RELIGIÖS TOLERANS
OCH RELIGIÖS MÅNGFALD

Härav följer att vid många punkter är generalisering angående religion inte lätt: medan ett fenomen, med lätthet betecknat som ”religion” känns igen, vad som måste ges tillträde är den avsevärda mångfalden, i många frågor, bland de talrika exemplaren inom släktet. Västerlänningar som har att göra med religion är inte så sällan offer för (ofta omedvetna) fördomar som kommer från den kristna traditionen, men när väl sådana fördomar sätts åt sidan, blir det uppenbart att många av de konkreta saker som, på basis av den kristna modellen, kan antas vara en nödvändig förutsättning för religion, hittas i själva verket inte i andra system. Således undviks i ovannämnda förteckning anspelningen på ett högsta väsende, eftersom det för theravadabuddister (och för många mahayanabuddister) inte har någon giltighet som begrepp. Dyrkan, som hänvisas till ovan, har mycket olika innebörder för buddister än dem som antas av kristna, och till och med inom kristendom finns det en omfattande mångfald uppfattningar när det gäller dyrkan bland sådana olika kyrkosamfund som katoliker, kalvinister, Christian Scientists och Jehovas vittnen. Förteckningen ger ingen hänvisning specifikt till trosbekännelser, som har varit av säregen betydelse i kristendomens historia, men av mycket mindre betydelse inom många andra religioner, där orthopraxis ofta hade varit av större betydelse än renlärighet. Det finns inget omnämnande av själen, central som den punkten är inom ortodox kristendom, eftersom det begreppet har en något tvivelaktig användbarhet inom judendom, och uttryckligen har förnekats av vissa kristna avvikande organ (t.ex. av sjundedagsadventister och Jehovas vittnen, av vilka vart och ett nu har miljontals anhängare världen över, samt christadelfianer och de puritaner, inklusive John Milton, vilka var kända som ”mortalister”, dvs. som troende som förnekade existensen av en odödlig själ). Inte heller nämner förteckningen helvetet, eftersom detta är en annan punkt som saknas inom judendomen. Det abstrakta begreppet om livet efter detta nämns i både singularis och pluralis som ett sätt att förena de två varierande uppfattningarna inom kristendom, nämligen om själavandringen och återupplivandet av kroppen, såväl som de i viss mån olika redogörelserna om reinkarnation inom buddism och hinduism. Således söker förteckningen att både indikera artiklar på en hög nivå av abstraktion, men också vara praktisk i att underlätta identifieringen av angelägenheter som är typiskt karaktäristiska för vad som innefattas av en religion.