Hur man håller sig frisk | Förebyggande resurscenter

AVSNITT I: OBSERVATIONER

Åtskilliga observationer dök upp vid upprepade tillfällen, enhetligt och iögonenfallande:

1. Scientology har blivit mycket viktigt i livet för dessa som intervjuades. Den upptar en mycket central, och till synes mycket konstruktiv, plats på det sätt de nu organiserar sina idéer, sitt arbete och sina planer i livet. Många har gått med i Scientology på heltid (som personal = ”pastorer”?), medan de som inte gjort det ofta ägnar sin semester eller sina längre ledigheter från deras vanliga yrken till att fortsätta utbildning och andlig vägledning i Scientology. En del har engagerat sig i privata företag med andra scientologer (en musiker spelade i ett band där alla medlemmar hade blivit scientologer!).

2. För vissa har Scientology tillhandahållit en ”väg ut” från drogberoende, alkoholism, frustration, overksamhet, depression, eller en känsla av meningslöshet – ingen lätt uppgift. (En ung man beskrev sig själv som att ha varit en ”missbrukare” som förlitade sig på brottets bana för att underhålla sitt tunga drogberoende, men upphörde sedan med brott, fick ett jobb för att kunna betala för sina Scientology-kurser, och övergav detta med droger fullständigt. Flera andra uppgav att de hade kommit ifrån droger efter att de blivit tillsagda att de inte kunde fortsätta i Scientology om de tog droger.)

3. Ett centralt inslag i den effekt som Scientology haft på dem var deras övertygelse att de är ”andliga varelser” som har en fortgående existens oberoende av kroppen eller sinnet, och att det följaktligen inte finns någon anledning att vara rädd för döden, vilket helt enkelt är att ”lämna” den nuvarande kroppen, för att bytas ut i tid mot en annan kropp.

4. Deras attityd gentemot Scientology var i allmänhet tämligen nyttoinriktat: det hade ”fungerat” för dem vad gäller att förbättra förmågan att handskas med vardagliga problem i mellanmänskliga relationer, kommunikation, självkännedom etc. Även de mer ”andliga” aspekterna (deras ord) betraktades pragmatiskt: ”Om det inte fungerar för en, glöm det.” Endast de läror ansågs vara sanna som enligt individens egen erfarenhet befanns vara det, och en del hade inte (ännu?) nått en nivå av ”andlig” upptäckt. (En ung man kommenterade att han hade ”hört talas om” reinkarnation, men det var inte något han funnit särskilt användbart eller viktigt för honom själv.)

5. Processen ”auditering” (andlig vägledning som utförs med en annan person som håller en elektrod i vardera handen kopplad till en ”E-meter” [Wheatstone-brygga] som registrerar fluktuationer i hudens galvaniska ledningsförmåga som tros vara förbunden med ämnet i den andliga vägledningen) var väldigt centralt för deras upplevelse av Scientology, och flera beskrev det som en metod för ”bikt”. De verkade tycka att det var i hög grad terapeutiskt, och att man inte kan lura E-metern, vilket således gör auditering överlägsen andra former av vägledning.

6. Referenser till ”etik” dök ofta upp i intervjuer, även om vanligtvis utan något speciellt tydligt eller traditionsbundet innehåll.

7. Hänvisningar till konventionellt ”religiösa” aspekter av Scientology – kapellet, pastorsvigning, pastorers dräkter, den korsliknande symbolen etc. – verkade vara distinkt perifera. (”Åh ja, nu när du nämner det, vi har söndagsbetraktelser.”)

8. Hänvisningar till grundaren L. Ron Hubbard, var vanligt förekommande och smickrande, man kan nästan säga ”fromma”: foton på honom finns överallt, han är upphovsmannen till det omfattande materialet som scientologer studerar. I varje Scientology-anläggning finns det ett vakant kontor reserverat för honom, men som är välutrustat och med hans guldtränsade ”Commodores-hatt” på skrivbordet.

9. Referenser till anhängarnas tidigare anslutning till religiösa församlingar och andra religioner var vanligen respektfulla och man betonade upprepade gånger att Scientology är förenlig med andra religioner; den är helt enkelt inriktad på ”tillämpning” av det som i andra religioner uppenbarligen är tänkt att vara bara teoretiskt. En del anhängare nämnde att de fortfarande var lutheraner eller metodister, men uppenbarligen inte aktiva. De flesta beskrev sig själva som ”scientologer” snarare än, och istället för att vara anhängare av någon (annan?) religion.

10. Många rapporterade att de hade varit missnöjda med tidigare religioner eftersom deras frågor inte hade besvarats på ett tillfredsställande sätt. De hade ofta fått höra vad man skall tro, men hade inte direkt upplevt att de funnit svar på sina frågor och förblev därför ”sökare” tills de anslöt sig till Scientology, där de inte serverades svar eller blev tillsagda vad de skall tro, utan fick en möjlighet att själva upptäcka svar genom sin egen erfarenhet, som uppenbarligen tillfredsställde deras behov. De hänvisade upprepade gånger till ”åttonde dynamiken”, mindre ofta till ”Gud” eller till ett ”Högsta väsende” till vilket man sägs relatera till i den ”åttonde dynamiken”, men tydliggjorde att Scientology inte ger en definition på Gud eller ett specifikt innehåll för den ”åttonde dynamiken”, och lämnar det upp till individen själv att upptäcka.

11. Några uppgav att de hade förrättat vigsel på andra scientologer eller hade haft sina egna vigslar förrättade av Scientologys ”pastorer”.

II. Domstolens slutsatser
LADDA NER VITBOKEN