II. RELIGIONENS DIMENSIONER

I The Religious Experience of Mankind [Mänsklighetens religiösa upplevelse], (1:a upplagan 1969, 2:a upplagan 1976, 3:e upplagan 1984), hävdar Ninian Smart att en religion normalt har sex aspekter eller dimensioner. I hans senaste översikt, med titeln The World’s Religions: Old Traditions and Modern Transformations [Världens religioner: Gamla traditioner och moderna förvandlingar], (1989), använde han åter dessa sex dimensioner och lade till en sjunde. Dessa dimensioner är:

II.I. Den praktiska och rituella dimensionen

Religioner har normalt speciella utövningar som folk ägnar sig åt. Formen på dessa utövningar varierar i hög grad och kan innefatta sådana aktiviteter som dyrkan, predikan, bön, meditation, bekännelse, offer, gåvor, riter och andra heliga ceremonier.

Religioner har normalt speciella utövningar som folk ägnar sig åt. Formen på dessa utövningar varierar i hög grad och kan innefatta sådana aktiviteter som dyrkan, predikan, bön, meditation, bekännelse, offer, gåvor, riter och andra heliga ceremonier. Ibland är dessa metoder verkligen genomarbetade och offentligt synliga, som i nattvardsritualen i den österländska ortodoxa kyrkan eller de heliga ceremonierna i Australiens urinnevånares religioner. Ibland är de mycket mindre genomarbetade och mindre offentligt synliga, som i formerna för meditation som utövas i buddismen eller den privata bön som är en del av olika religiösa traditioner. När man använder ordet ”ritual” för att beskriva sådana aktiviteter antyder man inte nödvändigtvis att det måste finnas en exakt specificerad form för dessa utövningar, inte heller antyder man nödvändigtvis att människor helt enkelt utövar dessa aktiviteter av gammal vana. I många former av ritual finns det både en yttre (eller synlig) och en inre (eller icke-synlig) aspekt.

II.II. Den erfarenhetsmässiga dimensionen

Precis som formerna av religiös utövning varierar, så varierar även de religiösa erfarenheterna som människor hävdar att de har haft. Buddha talade om upplysning han upplevt genom meditation. Olika hebreiska profeter och profeten Muhammed talade om uppenbarelseerfarenheter som utgjorde grunden för deras religiösa läror. Vissa religiösa upplevelser som har rapporterats är ganska dramatiska, som Pauls omvändelse på vägen till Damaskus, upplevelsen av extas associerad med shamanismen i centrala och nordliga regioner i Asien, och fenomenet med besatthet i delar av Eurasien, Afrika och Stilla havet. Andra rapporterade religiösa upplevelser kan vara mindre dramatiska, men de betraktas icke desto mindre som verkliga och betydande av de som upplever dem. Exempel på det senare är upplevelser av helig vördnad, gudomligt ljus, upplysning, en strålande inombords tomhet, en försäkran om frälsning etc.

II.III. Den berättande eller mytiska dimensionen

I väldigt många religioner finns berättelser. Dessa berättelser kan röra Guds eller gudars, eller andra andliga entiteters aktiviteter, karriären hos en helig lärare, erfarenheter av religiös kollektiv karaktär, och så vidare. Berättelserna i de judiska och kristna skrifterna om skapandet av världen, om överlämnandet av tio Guds bud till Mose och om att Gud vägledde Israels folk ut ur Egypten faller inom denna kategori, liksom berättelser i den australiske urinnevånarens religion rörande heliga varelsers aktiviteter som format landets konturer. Så även berättelserna i islam om profeten Muhammeds liv och i buddismen om Gautamas (Buddhas) erfarenheter. Smart betonar att han använder termen ”mytisk” i en rent teknisk bemärkelse för att syfta på en berättelse som har religiös innebörd. Han antyder inte att berättelsen nödvändigtvis är falsk. I de flesta prelitterata kulturer uttrycks religiösa övertygelser i första hand i berättande form, och dessa berättelser överförs oralt.

II.IV. Den doktrinära och filosofiska dimensionen

Särskilt i läs- och skrivkunniga kulturer, kan doktriner resultera i mer eller mindre systematisk förslagsform ur en återspegling av vad som ursprungligen stöptes i berättande form, alternativt eller dessutom, kan dessa doktriner åtminstone delvis härledas från mer allmänna filosofiska källor. Innehållet i dessa övertygelser eller doktriner varierar i hög grad från en religion till en annan, alltifrån, till exempel från doktrinen om treenigheten i kristendomen till lärorna i hinduism om den kontinuerliga cykeln av död och återfödelse som varje varelse är bunden till, från de 99 namnen för den ende guden i islam till Buddhas läror om de fyra ädla sanningarna om lidandets natur, orsaken till lidande, möjligheten till ett slut på lidande, och vägen som leder till detta resultat. I vissa religioner såsom hinduism, buddism, judendom, kristendom och islam, finns det skrifter i vilka religiösa berättelser och/eller doktriner är nedtecknade.

II.V. Den etiska dimensionen

Smart säger att ”under historiens lopp så finner vi att religioner vanligtvis införlivar en etikkod” (The Religious Experience of Mankind [Mänsklighetens religiösa erfarenhet], 3:e upplagan, sidan 9). I buddismen, till exempel, sägs det att ens handlingar skall styras av de fem levnadsreglerna – avstå från att döda, från att stjäla, från att ljuga, från orättfärdiga sexuella handlingar och från berusningsmedel. Judendomen har torah (lag) som innehåller, inte bara de tio budorden, men också många andra moraliska, såväl som rituella, föreskrifter. På samma sätt har islam sharia (lag) som förskriver olika moraliska och rituella plikter. I kristendomen sammanfattas Jesus i sin etiska lärdom i budordet ”älska din nästa såsom dig själv”. Åtminstone i viss utsträckning, hänger de etiska aspekterna av en religion samman med delar av dess doktrinära och mytiska dimensioner. Till exempel är Buddhas åläggande att avstå från berusningsmedel konsekvent med hans uppfattning att sådana ämnen skulle hindra självmedvetenhet. Den kristna läran om kärlek gentemot andra överensstämmer med berättelser om Kristus eget beteende och med doktrinen att Gud är kärlek. Och de stränga moraliska föreskrifterna i sharian är konsekventa med islamiska läror att varje person till slut kommer att stå till svars inför Gud.

II.VI. Den sociala och institutionella dimensionen

Även om det är möjligt, i princip, för en individ att ha hans eller hennes egna unika religiösa övertygelser och engagera sig i hans eller hennes egna religiösa bruk utan att nödvändigtvis umgås med andra religiösa troende, har de flesta religioner någon form av social organisation. Särskilt i vissa småskaliga samhällen, kan de sociala institutioner i vilka religiösa utövningar äger rum vara identiska med dem i vilka andra aktiviteter, såsom ekonomiska aktiviteter, äger rum. I andra samhällen finns specialiserade religiösa institutioner, såsom organiserade samfund inom kristendomen, klosterliga ordnar i buddismen, och församlingar av de trofasta i judendomen och islam. Till och med inom samma breda religiösa tradition, såsom kristendom, kan det finnas mer än en modell av religiös organisation – till exempel alltifrån det formaliserade och hierarkiska systemet i den romerska kyrkan till det mera jämlika och informella systemet i en del protestantiska kyrkor. Många, men inte alla religioner, har specialiserade religiösa tjänstemän såsom guruer, munkar, präster, imamer, ‘ulema, rabbiner, präster, shamaner etc.

II.VII. Den materiella dimensionen

I sin senaste bok lägger Smart till en sjunde dimension i religion, den materiella dimensionen, som ett erkännande av det faktum att det ofta finns specifika religiösa kulturföremål, platser, byggnader, symboler etc. Den relativa betydelsen av dessa varierar från religion till religion. I vissa småskaliga samhällen, finns det till exempel inga specifika religiösa byggnader, å andra sidan kan det finnas delar av den naturliga omgivningen som är tilldelade religiös innebörd, såsom heliga platser i Australiens urinnevånares religioner och berget Fuji inom traditionell japansk folkreligion. Tempel, moskéer eller kyrkor utgör delar av den materiella dimensionen inom buddism, hinduism, judendom, islam och kristendom. I olika religioner finns också heliga eller symboliska föremål såsom totem, reliker, emblem, nattvardselementen och liknande. Det är viktigt att notera att även om alla, eller nästan alla, av ovanstående dimensioner är närvarande i var och en av världens största religioner kan betoningen på någon särskild dimension variera från en religion till en annan, och till och med från en subtradition till en annan inom samma breda religion. Som Smart säger:

Det finns religiösa rörelser eller manifestationer där den ena eller andra av dimensionerna är så svag att den praktiskt taget saknas: icke-litterata, småskaliga samhällen har inte många sätt att uttrycka den doktrinära dimensionen; buddistiska modernister koncentrerar sig på meditation, etik och filosofi, och lägger mindre uppmärksamhet på den berättande dimensionen av buddismen; en del nybildade grupper kanske inte har utvecklat särskilt mycket vad det gäller den materiella dimensionen.

Det finns också så många personer som inte formellt är en del av någon social religiös gruppering, men som har sina egna speciella världsuppfattningar och religiösa bruk, att vi i samhället kan observera små delar av religion som inte har någon välformad social dimension. (Ninian Smart, The World’s Religions: Old Traditions and Modern Transformations [Världens religioner: Gamla traditioner och modern förvandlingar], sidan 21)

III. Analys av Scientology
LADDA NER VITBOKEN