III.
SCIENTOLOGY OCH DE
FUNKTIONELLA DEFINITIONERNA AV RELIGION

En annan typ av definitioner kännetecknar religion genom de följder den har i andra livsområden. De första funktionella definitionerna av religion kom ur Emile Durkheims arbete och lade betoningen på den samhörighetskänsla som religiösa ceremonier framkallade, och dess påverkan på sällskaplig sammanhållning och samhällsgemenskap. Dessa definitioner har kritiserats på grundvalen att det å ena sidan ofta finns flera religioner i samma samhälle, vilket ifrågasätter religionens sammanhållande funktion för samhället som helhet och, å andra sidan, andra icke-religiösa symboler och riter, liksom de som tillhör nationen, staten eller en etnisk grupp, kan tjäna samma funktion genom att skapa länkar av samhörighetskänsla och samhällsstämning.

Ett visst antal samhällsvetenskapare definierar nu faktiskt religion på grund av dess följder, inte i individernas sällskapsliv utan i deras personliga liv. Dessa författare definierar religion som ”en kombination av former och symboliska gärningar, som sätter individen i samband med de yttersta villkoren i hans tillvaro” (Bellah 1964:358) eller som ”ett system av tro och utövande, genom vilket en grupp av individer konfronteras med de grundläggande problemen i livet”. (Yinger 1970:7) Sådana grundläggande problem skulle omfatta: uppfattningen av rättvisa, upplevelsen av lidande, och medvetandet om vad livet saknar av mening och syfte. Religioner framlägger två sorters svar till sådana problem som hör mänskligheten till. Å ena sidan, de skulle erbjuda förklaringar för att ge dem mening. Å andra sidan, skulle de lägga fram metoder och handlingsprogram med syftet att övervinna dessa problem.

Ur det rådande funktionalistiska perspektivet är en religion därför en sammansättning av religiösa övertygelser som ger mening till grundläggande problem, såsom orättvisa, lidande och sökandet efter meningen med livet, och en sammansättning av utövningar genom vilka sådana problem konfronteras, med syftet att övervinna dem. Att fråga om Scientology passar in i denna definition är detsamma som att undersöka om den framställer en sammanställning av utövningar som utformats för att övervinna dessa livets grundläggande problem, och ett trossystem vars syfte är att förklara dem.

I detta avseende är det möjligt att iakttaga, för det första, att den centrala utövningen i Scientology, auditering, i grund och botten framhålls som ett sätt att övervinna lidande. Det bekräftar att genom aktivt och frivilligt deltagande i auditering förbättras ens förmåga att konfrontera tillvarons problem, att lösa dem, och varje gång uppnå högre nivåer av medvetande och andligt välbefinnande. Scientology-tjänster strävar efter att höja individen till en nivå vid vilken han har förmågan att få ordning på faktorerna i sitt liv och lösa sina problem. Enligt Scientology orsakar livets spänningar att individen fixerar sin uppmärksamhet på den materiella världen, och därigenom minskar sitt medvetande om sig själv som en andlig varelse och om sin omgivning. Följden av denna sänkning av medvetande skulle bli att problem skulle uppstå, såsom svårigheter i förhållanden till andra, lidande, sjukdom och olycklighet. Scientologys syfte är att vända på minskningen av medvetenheten och att väcka individen. Den framlägger därför lösningar på livets grundläggande problem genom procedurer som får individen att öka sitt medvetande och sin frihet och att återupprätta sin ärbarhet, kraft och sina grundförmågor. Individer som är mera medvetna och vakna skulle ha en större fattningsförmåga och en bättre förmåga att hantera sina liv. Genom auditering och utbildning i Scientology skulle människor komma att känna att livet är något värdefullt och att de skulle kunna leva tillfredsställande liv i harmoni med andra.

Scientology framhåller att genom dess utövning och utbildning kan personer göra sig fria från sådant lidande som irrationella rädslor och psykosomatiska sjukdomar, bli lugnare, komma i ett tillstånd av jämvikt, bli mera energiska och kommunikativa, återställa och återuppliva sina förhållanden med andra, uppnå sina personliga mål, överge sina tvivel och hämningar och skaffa sig självsäkerhet och självförtroende, känna glädje och tydligt förstå hur man uppnår lycka. För att sammanfatta, så framställer sig Scientology som ett sätt att övervinna lidande och olikheter i individuell förmåga.

Ett annat grundämne som är inbegripet i de nuvarande funktionella definitionerna av religion är givandet av en mening eller förklaring för livets grundläggande problem. Genom förklaring av anledningarna för mänskligt lidande, lindrar de flesta religioner på ett indirekt sätt de spänningar som uppstår genom sådant lidande. För dem som är anhängare av sådana religioner uppfattas livets problem mindre som obegripliga, orättvisa och oförklarliga, genom att problemen har fått mening. De doktrinära förklaringarna för lidande ger samtidigt en grund för rättfärdigandet av religiösa utövningar, som har till mål att övervinna sådant lidande: antagandet att orsakerna till livets problem kan ses som grunden för utvecklingen av handlingsprogram för att övervinna problemen.

I detta avseende kan det observeras att Scientology också framlägger svar till människans lidande genom att ge en förklaring. Scientology-doktrinen utlägger särskilt en beskrivning av anledningarna för lidande. Enligt denna doktrin är individen i grunden god och lycklig, och anledningen till lidandet finns i det ”reaktiva sinnet” som består av ”engram”, vilket tydligt skiljer sig från det analytiska sinnet. I Dianetics: Den ursprungliga avhandlingen, konstaterar grundaren L. Ron Hubbard:

”Människan är inte ett reaktivt djur. Hon är i stånd till självdeterminism. Hon har viljestyrka. Hon har vanligtvis en högt utvecklad analytisk förmåga. Hon är förnuftig och lycklig och integrerad endast när hon är sin egen grundpersonlighet.

Det mest önskvärda tillståndet hos en individ är fullständig självdeterminism.

Det reaktiva sinnet består av en samling upplevelser som har tagits emot under ickeanalytiska ögonblick och som innehåller smärta och antagonism, verklig sådan eller vad som uppfattas som antagonism, mot individens överlevnad.

När skada eller sjukdom tränger undan det analytiska sinnet och åstadkommer vad som allmänt kallas ’medvetslöshet’, och när fysisk smärta och antagonism mot organismens överlevnad föreligger, erhåller individen ett engram.

Genom att skala bort det smärtsamma innehållet i det förflutna från det reaktiva sinnet kan man återställa fullständigt herravälde över organismen till det analytiska sinnet.

I samma ögonblick som en människa eller en grupp kommer i besittning av denna förmåga, kommer den också i besittning av självdeterminism. Så länge som de har reaktiva sinnen, kommer det irrationella att bestå.” (L. Ron Hubbard, sidorna 34, 39, 40, 72)

I Scientology är alltså människan i grunden god, lycklig och integrerad, och grunden till hennes olycklighet ligger i engram. Utövningen av auditering framställs således som det enda lämpliga sättet att avlägsna individens engram och göra det möjligt för henne att bli en ”Clear”, vilket betyder att hon återvänder till tillståndet som en ”grundläggande individ”. Båda termerna betyder: ”Det oaberrerade jaget är fullständigt integrerat och i ett tillstånd av högsta tänkbara förnuft. En Clear är en person som genom terapi har blivit den grundläggande individen. ... Den grundläggande individen ger undantagslöst gensvar på samtliga dynamiker och är i grunden god. ... Den grundläggande individen besitter otaliga förtjänster. Han är helt i avsaknad av avsiktliga olater och destruktiva dramatiseringar. Han är samarbetsvillig, konstruktiv och målmedveten. Han är kort sagt en nära motsvarighet till det som mänskligheten uppfattar som ett ideal. Detta är en nödvändig del av en auditörs praktiska kunskaper, eftersom avvikelser från detta mönster visar på att det förekommer aberration och eftersom sådana avvikelser är onaturliga och påtvingade och inte ingår som en del av individens självdeterminism.” (Hubbard, sidorna 33–34)

Scientology tillhandahåller ett svar på mänskligt lidande och ger, liksom majoriteten av religiösa traditioner, en förklaring och föreslår, med hjälp av denna förklaring, en lösning.

Sammanfattningsvis: Scientology tillhandahåller ett svar på mänskligt lidande och ger, liksom majoriteten av religiösa traditioner, en förklaring och föreslår, med hjälp av denna förklaring, en lösning. Förklaringen till mänskligt lidande ligger i ”engram”. Engram beskrivs som dolda, kraftfulla och inflytelserika mentala intrycksbilder som har massa och energi. Huvudlösningen som föreslås för att övervinna lidandet består av tillämpningen av auditering, vilket tillåter lokalisering och erövring av engram. Auditering framställs som ett sätt att besegra lidandet, eftersom auditering förutsätter att individen, genom sitt aktiva och frivilliga deltagande, kommer att lyckas med att förbättra sin förmåga att konfrontera problemen i sin tillvaro, lösa dem och uppnå ständigt högre nivåer av medvetande och andligt välbefinnande.

Scientology ger ett svar på upplevelsen av orättvisa när den uppfattas som en ojämn fördelning av förmågor bland människor och antar att förlusten av begåvning, beror åtminstone delvis på överträdelser och oansvarigheter i det förflutna. Samtidigt ger Scientology en lösning till denna förlust genom att framställa sig som ett sätt att återvinna dessa förmågor. Dessutom, Scientology tillhandahåller ett svar på upplevelsen av livet som meningslöst och på dödsupplevelsen, genom att postulera att människan är en odödlig andlig varelse vars upplevelser sträcker sig bortom ett liv, och försäkrar att döden är en övergångsperiod genom vilken individen färdas medan han fortsätter att vara medveten. Som det konstateras av Scientology-kyrkan:

”Självklart är att etik är ett ämne som en scientolog betraktar som något mycket viktigt. Allteftersom han rör sig uppför Bron och blir mer och mer sig själv, så blir han också mer och mer etisk – men dessutom ser han det som ett personligt ansvar som sträcker sig långt utöver detta liv. Ty i motsats till materialisten, som anser döden vara slutet på liv, medvetande och ansvar, ser en scientolog döden som en övergång genom vilken han bär med sig sitt förflutna – ett förflutet som han fortsätter att vara ansvarig för.

Han vet också att de förmågor han återfår förlorades, till viss del, på grund av försyndelser och oansvarigheter. Sålunda är ärlighet, integritet, förtroende och ansvar för sina medmänniskor mer än bara ord. De är principer att följa i livet.” (Scientology-handboken, sidan lxxxviii)

Följaktligen passar Scientology-begreppet om religion som det nu definieras ur ett funktionalistiskt perspektiv, bestående av en samling trosartiklar med hjälp av vilka en grupp människor ger mening åt grundläggande problem såsom orättvisa, lidande och sökandet efter mening i livet, och en samling utövningar genom vilka de konfronterar sådana problem och har för avsikt att övervinna dem.

IV. Scientology och de analytiska definitionerna av religion
LADDA NER VITBOKEN