Som sociolog med en specialisering i studiet av religion, har jag blivit ombedd att ta upp frågan: ”Är Scientology en religion?” Genom att besvara den frågan, uttalar jag mig inte om sanningen eller osanningen i Scientology. Snarare överväger jag om Scientology uppfyller kriterierna som vanligen används för att definiera en religion. Dessa kriterier är inte helt entydiga: olika författare har erbjudit olika definitioner. De sträcker sig hela vägen från den av W.G. Runciman,1 som använder termen som synonymt med ”ideologi”, till den av Werner Cohn,2 som hävdar att det engelska ordet ”religion” är så komplext och kulturspecifikt att det är olämpligt att använda det med hänvisning till varje aspekt av icke-västerländska eller icke-kristnade kulturer.
De flesta akademiker inom detta område skulle ändå vara överens att en religion är ett system av trossatser och utövningar med en övernaturlig, helig eller gränsöverskridande referenspunkt. I enlighet med denna utgångspunkt är det möjligt att identifiera olika egenskaper som finns i de flesta, om inte alla, erkända religioner. Ju utförligare ett visst system av trossatser och utövningar uppvisar dessa egenskaper, desto mer entydigt kan man betrakta det som en religion.
När jag identifierar egenskaper man vanligen finner i religioner, skall jag använda ramverket som framlagts av Ninian Smart, en av de ledande akademikerna inom världens religioner.3 Då jag har använt de breda kännetecknen inom detta ramverk i några av mina tidigare skrifter,4 är det inte anammat enbart för syftena med denna studie.
Jag är inte scientolog. När jag har formulerat mina slutsatser, har jag gjort det efter en detaljerad studie av Scientology-publikationer, såväl som att observera aktiviteter vid Scientology-kyrkan i Sydney och intervjuat några av deltagarna. Jag är också bekant med olika sociologiska studier av Scientology i andra delar av världen.
De huvudsakliga Scientology-publikationer jag har studerat är följande, arrangerade i ordning efter deras första publikation:
Dianetics: Hur tanken påverkar kroppen (1950)
Dianetics: Utvecklandet av en vetenskap (1950)
Vetenskapen om överlevnad (1951)
Avancerad procedur och axiom (1951)
Scientology: Människans historia (1952)
Scientology 8-80 (1952)
Scientology 8-8008 (1952)
Phoenix-föreläsningarna (hölls 1954, gavs ut 1968)
Skapandet av mänsklig förmåga (1955)
Scientology: Tankens grunder (1956)
Har du levt förut? (1960, reviderad och utvidgad 1977)
Introduktion till Scientology-etik (1968, reviderad och uppdaterad 1989)
Scientology 0-8: Boken om grunder (1970)
Scientology-kyrkans Bakgrund och ceremonier (1970)
Mission in i tiden (1973, en utvidgad version av Ett test av återkallande av helspåret, 1968)
Vägen till lycka (1981)
Att förstå E-metern (1982, reviderad 1988)
Vad är Scientology? (1992)
Scientology-handboken, baserad på verk av L. Ron Hubbard (1994)
Scientology-kyrkan, 40-årsjubileum (1994)
Alla ovannämnda publikationer har officiell ställning inom Scientology-kyrkan. Nästan alla är skrivna av L. Ron Hubbard. De som inte är helt författade av L. Ron Hubbard stödjer sig i hög grad på hans arbete. Citat eller referenser som ges nedan avser den senaste utgåvan på engelska.
1. W.G. Runciman: “The Sociological Explanation of ‘Religious’ Beliefs,” [”Sociologisk förklaring av ’religiösa’ övertygelser”], Archives Européennes de Sociologie 10 (1969):149–191.
2. Werner Cohn, “Is Religion Universal? Problems of Definition,” [”Är religion universell? Problem med definition”], Journal for the Scientific Study of Religion 2, (1962):25–33.
3. Smart var professor i religionsvetenskap vid University of Lancaster (i Storbritannien) från 1967 till 1982. Han har haft en professur i Department of Religious Studies vid University of California i Santa Barbara sedan 1976, och är för närvarande J.F. Rowney professor för jämförande religioner där.
4. Till exempel, Alan W. Black och Peter E. Glasner, utgåvor Practice and Belief: Studies in the Sociology of Australian Religion [Praktik och tro: Studier i sociologi i australisk religion], Sydney: Allen och Unwin, 1983.
