Hur man håller sig frisk | Förebyggande resurscenter

FN:s Allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och Internationella grundlagen för mänskliga rättigheter

Kampen för religionsfrihet har pågått i tusentals år. Upprättande av lagliga internationella åtaganden rörande mänskliga rättigheter att definiera och skydda denna rätt skedde emellertid inte förrän antagandet av 1948 års Allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna (”Allmänna förklaringen”), som fastslår i Artikel 18: ”Envar har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.”

Den Allmänna förklaringen skapades som svar på förintelsens fasor under andra världskriget. Före förintelsen, hävdade många att mänskliga rättigheter var en inhemsk angelägenhet att övervakas och genomdrivas av regeringen inom varje land. Detta synsätt utvecklades efter hand som världen fick höra talas om omfattningen av ohyggligheterna, vilket ledde till en rörelse för internationellt skydd för mänskliga rättigheter som var allmänna och oförytterliga.

Betydelsen av religiös frihet som en kärnpunkt i en mänsklig rättighet anammades av det globala samhället i den Allmänna förklaringen. I den allra första meningen i dess inledning fastslår den Allmänna förklaringen att: ”erkännandet av det inneboende värdet hos alla medlemmar av människosläktet och av deras lika och oförytterliga rättigheter är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen.” Det är detta erkännande av det inneboende värdet av mänskligheten som har blivit den drivande kraften för skydd och främjande av religiös frihet och alla mänskliga rättigheter.

År 1966 antog Förenta Nationerna (FN) ett rättsligt bindande fördrag, Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (Konventionen), som utvidgade omfattningen vad gäller rätten till religionsfrihet eller tro och gav Kommittén för mänskliga rättigheter (en grupp oberoende experter på mänskliga rättigheter) befogenhet att övervaka implementering av Konventionen. Detta fördrag trädde i kraft 1976. Konventionen, tillsammans med den Allmänna förklaringen och Internationell konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR), utgör Internationella grundlagen för mänskliga rättigheter.

FN:s förklaring om avskaffande av alla former av intolerans och diskriminering på grund av religion eller övertygelse, som antogs av FN:s generalförsamling 1981, är utformad för att uttrycka den starka ställning som FN har mot religiös diskriminering och religiös intolerans. Den beskriver dessutom detaljerat långtnående rättigheter som omfattas av tillämpningsområdet för religiös frihet genom manifestering av ens religiösa övertygelse.

En allmän mänsklig rättighet

Religionsfrihet eller tro är en grundläggande rättighet för varje människa. Det är en allmän mänsklig rättighet som gäller för alla personer i lika hög grad överallt, oavsett vilka de är, var de bor, deras ålder, kön, ras eller etnisk tillhörighet, och vad de tror eller inte tror på. [3]

Religionsfrihet eller tro är ett vittomspännande knippe rättigheter som täcker ett brett spektrum av distinkta frågor men som ändå har ett inbördes samband. Rätten till religionsfrihet eller tro omfattar samvetsfrihet och engagemang i religion eller övertygelse vad gäller alla förhållanden. [4] Det är inte ett privilegium som tillhandahålls av en regering, utan är en individs medfödda rättighet. Som befäst i den Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna: ”Alla äro utrustade med värdighet och samvete.”

Rätten till religionsfrihet eller tro är oupplösligt knuten till och sammanflätad med andra grundläggande rättigheter, inklusive rätten till yttrandefrihet och åsiktsfrihet, föreningsfrihet och allmänna principer om icke-diskriminering och jämlikhet för alla.

Religionsfrihet eller tro gagnar alla. Det är ett hjälpmedel, genom trosbaserade handlingar, för att uppnå demokratisering, mångfald och säkerhet; religionsfrihet minskar också fattigdom genom ekonomisk och social utveckling. Det ligger i hjärtat av de demokratiska principer som bidrar till ett fritt och öppet samhälle, moral, öppenhet, rättssäkerhet, etisk behandling av andra, fred och främjande av andra mänskliga rättigheter.

I skarp kontrast, begränsningar av rätten till religionsfrihet bidrar till polarisering och diskriminering mellan samhällen, undergräver demokratisering och säkerhet, och uppmuntrar extremistgrupper.

Stigande tidvatten av globala angrepp

Idag är rätten till religionsfrihet eller tro under attack över hela världen. En nyligen gjord global undersökning av Pew Research Center fokuserade på 197 länder och territorier omfattande 99,5 procent av världens befolkning. Denna visar att ungefär fem miljarder människor, 75 procent av världens befolkning, lever i länder med kraftiga statliga restriktioner på religion eller kraftiga sociala fientligheter som involverar religion, vilket ofta har religiösa minoriteter som måltavla.

Dessa stränga restriktioner mot religionsfrihet har på ett alarmerande sätt ökat världen över. Rapporten ger konkreta bevis på att en stigande nivå av begränsningar på religionsfrihet har skett i var och en av de fem större regionerna i världen. [5]

Långtgående och djupgående

Rätten till religionsfrihet eller tro är långtgående och djupgående. Det är en grundläggande frihet som omfattar alla religioner och trosuppfattningar. Den skyddar teistiska och icke-teistiska trosuppfattningar, samt rätten att inte bekänna sig till någon religion. [6]

Som FN:s Kommitté för mänskliga rättigheter noga beaktade i dess slutgiltiga tolkning av rätten till religiös frihet under FN:s förklaring om mänskliga rättigheter, skall termerna tro och religion tolkas brett. De är inte begränsade till traditionella religioner, eller religioner och trossystem med institutionella kännetecken eller bruk som påminner om traditionella religioner. Rätten till frihet att tro omfattar nyligen etablerade religioner och religiösa minoriteter som kan vara föremål för fientlighet av ett dominerande religiöst samfund. [7]

Ett vanligt definitionsmässigt misstag är att kräva att en tro på Gud är nödvändig för att något skall betraktas som en religion. Det mest uppenbara exemplet är den klassiska buddismen, vilken inte är teistisk, och hinduismen, som är polyteistisk. En sådan snäv definition står i strid mot grundläggande mänskliga rättigheter. [8]

Absolut och ovillkorlig rätt till tro

En individ har en absolut och ovillkorlig rätt att bekänna sig till vilken som helst religion eller övertygelse. Trosuppfattningar får inte begränsas under några som helst omständigheter. [9]

Internationell lag om mänskliga rättigheter tillåter inga som helst begränsningar över huvud taget på friheten att ha eller anta en religion eller trosuppfattning utifrån ens eget val. Denna frihet är villkorslöst skyddad, liksom rätten för alla och envar att störningsfritt hysa åsikter. I överensstämmelse med dessa rättigheter får ingen tvingas att avslöja sin bekännelse till viss religion eller trosuppfattning. Likaså får ingen åläggas att behöva tillkännage icke-tillhörighet av religion eller tro för att erhålla anställning eller andra sociala eller ekonomiska fördelar. [10]

Två dimensioner

Det finns två dimensioner för religionsfrihet. Det inkluderar rätten för individer och rätten för religiösa samfund att praktisera eller uttrycka sin religion, offentligt eller privat, genom ”andaktsutövning, iakttagande av religiösa sedvänjor, praktik och undervisning”. [11]

Den första dimensionen omfattar individers rättigheter i att fritt uttrycka sin religion eller trosuppfattning. Den andra dimensionen omfattar religiösa grupper som företräder en gemenskap av trosfränder att manifestera sin religion genom religiösa riter och samfundsutövningar och strukturera sina interna religiösa angelägenheter genom juridiska enheter och institutioner.

[3] Den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, Artikel 18, Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, Artikel 18, Europeiska unionens riktlinjer om främjande och skydd av religionsfrihet eller tro, ¶ 16.

[4] FN:s Kommitté för mänskliga rättigheter, Allmän kommentar 22, ¶ 1.

[5] ”Stigande tidvatten av restriktioner för religion”, september 2012, Pew Research Center.

[6] FN:s Kommitté för mänskliga rättigheter, Allmän kommentar 22, ¶ 1.

[7] Ibid., ¶ 2.

[8] Riktlinjer för granskning av lagstiftning med avseende på religion eller tro, som utarbetats av OSSE/ODIHR-panelen av experter på religionsfrihet i samråd med Venedigkommissionen.

[9] Europeiska unionens riktlinjer om främjande och skydd avseende religion eller tro, ¶ 12.

[10] FN:s Kommitté för mänskliga rättigheter, Allmän kommentar 22, ¶ 3.

[11] Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, Artikel 18, Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, Artikel 18, Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter, Artikel 9.

X. Rättigheter för föräldrar och barn
LADDA NER PDF