Friheten ”att ha eller att anta” en religion eller tro innefattar frihet att välja en religion eller tro, byta sin nuvarande religion eller tro mot en annan, eller att anta ateistiska uppfattningar, såväl som rätten att behålla sin religion eller tro. Artikel 18 i den Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter förbjuder tvång som inskränker rätten att ha eller anta en religion eller tro, inklusive användning av hot, våld och straff eller ekonomiska sanktioner för att framtvinga troende att hålla fast vid sina religiösa trosuppfattningar och församlingar, att avsvärja sig sin religion eller tro, eller att konvertera. Policyer eller praxis för tvång som begränsar tillgången till utbildning, sjukvård, anställning, serviceavtal eller samhällsservice genom användning av obligatoriska tillkännagivanden eller yttranden som förvägrar samröre med en religion eller tro står på liknande sätt i strid med mänskliga rättigheter. [21]
Efter noggrann konsultation med andra religioner, sammanfattade och upprepade Andra Vatikankonciliet många av dessa teman för religionsfrihet och tolerans i Dignitatis Humanae, inklusive att lära ut denna förklaring om frihet från religiöst tvång:
Människan har en rätt till religionsfrihet. Denna frihet innebär att alla människor skall vara immuna mot tvång från individer eller grupper i samhället eller från varje mänsklig makt, på ett sådant sätt att ingen får tvingas att agera på ett sätt som strider mot hans egna övertygelser, vare sig privat eller offentligt, vare sig ensam eller tillsammans med andra, inom vederbörliga gränser. Denna rättighet hos varje människa till religiös frihet skall bli erkänd i grundlagen med vars hjälp samhället styrs och således skall det bli en medborgerlig rättighet. [22]
