Hur man håller sig frisk | Förebyggande resurscenter

II. Kännetecknen på religion

ii.i. Religionens huvudkarakteristika

I enlighet med de föregående tankegångarna kan vi nu påvisa, i abstrakta och generella termer, religionens huvudkarakteristika. Det följande påstår sig inte vara en generellt gällande definition, snarare en uppräkning av drag och funktioner ofta funna inom religioner, och vilka identifieras som sådana. Dessa är:

(a) tro på en makt (eller makter) vilken överstiger de normala sinnesfunktionerna och vilken även kan innefatta en hel antagen livsordning;

(b) tro på att en sådan makt inte bara påverkar den naturliga världen och den sociala ordningen, utan även direkt manipulerar den och kanske till och med har skapat den;

(c) tro att någon gång i tiden ett direkt, övernaturligt ingripande skett i mänskliga göromål;

(d) övernaturliga makter påstås ha övervakar mänsklighetens historia och öde: då dessa makter är antropomorfiskt beskrivna är de ofta begåvade med definitiva mål;

(e) tro hävdas att människans lycka här i livet och i efterlivet (eller -liven) beror på ett etablerat förhållande med, eller i enlighet med, dessa transcendentala makter;

(f ) det tros ofta (men inte alltid) att medan transcendentala makter godtyckligt kan styra en människas öde, kan individen, genom att uppföra sig på föreskrivet sätt, påverka sina upplevelser antingen i detta livet eller i kommande liv eller både och.

(g) det finns föreskrivna handlingar för individuella, kollektiva eller representativa prestationer – dvs. ritualer;

(h) inslag av blidkande handlingar fortlever (även inom avancerade religioner) genom vilka individer eller grupper kan be om särskilt stöd från övernaturliga källor;

(i) uttryck för hängivenhet, tacksamhet, hyllning eller lydnad ges av eller i en del fall, avkrävs de troende, oftast i närvaro av symboliska representationer av trons övernaturliga makt (makter).

(j) språkbruk, oblekt, platser, byggnader eller årstider som förknippas särskilt med det övernaturliga blir helgade och kan i sig bli till föremål för vördnad;

(k) det finns återkommande ritualer eller förklarande föreställningar, uttryck för hängivenhet, högtider, fastande, kollektiv botgöring, pilgrimsfärder och framställningar eller firande av episoder i gudomens, profeters eller framstående lärares jordeliv;

(1) tillfällen för dyrkan och förklaring av läran skapar upplevelse utav samhörighet och en relation av samförstånd, kamratskap och gemensam identitet;

(m) moraliska regler åläggs ofta de troende, även om de berörda områdena varierar: de kan vara uttryckta på lagligt och rituellt sätt eller de kan vara framförda i överensstämmelse med en mindre specifik, högre moral;

(n) seriös målmedvetenhet, upprätthållet engagemang och livslång hängivenhet är normgivande krav;

(o) medelst sina prestationer kan troende samla på brister och förtjänster till vilka är förknippat en moralisk ekonomi av belöningar och bestraffningar. Den exakta förbindelsen mellan handling och konsekvens varierar från automatiska effekter från givna orsaker till tron att personlig nackdel kan upphävas av uppoffrande och rituella handlingar, genom bekännelse och ånger, eller genom särskilda medlare från övernaturliga krafter;

(p) det finns ofta en klass av religiösa funktionärer vilka tjänar som vårdare av heliga ting, skrifter och platser; specialister inom doktrin, ritual och pastoral ledning;

(q) sådana specialister betalas ofta för sina tjänster, antingen genom beskattning, belöning för specifika tjänster eller genom instiftat arvode;

(r) då specialister hänger sig åt doktrinens systematisering påstås det vanemässigt att religiös kunskap sörjer för lösningen på alla problem och förklarar meningen och målet med livet, ofta innehållande påstådda förklaringar av fysiska universums uppkomst och funktion och av människans psykologi;

(s) anspråk på den religiösa kunskapens och institutionernas legitimitet görs genom hänvisning till uppenbarelse och tradition: förnyelse rättfärdigas regelmässigt som restauration; och

(t) anspråk på sanningshalten i läran och ritualers effektivitet underkastas ej empiriska prov, då målen slutgiltigt är transcendentala och då tro krävs både för målen och de godtyckliga medel som anbefalls för att nå dem.

Föregående punkter bör ej ses som oeftergivliga villkor, utan som sannolikheter: de utgör ofta empiriskt funna fenomen. Listan kan betraktas som ett inventarium av sannolikheter.

II.II. Oväsentliga religionskarakteristika

Den föregående inventeringen presenteras på ett synnerligen allmänt och abstrakt sätt, dock är verkliga religioner historiska företeelser, inte logiska konstruktioner. De innefattar vitt skilda organisationsprinciper, regler för uppförande och trosmönster. I många fall är det inte lätt att generalisera och så fort den (oftast omedvetna) kristna traditionens fördomar åsidosätts, är det uppenbart att många av de konkreta ting som, baserat på den kristna modellen ansetts vara ett religionens måste, trots att allt inte kan hittas inom andra system. I den föregående inventeringen undviks hänsyftningar till ett högsta väsende då det begreppet är meningslöst för theravadabuddister (och även för många mahayanabuddister), jainer och taoister. Tillbedjan, såsom beskrivits ovan, har en mycket annorlunda innebörd inom buddismen jämfört med vad det betyder för kristna tillbedjare. Inventariet ger ingen hänvisning till trossatser, vilka är av särskild vikt inom den kristna traditionen men inte är av någon särskild betydelse inom andra religioner. Det nämner inte själen, även då begreppet är vitalt inom ortodox kristendom, eftersom själsbegreppet är något svävande inom judendomen och öppet förkastas av vissa kristna rörelser (t.ex. sjundedagsadventism och Jehovas vittnen – var och en med miljontals utövare över hela världen, och av christadelphians och de puritaner, inklusive Milton, som var kända som moralister). Det finns ingen direkt referens till helvetet i den kristna betydelsen eftersom detta begrepp saknas inom judendomen. För att kunna handskas med de två olikartade kristna föreställningarna om själavandring och uppståndelse, och de något annorlunda beskrivningarna av reinkarnation inom buddism och hinduism, anspelas det på efterlivet antingen i singular eller plural. I korthet kan ingendera av dessa punkter anses nödvändig för definitionen av religion.

III. Icke-teistiska trossystem
LADDA NER VITBOKEN