XI. En trovärdig förteckning

Vad som nu följer är en förteckning över punkter som troligtvis måste bedömas inom varje rörelse, organisation eller system av läror som skulle kunna räknas som en religion. Vanligtvis kommer inte alla dessa punkter att påträffas i varje givet fall, och man kan besluta om hur stor del av dem som skulle behöva vara närvarande för en speciell uppsättning övertygelser och utövningar för att kvalificera för religiöst status. Med tanke på den långa tidsrymden i människans historia under vilken religioner har uppstått, återspeglar förteckningen oundvikligen olika tendenser vilka återspeglar olika grader av sofistikering angående religiösa idéer, från, vid den extrema, högst specifika kvasi-magiska orienteringen, till den andra änden av spektrumet, relativt abstrakt, materialiserat, eller som skulle kunna sägas, eteriska uppfattningar av större religiösa betänkligheter och entiteter. I fallets karaktär, och även tillåtelse av intern mångfald och avvikande grader av sofistikering bland dess anhängare, är det inte troligt att någon religion omfattar båda dessa typer av orientering i lika hög grad, om den gör det alls. Därför måste det vara uppenbart att det inte är troligt att någon religion som sådan kommer att kvalificera genom att uppnå en hundraprocentig bekräftelse av alla artiklarna av den trovärdiga förteckningen. De troliga särdragen hos en religion är som följer:

(1) tron på en verkande kraft (eller krafter) som överstiger normal iakttagelseförmåga och som kanske till och med inkluderar en totalt postulerad andlig ordning av varande;

(2) tron att en sådan kraft inverkar inte bara på den naturliga världen och den sociala ordningen, utan inverkar direkt på den och kan ha skapat den;

(3) tron att vid några tillfällen i det förflutna har uttryckliga övernaturliga ingripanden inträffat i människans angelägenheter;

(4) tron att övernaturliga krafter har kontrollerat människans historia och öde: när dessa krafter är antropomorfistiskt framställda har de vanligen tillskrivits bestämda syften;

(5) tron upprätthålls att människans levnadsvillkor i det här livet och senare liv (eller liven) beror på relationer som har etablerats med, eller i enlighet med dessa transcendentala krafter;

(6) det kan (men inte alltid) tänkas att medan överlägsna krafter godtyckligt kan diktera en individs öde, kan individen, genom att bete sig på föreskrivna sätt påverka sin erfarenhet antingen i det här livet eller i framtida liv (eller liven) eller bådadera;

(7) det finns föreskrivna åtgärder för individuella, kollektiva, eller representativa framträdanden – nämligen ritualer;

(8) det finns beståndsdelar av försonande handling genom vilken individer eller grupper kan bönfalla om särskild assistans från övernaturliga källor;

(9) uttryck av beröm, hängivenhet, tacksamhet, vördnad eller lydnad erbjuds av, eller i vissa fall krävs av troende, vanligen i närvaro av symboliska representationer av den övernaturliga kraften eller krafterna för denna tro; sådana attitydmanifestationer utgör dyrkan;

(10) språk, föremål, platser, byggnadsverk och årstider som speciellt identifieras med det övernaturliga blir helgade och kan i sig själva bli föremål för vördnad;

(11) det finns regelbundna framträdanden av ritual eller tolkning, uttryck för tillgivenhet, firande, fasta, kollektiv botgöring, pilgrimsfärd, och rekonstruktioner eller åminnelser eller episoder i det jordiska livet av gudomligheter, profeter, eller högt uppsatta lärare;

(12) tillfällen till dyrkan och tolkning av läror skapar för sina anhängare en känsla av gemenskap och relationer av goodwill, kamratskap och gemensam identitet;

(13) moralregler inskärps ofta hos troende, även om områden av deras engagemang varierar: de kan avfattas i legalistisk och rituell form, eller de kan de vara bearbetade mera som konformitet med andan av en mindre specifik, högre moral;

(14) allvarsamhet i syfte, upprätthållet engagemang och livslång tillgivenhet är normgivande krav;

(15) i enlighet med sin prestationsförmåga, samlar de troende på fördelar och nackdelar till vilka en moralisk ekonomi av belöning och bestraffning bifogas. Den exakta förbindelsen mellan handling och konsekvens varierar från automatiska effekter från givna orsaker till tron att personlig nackdel kan upphävas av uppoffrande och rituella handlingar, genom bekännelse och ånger, eller genom särskilda medlare från övernaturliga krafter;

(16) det finns vanligen en speciell klass av religiösa funktionärer som tjänstgör som väktare av heliga föremål, skrifter och platser, specialister i doktrinär, rituell och pastoral vägledning;

(17) sådana specialister är vanligtvis betalda för sina tjänster, antingen genom hyllning, belöning för specifika funktioner, eller genom införande av fast arvode;

(18) när specialister ägnar sig åt systematisering av doktrin, görs det regelbundet anspråk på att religiös kunskap tillhandahåller lösningar på alla problem, och förklarar betydelsen och syftet med livet, ofta inklusive påstådda förklaringar av universums ursprung och det fysiska universumets funktion och människans psykologi.

(19) legitimitet krävs för religiös kunskap och institutioner genom hänvisning till uppenbarelse och tradition: innovation rättfärdigas regelbundet såsom återupprättande; och

(20) yrkanden på undervisning om sanningen och ändamålsenligheten hos ritual är inte föremål för empiriskt test, eftersom mål är ytterst överlägsna och tro krävs både för mål och för de godtyckliga medel som rekommenderas för deras uppnående.

XII. Religioner som historiska entiteter
LADDA NER VITBOKEN