Hur man håller sig frisk | Förebyggande resurscenter

VII. En sociologisk analys av
Scientology‑kyrkans utveckling

VII.I Utvecklingen av Scientology-idéer – Tidigare liv

Från mitten av femtiotalet hade L. Ron Hubbard redan uppfattat att tidigare liv kunde vara av betydelse för förklaringen av människans problem. Den stiftelse som han upprättade i Elizabeth, New Jersey, ägnade sig vid den tiden åt ett studium av möjlig behållning av att ”återkalla” ”dödsomständigheterna under tidigare liv” [Joseph A. Winter, A Doctor’s Report on Dianetics: Theory and Therapy, New York: 1951, sidan 189]. Detta intresse utvecklades mot ett bestämt engagemang i betraktandet att fördärvliga upplevelser under tidigare liv (liksom tidigt i livet) skapade ”engram” (avtryck eller mentala bilder vilka formar det reaktiva sinnet, vilka associeras med smärta och medvetslöshet, och vilka orsakar sjukdom och hämningar och därmed också irrationellt uppförande). Dianetics och Scientology måste på så sätt utvidgas för att kunna eliminera dessa engram, liksom de som uppstod genom tidiga händelser under individens nuvarande liv.

VII.II. Utvecklingen av Scientology-idéer
– Från Dianetics till Scientology

Detta mentala livets störning uttrycktes, på en annan nivå, som att theta, tankeuniversumet, blivit ”enturbulerad” av MEST. Auditering var ämnad att befria theta från denna belastning. Theta-begreppet förfinades också år 1951 då det blev förstått som ”livskraft, élan vital, ande, själ” [i Vetenskapen om överlevnad, I, sidan 4]. På detta stadium kan L. Ron Hubbards trossystem anses ha blivit till ett system för själens botande. Denna utveckling blev år 1952 mer direkt då L. Ron Hubbard lanserade Scientology, då detta nya, utvidgade och mer omfattande trossystem kom att innefatta Dianetics, försåg det den med ett mer uttalat metafysiskt grundlag. Theta blev nu thetanen, en direktare själslig analog, och systemets religiösa dimension blev nu än mer uppenbar. Thetanen sågs som individens essentiella identitet, personen själv (den del som är medveten om sitt medvetande) och Scientology-teorin ombesörjde nu det metafysiska rättfärdigandet av den soteriologiska uppgiften att befria thetanen från tidigare livs (föregående besittningar av mänskliga kroppar) fördärvliga inverkan.

VII.III. Utvecklingen av Scientology-idéer
– Thetan och kropp

Individen kan inte tala om ”min thetan” då individen huvudsakligen är thetanen i besittning av en mänsklig kropp; på detta vis anses thetanen vara ännu viktigare än själen är i den konventionella kristna tolkningen. Thetanen träder in i en kropp (vid, efter eller till och med före födseln) i sökan efter identitet. På detta sätt liknar Scientology de begrepp som omfattas av den buddistiska reinkarnationsteorin. Dock är L. Ron Hubbard mer uttrycklig och precis i sin karaktärisering av thetanens förflyttning mellan kroppar, än någonting som finns i buddistiska texter.

VII.IV. Närliggande och slutgiltig frälsning

Scientology-auditeringens initiala mål är att frigöra thetanen från det reaktiva sinnets hämmande inverkan: det slutgiltiga målet är att rehabilitera thetanen så att han kan uppnå ett stabilt tillstånd där han inte längre har det reaktiva sinnet. Han rör sig från att inrikta sig på det närliggande och omedelbara målet av sin egen överlevnad (l:a dynamiken) mot mer och mer utvidgad förståelse av frälsningens möjligheter, då han stegvis identifierar sig med familj, församlingar, mänskligheten, djurriket, universum, andliga tillstånd och oändligheten eller Gud. Sålunda är thetanens mål, genom att arbeta sig igenom de åtta dynamikerna, att uppnå ett slags gudalikt stadium vilket scientologer benämner ”full OT” eller ”ursprungligt tillstånd”.

VII.V. Scientologys soteriologi

Denna plan är i sig själv en soteriologi, en frälsningsdoktrin. Om det slutgiltiga tillståndet verkar gå bortom frälsning såsom vanligen framställd inom kristen religion, är det på grund av att soteriologen oftast befattar sig med närliggande frälsning snarare än slutgiltig. Kristendomen innehåller också begrepp om människan som gemensam arvinge med Kristus, även då den mer begränsade utsikten för själens slutgiltiga varande i himlen oftast har tillfredsställt både kyrkan och gemene man. Ändå inom vissa rörelser – mormonerna är ett exempel – är idén om människans uppnående av status som gud direkt erkänt. Kraven på frälsningens uppfyllande är annorlunda inom Scientology, men den långsiktiga idén om själens räddning kan lätt igenkännas i dess läror. I dess praktiserande betonas de omedelbara målen för tillvaratagande av individens sinnesfriskhet, för botande av hennes psykiska trångmål och för hjälp med att få henne att övervinna depression, men de rättfärdigas genom hänvisning till ovan skisserade soteriologi.

VII.VI. Likheter med buddism
och sankhyaskolan

Livets mekanik såsom den karaktäriseras av Scientology bär åtskilliga likheter med den som omfattas av både buddismen och hinduismens sankhyaskola. Ansamlandet av en reaktiv anhopning i sinnet bär viss likhet med begreppet karma. Begreppet om tidigare liv har mycket gemensamt med de österländska religionernas reinkarnationsteorier. Idén om att få tillgång till medvetandenivåer kan hittas inom yoga (yogaskolan är nära relaterad till sankhya) och yogautövaren anses kunna uppnå övernaturliga krafter.

VII.VII. Frälsning som en global och
en individuell möjlighet

För thetanen innefattar den slutgiltiga utsikten om frälsning idén om mänsklighetens, djurrikets och det fysiska universumets överlevnad genom Scientologys förmedling. Detta omsorgselement rörande samhället och kosmos existerar förvisso inom Scientology. Idén om att ”cleara planeten” (åstadkomma ”Clears” – människor som blivit helt befriade från det reaktiva sinnet) har lagts fram som mål. L. Ron Hubbard ändrade dock tonvikt vid tillfällen och skrev ”Scientology intresserar sig inte för att ”rädda världen” utan för att förmå kapabla individer att bli mer kapabla genom att direkt vända sig till individen själv, vilket är anden”. [Character of Scientology, 1968, sidan 5.] Vad som dock betonas här är att världens frälsning i sig är beroende av den individuella thetanens frälsning – en typiskt evangelisk betoning.

VII.VIII. Moral inom Scientology

Det föreslås ibland att det är karaktäristiskt för en religion att förelägga en moralkodex, även då religioner varierar avsevärt i sin förpliktelse mot en specifik moralkodex. Scientology började med generella mål för förbättring av individens potential. Den antog i sin betoning av frihet en mer tillåtande attityd gentemot moral än den som uttrycks inom traditionella kristna kyrkor. Dock, i Dianetics tidigaste utkast klargjorde L. Ron Hubbard att individen var ansvarig för sina egna begränsningar: att en thetan i grunden var god och skulle komma att minska sina krafter om han utförde ytterligare skadliga handlingar. Auditeringens tonvikt är också på kravet att individen skall konfrontera problem och ta ansvar för sitt eget välbefinnande. Han måste förstå de ”overtar” (skadliga handlingar) som han utfört både under sitt nuvarande och under tidigare liv.

Överlevnad, som ett Scientology-begrepp, är förenligt med alla religioners generella syfte – frälsning. Etisk handling bedöms vara ett rationellt beteende som främjar det syftet.

I ett viktigt verk, Introduktion till Scientology-etik, lade L. Ron Hubbard fram den etiska standard som krävdes av en scientolog och klargjorde att etisk förpliktelse var grundläggande för läran. Individens mål är överlevnad – dvs. överlevnad inom alla de åtta dynamikerna, från omsorg om självet och familjen fram till omsorg om drivkraften att existera som oändlighet, den så kallade gudsdynamiken [se avsnitt VI.IX]. Överlevnad, som ett Scientology-begrepp, är förenligt med alla religioners generella syfte – frälsning. Etisk handling bedöms vara ett rationellt beteende som främjar det syftet. L. Ron Hubbard betonade sålunda individens behov av att tillämpa etiska normer på sitt beteende och av att bete sig rationellt om han skulle kunna uppnå sin egen, och underlätta för mänsklighetens, frälsning. På så sätt uppmanas också scientologen, liksom buddistens självbefrämjande förpliktelse mot goda gärningar som ett medel att förbättra sin framtida karma, att bete sig rationellt – det vill säga etiskt – i sin strävan för överlevnad, både avseende sig själv och avseende de vidgande beståndsdelar som omfattas av de åtta dynamikerna. L. Ron Hubbard skrev att ”Etik utgörs av de åtgärder som en person vidtar, vad honom själv beträffar, för att uppnå optimal överlevnad för sig själv och andra, på alla dynamiker. Etiska handlingar är överlevnadshandlingar. Om vi inte använder etik, överlever vi inte” [sidan 19]. Överlevnad är inte enbart överlevnad. Det är snarare överlevnad i ett lyckligt tillstånd. ”Överlevnad mäts i njutning” [sidan 31]. Sålunda, som inom kristendomen, innebar frälsning ett lyckotillstånd. Men ”det enda sättet att uppnå lycka och överlevnad är att ha ett rent hjärta och rena händer” [sidan 28]; sålunda krävs det i praktiken att man upprätthåller moraliska normer för att uppnå överlevnad. L. Ron Hubbard skrev att ”Ideal, hederlighet, kärlek till ens medmänniskor; när dessa ting saknas är bra överlevnad omöjlig både för den enskilde och för människor i stort” [sidan 24]. Scientology-etik innefattar en moralkodex men går vidare i bekräftandet av Scientology-etikens oumbärligt rationella natur, vars tillämpning ses som det enda sätt genom vilket den samtida moralens söndervittrande tillstånd och antisociala personligheters aktiviteter kan gottgöras och mänskligheten kan förlösas.

År 1981 formulerade L. Ron Hubbard en sammanställning av moraliska levnadsregler vilka sades baseras på sunt förnuft. Han beskrev häftet i vilket de presenterades som ”ett individuellt verk ... inte del av någon religiös doktrin” och avsåg att de skulle spridas vida omkring som lösning på problemet med nedgången av det moderna samhällets moraliska normer; ändock antog scientologer denna moralkodex som del av religionen. Denna kodex speglar i stor mån både de tio budorden och andra kristna moralföreskrifter, uttryckt på ett modernt språk och med tillägg av socialt, funktionellt och pragmatiskt rättfärdigande av många av de principer som förs fram. Denna kodex förbjuder mord; stöld; osanning; alla olagliga handlingar; åsamkande av skada av godsinta människor; och den uppmanar, bland annat, trohet mot sexualpartners; respekt för föräldrar; hjälp för barn; måttlighet; stöd åt ett rättvist styre; fullföljande av åtaganden; respekt för andras religiösa tro; omsorg om hälsa och för naturen; flit; och kompetens. Den innehåller både negativa och positiva termer, en version av den gyllene regeln som ofta återges i kristna traditioner som: ”Gör mot andra såsom du vill att de skall göra mot dig.” Häftet uppmanar läsaren att ge bort kopior till alla vars lycka och överlevnad läsaren känner sig angelägen om.

VII.IX. Scientologys religiösa anspråk

Trots de olika element som beskrivs ovan, vilka avser religion, gjorde Scientology ursprungligen inga anspråk på att vara religion. Även då tre Scientology-kyrkor införlivades, år 1954 (under något annorlunda namn), var Scientologys religiösa innebörd ännu ej fullt utforskad. Dock bekräftade L. Ron Hubbard att Scientology hade religiösa mål. Han skrev ”Scientology har uppnått religionens mål som det har uttryckts under människans hela nedskrivna historia: själens befrielse genom visdom. Det är en mycket mer intellektuell religion än vad som var känt i västerlandet så sent som 1950. Om vi, utan terapi, bara lärde ut våra sanningar, skulle vi införa civilisation till det barbariska västerlandet” [Skapandet av mänsklig förmåga, sidan 417]. Säkerligen betraktade L. Ron Hubbard i vissa avseenden kristendomen som mindre avancerad än buddismen, med hänvisning till den kristna domedagen som ”... en barbarisk tolkning av det som Gautama Buddha talade om, själens frigörelse från cykeln av födelse och död” [Phoenix Lectures, 1968, sidorna 29–30]. Scientology var en religion ”i den äldsta och fullaste bemärkelsen” [ibid, sidan 35]. I The Character of Scientology, 1968, återupprepade L. Ron Hubbard några av dessa tidigare punkter och hävdade att Scientologys bakgrund innefattade Vedatexterna, Tao, Buddha, Hebréerbrevet och Jesus samt ett antal filosofer. Scientology hade ”frambringat den första religiösa teknologin för övervinnande av en överväldigande eftersläpning av andlig vanskötsel” [sidan 10], och detta såg han som en kombination av Gautama Buddhas ärlighet och precision och Henry Fords trängande, produktiva praktikalitet [sidan 12]. Han såg auditören som en som var utbildad i auditeringsteknologi, och såg Scientology-utbildning som religiös utbildning.

VII.X. L. Ron Hubbard som religiös ledare

Anspråk görs ofta på (om inte av dem själva så av deras anhängare) att religiösa rörelsers grundare är speciella förvaltare av uppenbarelser genom vilka en övernaturlig varelse uttrycker sig själv. Detta profetiska bruk av religiöst ledarskap är karaktäristiskt för rörelser inom den judisk/kristna/muslimska traditionen, men inom hinduisk/buddistisk tradition ses den religiösa ledaren mer typiskt som en mästare vilken gagnar sina efterföljare genom att peka ut den väg mot upplysning vilken han själv vandrat. L. Ron Hubbard passar riktigare in i den senare modellen. Han uppvisas som en lärare som, snarare än att ha fått religiös sanning uppenbarad för sig, sägs ha upptäckt, genom vetenskaplig forskning, fakta vilka visar vissa terapeutiska bruk och en metafysisk kunskapskälla vilken förklarar människans högre varande och slutliga öde. Moderna Scientology-arbeten lägger fram en bild av L. Ron Hubbard, som gärna beskrivs som ett geni, i mycket liknande den stil som används i berömmande biografier framställda för förhöjande av anseendet av och för hyllning av profeters, gurus och religiösa rörelsers grundares upplevelser [till exempel, Vad är Scientology?, sidorna 83–137]. De religiösa ledare inom den kristna traditionen, vars roller och hedrade anseenden närmast liknat Scientologys L. Ron Hubbard, är Mary Baker Eddy, grundare av Christian Science och ledarna för diverse New Thought-rörelser under sent artonhundratal och tidigt nittonhundratal.

VII.XI. Religion och kyrklig organisation

Det är inte alls nödvändigt för en religion eller ett religiöst system att organiseras som kyrka. De andliga element som hittas inom Scientology var uppenbara innan rörelsen införlivade kyrkoorganisationer och dessa element, som helhet, berättigar otvetydigt Scientologys trossystem som en religion. Men även om kyrkoorganisation vore ett kriterium för religion, så klarar Scientology detta prov. Kyrkan instiftades och en trosbekännelse kungjordes på femtiotalet och formen för vissa ceremonier föreskrevs. Trosbekännelsen och ceremonierna formaliserade institutionellt de åtaganden som obetingat fanns inom Scientologys trossystem. Scientologys ecklesiastiska struktur är hierarkisk, speglande det graderingssystem för lärande och andlig upplysning som krävs för att bemästra dess lära. Organisationer av lägre grad sköts som missioner vilka ses som evangeliska förmedlare. Kyrkorna inom de lägre nivåerna utför vad som kan beskrivas som grundläggande prästutbildning, vilken leder mot prästvigning, och de betjänar lokala samfund av ”sockenmedlemmar”. Denna nivå inom kyrkans organisation utgör systemets kärna. Bortom denna nivå finns högre kyrkoorganisatoriska nivåer vilka har att göra med avancerad auditörsutbildning och auditering. Organisationens högre nivåer ombesörjer ledning av de lägre nivåernas institutioner. Kyrkan har, i liknelse med denna struktur, utvecklat en frivilligverksamhet bestående av lekmän vilka genomgår utbildning för socialt och ideellt arbete i samhället. Verksamheten är i sig hierarkisk med varje grad markerad genom fullföljandet av behörighetsgivande utbildningskurser. På kvalifikationernas lägre nivåer företar sig frivilligpastorerna bland annat besök av fängelser och sjukhus, medan de högre nivåernas pastorer söker skapa, då antalet kräver det, nya Scientology-församlingar. Den större, formella ecklesiastiska strukturen liknar de kristna samfundens trots de stora skillnaderna inom undervisning och bruk. Frivilligverksamheten har paralleller med den anglikanska och andra kyrkors diakoniska lekmän.

VII.XII. Scientologys trosbekännelse

I ett arbete från 1966, Ceremonies of the Founding Church of Scientology, förklarades det att ”i Scientology-kyrkans gudstjänst använder vi inte bön, fromma attityder eller hot om förbannelse. Vi använder de fakta, de sanningar, de förståelser som har upptäckts i vetenskapen om Scientology. [sidan 7]. Scientology-kyrkans trosbekännelse ägnar stor uppmärksamhet åt mänskliga rättigheter. Den bekräftar tron på människors jämlikhet och att de äger rätt till sina egna religiösa bruk och föreställningar; rätt till sina egna liv, sitt förstånd, försvar och till att ”bilda, välja, hjälpa och stödja sin egen organisation, kyrka och regering”, och ”att tänka fritt, tala fritt och fritt uttrycka sina egna åsikter i skrift ...”. Den bekräftar tron att ”studiet av sinnet och helandet av mentalt orsakade sjukdomar inte bör avskiljas från religionen eller tolereras inom icke-religiösa områden.” Det hålles före ”att människan i grunden är god; att hon strävar efter att överleva; att hennes överlevnad beror av henne själv, hennes medmänniskor och hennes uppnående av broderskap med universum.” Det bekräftas också att ”... vi inom kyrkan tror att Guds lagar förbjuder människan att förgöra sitt eget släkte; att förstöra någon annans själsliga hälsa; att förstöra eller förslava någon annans själ; att förstöra eller försvaga sina kamraters eller sin grupps överlevnad. Och vi inom kyrkan tror att anden kan räddas och att anden i sig själv kan rädda eller hela kroppen.”

VII.XIII. Scientologys ceremonier

Äktenskaps- och begravningsceremonierna som föreskrivs för kyrkan, även om de är något okonventionella, avviker inte radikalt från det västerländska samhällets generella bruk. Dopceremonien, benämnd ”namngivningsceremoni” är mer uttryckligt given åt Scientology-trossystemets principer. Dess syfte är att assistera thetanen som nyligen kommit att ta just den här kroppen i besittning. Thetanen anses vara omedveten om sin identitet vid tiden för tagandet av ny kropp, och denna namngivningsceremoni är ett sätt att hjälpa thetanen att lära känna sin nya kropps identitet, dess föräldrar och de gudföräldrar som kommer att assistera den nya individen. Denna ceremoni är därför en sorts orienteringsprocess, helt i enlighet med Scientologys metafysik.

VIII. Föreställningar om dyrkan och frälsning
LADDA NER VITBOKEN