den processen kanske underlättades genom utvecklingen av tekniker i födelsekontroll, och genom förändring inom många andra områden av livet, från beroende av moraliska begränsningar till tilltron på tekniska kontroller. Det är således uppenbart att den postulerade modellen om förhållandet mellan religion och moral är en, som har varit långt ifrån konstant, även i fallet kristendom. Inte heller uppstår detta mått av variation enbart av förändringar som sker genom tid. Det kan också exemplifieras bland nutida kyrkosamfund. De moraliska attityder som hittas bland dagens evangelister fortsätter att uppvisa en stark oro angående personlig synd inom många områden av beteende, men själva idén om synd har kommit att betraktas som nästan föråldrad av många liberala kyrkopräster, varav många anklagar bristerna i det sociala systemet som ansvarigt för vilsegånget beteende hos individer. Vissa av dessa liberala kyrkopräster förkastar helt och hållet kraven på en absolut moralkodex och föredrar att själva ta ställning till situationsetik, vars innebörder oftast går radikalt isär med de erhållna traditionella kristna moraliska levnadsreglerna. En annan, helt annorlunda inriktning som skall uppfyllas i Christian Science, där synd betraktas enbart som fel som härrör sig från en falsk uppfattning om verklighet, och som, tillsammans med sjukdom, kan elimineras, så tror Christian Scientists, genom en förändring från materiellt till andligt tänkesätt. Mot bakgrund av denna mångfald av uppfattningar om synd inom nutida kristendom och de mycket varierande moraliska uppställningar som kan hittas där, är det klart olämpligt att i nya religioner förvänta sig att hitta återspeglade moraliska ålägganden, förmodat liknande dem i kristna kyrkor. Nya religioner har uppstått i en epok som är mycket annorlunda än den i vilken kristna trosriktningar dök upp och bildades. Själva samhället är radikalt annorlunda, och dess sociala, ekonomiska och framför allt den tekniska miljön är föremål för djupgående och tilltagande förändring. Vad människor vet, vad de vill ha och området för deras personliga ansvar är av fundamentalt annorlunda typ och på en annorlunda skala än de gångna århundradenas norm. Om de nya religionerna skall dra till sig anhängare, som de faktiskt drar till sig, måste de oundvikligen låta bli att foga sig efter traditionella stereotyper. Detta gör dem inte ett dugg mindre religiösa.

XXXII. Vad måste en religion se ut som?
LADDA NER VITBOKEN