RELIGIÖS TOLERANS
OCH RELIGIÖS MÅNGFALD

Mångfalden bland religioner kompletteras med mångfald inom religioner, och detta även inom en autentisk ortodox tradition, det vill säga, utan hänsyn till de olika manifestationer av meningsskiljaktighet till vilka vi redan har haft tillfälle att nämna. Det måste medges att konsekvens inte är ett första önskemål för religion, och att till och med kristendomen, som har åtnjutit mycket mer systematiskt strukturerade mönster av både doktrin och organisation än någon annan religion, icke desto mindre upprätthåller inexakta formuleringar av doktrin, tvetydigheter, bristande överensstämmelser och till och med rena rama motsägelser. Faktum är att traditionella religiösa språk, även kristendomens, inte alltid tar itu med att eliminera tvetydigheter, utan strävar till och med ibland efter att upprätthålla dem. Sådant språk fungerar rätt och slätt inte, ej heller nödvändigtvis i första hand, för att beteckna egenskaper. Det har likaså viktiga funktioner när det gäller att uppbåda emotionella reaktioner och att fastställa värden och åtgärder. De kognitiva, känslomässiga, och värderande språken är oupplösligt blandade på ett sätt helt främmande för vetenskapligt-informerat sätt att tänka. Som en följd av denna mångsidighet, brister språket hos religion ofta i klarhet, definition och specificering, när det betraktas vetenskapligt eller juridiskt, Detta kan anses som normalt i religion, även när, som i fallet med kristendom, outtröttlig intellektuell ansträngning har lagts ner under århundraden för att följdriktigt utforma religiösa doktriner.