Hur man håller sig frisk | Förebyggande resurscenter

V.
SCIENTOLOGY OCH
EMIC-DEFINITIONERNA AV RELIGION

”Emic”-synpunkten i antropologi är den som uppmärksammar klassificeringen av idéer från dem som deltar i en given kultur. Detta är i motsats till ”etic”-synpunkten som härleder från de begreppsmässiga klassifikationerna i en av samhällsvetenskapens teorier. Hittills har vi använt definitioner av religion tagna från den teoretiska synpunkten, dvs. ur synpunkten tillhörande samhällsvetenskaparna som deltar i den pågående diskussionen angående vad som utgör en religion och vad som är dess kännetecken. I denna del skall vi ta i betraktande den emic-synpunkten på deltagarna i samhället.

Att ur emic-synpunkten fråga om Scientology är en religion är att fråga om den anses vara det i de bestämda kulturella sammanhang i vilka den har sin verksamhet. Eftersom Scientology-kyrkan är en internationell institution, kan dessa sammanhang påträffas i många länder. Eftersom dessa är sammansatta samhällen inbegriper detta många subgrupper: scientologerna själva, statliga institutioner och religionsstudenter är inbegripna bland dem som har gjort offentliga uttalanden angående detta ämne.

I första hand är det möjligt att iakttaga att scientologer själva framställer Scientology som en religion i sina skrifter och offentliga dokument. (Se till exempel, Vad är Scientology? 1993:1, 7, 141, 147; LRH Book Compilations (boksammanställningar) av Vad är Scientology? 1994:iii).

Vad beträffar statliga institutioner har Scientology förklarats vara, när det gäller juridiska angelägenheter och skattedispens, en religion i de länder där den har utövat sin verksamhet. De statliga organisationer som uttryckligen har konstaterat att Scientology är en religion inbegriper de följande:

Verkställande myndigheter:

Bayerns Bildnings- och Kulturministerium, 1973; Förenta staternas Utrikesdepartement, 1974; Socialförsäkringskontoret i Angers, Frankrike, 1985; Huvudkontoret för Förenta staternas Immigrations- och Naturaliseringsdepartement, 1986; Schönebergsdistriktet i Berlin, Tyskland, 1989.

Skattemyndigheter:

Förvaltnings- och Finansdepartementet i Zürich, Schweiz, 1974; Skattedepartementet i delstaten Florida, Förenta staterna, 1974; Australiska Skattedepartementet, 1978; Kaliforniens Franchiseskattenämnd, 1981; Kanadas Skatte- och Tulldepartement, 1982; Skattenämnden i Pau, Frankrike 1987; Inspektorn för Bolagsskatt i Amsterdam, Holland, 1988; Skattekommissionen i delstaten Utah, Förenta staterna, 1988; Skattekommissionen i staden New York, Förenta staterna 1988; Federala Finansdepartementet, Tyskland, 1990; Skattekommissionen i Monza, Italien, 1990; Skattekommissionen i Lecco, Italien, 1991; Förenta staternas Skatteverk, 1993; Kaliforniens Departement för Anställningsutveckling, 1994.

Dömande myndigheter:

Appellationsdomstolen i Washington D.C., Förenta staterna 1969; Domstolen i Columbia-distriktet, Förenta staterna 1971; Domstolen i St. Louis, delstaten Missouri, Förenta staterna, 1972; Australiska domstolen i Perth, Australien, 1970; Distriktsdomstolen i Stuttgart, Tyskland, 1976; Domstolen i München, Tyskland, 1979; Appellationsdomstolen i Paris, 1980; Appellationsdomstolen i delstaten Oregon, USA, 1982; Förenta staternas Distriktsdomstol i Washington, USA, 1983; Högsta Domstolen i delstaten Massachusetts, USA, 1983; Justitieministerns departement i Australien, 1973; Australiens Högsta Domstol, 1983; Distriktsdomstolen för Mellersta Kalifornien, Förenta staterna, 1984; Appellationsdomstolen i Vancouver, 1984; Distriktsdomstolen i Stuttgart, Tyskland, 1985; Appellationsdomstolen i München, Tyskland, 1985; Domstolen i Padua, Italien, 1985; Domstolen i Bologna, Italien, 1986; Regionaldomstolen i Hamburg, Tyskland, 1988; Domstolen i Berlin, Tyskland, 1988; Domstolen i Frankfurt, Tyskland, 1989; Domstolen i München, Tyskland, 1989; Domstolen i Hannover, Tyskland, 1990; Domstolen i Milano, Italien, 1991; Förvaltningsdomstolen i Hamburg, Tyskland, 1992; Tysklands Högsta Domstol, 1992; Domstolen i delstaten New York, 1994; Italiens Skattedomstol, 1994; Distriktsdomstolen i Zürich, Schweiz, 1994; Italiens Högsta Domstol, 1995.

Slutligen kan nämnas att i undersökningar utförda av samhällsvetenskapare kallas Scientology vanligen en religion, och betraktas som en del av en växande grupp av religiösa rörelser.

En av de första undersökningarna angående Scientology, en artikel av Harriet Whitehead i boken Religious Movements in Contemporary America [Religiösa rörelser i det nutida Amerika], placerar den inom den ”växande samlingen av religiösa rörelser helt utanför den judisk-kristna traditionen”. (1974:547)

Monografin av Roy Wallis: ”The Road to Total Freedom: a Sociological Analysis of Scientology” [Vägen till total frihet: en samhällsvetenskaplig analys av Scientology], (1977), som analyserar den historiska utvecklingen, såväl som de doktrinära och organisationella förändringarna som förekom under övergången från Dianetics till Scientology, placerar på ett liknande sätt studieämnet tydligt inom de nya religiösa grupperna. Wallis anser att Scientology är en religion särskilt anpassad för den religiösa marknaden i det nutida västerländska samhället som Wilson skulle komma att framlägga flera år senare. Betoningen av de fördelar som medlemmarna kommer att erhålla från sin religiösa utövning i denna värld, utnyttjandet av särpräglad vältalighet och en byråkratisk och förnuftigt utformad organisation återspeglar nutida västerländska värderingar, eftersom ”rationaliseringen av det världsliga livet har lett institutionerna genom vilka frälsningen uppnås, till rationalism”. (1976:246)

I sin avhandling ”Scientology as Technological Buddism” [Scientology som teknologisk buddism], innefattad i volymen Alternatives to American Mainline Churches [Alternativ till traditionella amerikanska kyrkosamfund], fastställer Frank Flinn att Scientology är ”den mest intressanta av de nya religiösa rörelserna” (1983:89) eftersom den ”har många nära likheter till buddism” (93).

I ett kapitel i sin bok The Social Dimensions of Sectarianism [De sociala dimensionerna av sekterism], (1990), fastställer Bryan Wilson att Scientology skulle vara en ”världslig religion” och visar sedan att den passar en lista på 20 punkter som vanligtvis är typiska för religioner och framkastar att ”Scientology måste verkligen anses som en religion, och detta med hänsyn till dess metafysiska läror de skaffar gehör för (och inte därför att den beskriver sin organisation som en kyrka), men det är en religion som återspeglar många av det nutida samhällets själsliga upptagenhet.” Han avslutar sin analys med att fråga: ”Om man var tvungen att föreslå vad som skulle utgöra en modern religion, skulle kanske Scientology inte tyckas vara så passande i den sekulariserade omgivning i vilken den verkar och från vilket den har hämtat större delen av sin organiserade struktur och terapeutiska inriktning.” (1990:288)

Scientology har medtagits som en av de grupper som granskats i några av de viktigaste böckerna som utforskat de nya religiösa rörelserna: New Religious Movements: A Practical Introduction of Professor Eileen Barker [Nya religiösa rörelser: en praktisk inledning av Professor Eileen Barker], (1992), såväl som i både Encyclopedia of American Religions [Uppslagsbok för amerikanska religioner], och i Encyclopedic Handbook of Cults in America av J. Gordon Melton [Uppslagsbok om kulter i Amerika av J. Gordon Melton (1992). Den diskuteras också, tillsammans med andra nya religiösa grupper, i Cult Controversies: Societal Responses to the New Religious Movements av James Beckford [Kultkontroverser: Samhällsreaktioner mot de nya religiösa rörelserna av James Beckford], (1985); i Cults, Converts and Charisma: The Sociology of New Religious Movements by Thomas Robbins [Kulter, konvertiter och karisma: samhällsvetenskap i nya religiösa rörelser av Thomas Robbins], (1991) och i L’Europa delle Nuove Religioni by Massimo Introvigne and Jean-Frangois Mayer [De nya religionerna i Europa av Massimo Introvigne och Jean-Frangois Mayer], (1993).

Sammanfattningsvis, genom antagandet av en upplevelsebetingad synpunkt, kan vi anmärka att Scientology har befunnits vara en religion i de kulturella sammanhang i vilka den har utfört sin verksamhet, genom uttalanden av statliga organ, av medlemmar av Kyrkan, och av samhällsvetenskapare i deras undersökningar av nya religiösa rörelser.

VI. Slutsatser
LADDA NER VITBOKEN