RELIGIÖS TOLERANS
OCH RELIGIÖS MÅNGFALD

Utsträckningen av religiös variation till vilken principerna för tolerans och frihet från diskriminering utvidgades var inledningsvis ganska snäv, och omfattade endast ett begränsat antal kristna samfund och, mindre rättvist, judarna. Uppfattningen av vad som utgjorde en religion inleddes på denna variant av judisk-kristna rörelser. Religion som sådan tänktes vara praktiskt taget synonymt med kristendom, och experter inom religion var teologer som själva bekände sig som kristna. Det var de som traditionellt tillhandahöll definitionerna på vad som utgjorde religion, och deras begrepp var oundvikligen förenliga med uteslutande kristna termer. Teologernas definitioner på religion kan till stor del betraktas som akademiska, men de har sitt inflytande på andra mer praktiska områden, inte minst i domstolar, ibland med mycket orättvisa resultat. Till exempel, det absurda resultat som erhölls från en juridiskt antagen snäv, kulturbunden definition på religion som framgick av ett fall i England så sent som 1754, när en domare, Lord Hardwicke, fastslog att, även om religion var ett välgörande ändamål, var undervisningen av judendomen det inte, och han fastslog att medel som lämnats kvar av en testator för undervisning i judendom istället borde användas för undervisning i kristendom. För domstolarna vid den tidpunkten, inkluderade termen ”religion” inte judendom: den betydde endast kristendom.