Vad är
RELIGIONSFRIHET?

Religiös diskriminering är förbjuden enligt internationell lag om mänskliga rättigheter. Ingen individ eller grupp får bli föremål för diskriminering av någon stat, institution, person, eller grupp av personer, på grund av religion eller annan trosuppfattning. Detta inkluderar varje tendens att diskriminera mot någon religion eller tro av vilken som helst anledning, inklusive det faktum att de är nyligen etablerade, icke-teistiska, icke-traditionella eller representerar religiösa minoriteter. [23] Diskriminering mellan människor på grund av religion eller tro utgör en förolämpning mot mänsklig värdighet och ett avståndstagande från de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna som tillkännages i FN:s förklaring om mänskliga rättigheter. Det utgör också ett hinder för vänliga och fredliga relationer länder emellan. [24] Stater har en plikt att vidta effektiva åtgärder för att skydda alla personer inom sin jurisdiktion att diskriminering på grund av religion eller tro, oavsett de anledningar som skjuts fram för sådan diskriminering. Detta inbegriper skyldigheten att upphäva diskriminerande lagstiftning och implementera lagstiftning som skyddar religionsfrihet eller tro inom alla områden av det civila, ekonomiska, politiska, sociala och kulturella livet. Stater bör också eliminera officiella policyer och metoder som befrämjar sådan diskriminering. [25]

Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter har fastställt att rätten till religionsfrihet anförtror en strikt plikt av neutralitet från statens sida. Denna uppgift kräver att staten avhåller sig från att delta i religiösa tvister eller att favorisera vissa religiösa eller sekulära grupper över andra.

Domstolen för mänskliga rättigheter förbjuder också staten att omtolka, feltolka, analysera, bedöma eller undersöka religiösa trosuppfattningar eller hur dessa trosuppfattningar kommer till uttryck. Till exempel, i Metropolitan Church of Bessarabia and Others v. Moldova, (13 december 2001), konstaterade Domstolen för mänskliga rättigheter följande:

I utövandet av dess rättsliga befogenhet inom denna sfär och i dess relationer med olika religioner, församlingar och trosuppfattningar, har staten en plikt att förbli neutral och opartisk. Vad som står på spel här är bevarandet av pluralism och en vederbörligt fungerande demokrati. Se Hasan and Chaush v. Bulgaria, App. No. 30985/96 (26 oktober 2000 § 78).

Avseende rätten till religionsfrihet uppmärksammar domstolen dessutom, inom ramen för konventionens syften, att den principiellt utestänger staten från att bedöma legitimiteten i religiösa trosuppfattningar eller det sätt på vilket dessa trosuppfattningar uttrycks.