I en enhällig historisk dom kungjorde Högsta domstolen i Storbritannien den 11 december 2013 att kapellet i Londons Scientology-kyrka måste erkännas som en gudstjänstlokal enligt brittisk lagstiftning.

Detta avgörande i Storbritanniens högsta domstol, som tydligt bekräftar Scientologys status som en äkta religion, innebär att engelska scientologer nu lagligen kan vigas inför familj och vänner i en kyrklig Scientology-vigselceremoni som hålls i Londonkyrkans kapell.

Högsta domstolens avgörande följer principerna om jämlikhet och icke-diskriminering i fråga om religion. Domen garanterar att Scientology-kyrkan och scientologer inte behandlas annorlunda än andra religioner och deras församlingsmedlemmar i Storbritannien och att de åtnjuter samma rättigheter.

Som en del av sin slutsats att Scientology är en religion och att dess kapell är en gudstjänstlokal (varje Scientology-kyrka världen över har ett kapell), fastslog Högsta domstolen att definitionerna på religion och gudstjänst måste vara moderna och breda nog för att omfatta religioner som utövas av majoriteten av världens befolkning.

Bakgrunden till detta är att Högsta domstolens utlåtande upphävde appellationsdomstolens dom från 1970, vilken avslog en ansökan om att auktorisera kapellet i Scientology-kyrkan vid Saint Hill i Sussex som en gudstjänstlokal. Appellationsdomstolen fastslog att utövande av Scientology inte var ”i enlighet med Places of Worship Registration Act of 1855” [1855 års lag om registrering av gudstjänstlokaler], eftersom scientologer inte tillbad en ”personlig skapelsegud”. Appellationsdomstolen medgav att andra erkända världsreligioner, som theravadabuddhismen, heller inte tillbad en personlig skapelsegud, men att buddhismen var ett undantag från regeln. I domstolens utlåtande gavs ingen förklaring till detta undantag.

Registrar General [chefen för General Register Office, allmänna registreringsmyndigheten] fortsatte vägra Scientology-kyrkor erkännande baserat på 1970 års dom, vilken andra brittiska ministerier åberopade i över 40 år för att rättfärdiga diskriminering av scientologer. Det var dags att upphäva denna felaktiga, föråldrade dom och presentera den moderna bilden av Scientology, som utmärks av alla de religiösa tjänster och samhällsförbättrande program som finns i Scientologys ideala organisationer.

År 2011 inlämnade Louisa Hodkin, en scientolog som ville gifta sig i sin kyrka inför familj och vänner, en ny ansökan om registrering av kapellet i Scientology-kyrkan i London som en gudstjänstlokal. Men återigen avslog registreringsmyndigheten ansökan baserat på utslaget från 1970 och lagen från 1855.

”Jag […] kungör att kapellet på 146 Queen Victoria Street är en möteslokal för hållande av gudstjänst.”

Louisa Hodkin tog då sitt ärende till domstol. På förstainstansnivån fastslog rätten att Scientology i själva verket är en religion. Den poängterade dock att den inte kunde auktorisera Londonkapellet som en gudstjänstlokal, eftersom den var tvungen att följa appellationsdomstolens dom från 1970. Rätten insåg ärendets vikt och rekommenderade att överklagandet skulle prövas direkt av Högsta domstolen.

Högsta domstolen åtog sig beredvilligt ärendet. I sitt utslag upphävde domstolen avslaget från 1970 i sin helhet och tolkade 1855 års lag på så sätt att den speglade en korrekt och modern definition på religion, som inkluderade Scientology, inte en definition som höll sig inom ramen för de snäva judisk-kristna normer som rådde i England då 1855 års lag antogs.

Lord Toulson, den som författade Högsta domstolens utslag, beskrev det historiska förbudet mot Scientology som ”ologiskt, diskriminerande och orättvist”. Högsta domstolens övriga fyra domare, ledda av dess ordförande, lord Neuberger, instämde alla i detta.

Domstolen konstaterade att vägran att erkänna Scientology var diskriminerande, eftersom andra religioner som inte tillbad en personlig skapelsegud hade accepterats som religioner:

Såvida det inte föreligger något för sammanhanget tvingande skäl till annan tolkning bör religion inte begränsas till religioner som erkänner en högsta gudom. För det första vore detta en form av religiös diskriminering som är oacceptabel i dagens samhälle. Det skulle utesluta buddhismen och även andra religioner, såsom jainism, taoism, teosofi och delar av hinduismen. Bevismaterialet i det aktuella ärendet påvisar att bland annat jainister, teosofer och buddhister har registrerat gudstjänstlokaler i England. Lord Denning erkände i Segerdal [1970] 2 QB 697, 707 att buddhistiska tempel ”korrekt betecknas som möteslokaler för hållande av gudstjänst”, men kallade dem ”undantagsfall” och gav ingen ytterligare förklaring. Behovet av att göra ett undantag för buddhismen (vilket också har tillämpats på jainismen och teosofin) och frånvaron av en tillfredsställande förklaring för detta undantag är starka indikationer på att den förment allmänna regeln står på svag grund.

Att dessutom inskränka religion till en religion som inbegriper tron på en ”högsta gudom” för en in på svårlösliga teologiska frågeställningar. Baserat på bevis från mrs Wilks tror scientologer på en sorts högsta gudom, men av en abstrakt och opersonlig natur. Uppfattningar om Guds natur är föremål för teologisk debatt.

Under sitt utarbetande av denna dom granskade och reviderade Högsta domstolen den definition av religion som hade använts vid antagandet av Places of Worship Registration Act år 1855. Domstolen beslutade att definiera religion som:

Ett andligt eller icke-sekulärt trossystem som omfattas av en grupp anhängare, vilket gör anspråk på att förklara människans plats i universum och hennes förhållande till det oändliga och på att lära sina anhängare hur de ska leva sina liv i överensstämmelse med den andliga förståelse som trossystemet är förenat med.

Baserat på denna definition fastslog lord Toulson, på uppdrag av Storbritanniens högsta domstol:

Utifrån mitt synsätt på betydelsen av religion är bevisen på att Scientology faller inom definitionens ramar mer än tillräckliga.

Domstolen övergick sedan till frågan om huruvida Scientology ägnade sig åt ”religious worship” [ung. religiös tillbedjan, gudstjänst] enligt de villkor som 1855 års lag uppställde. Lord Toulson konstaterade:

Enligt min mening var den innebörd som ”worship” gavs i [1970 års dom] alltför snäv; men även om den inte var alltför snäv år 1970, är den alltför snäv nu.

Domstolens tolkning av en modern definition på religious worship var tillräckligt bred för att omfatta ”alla religiösa ceremonier, oavsett om ceremoniformen i fråga passar eller inte passar in på den snävare definition som antogs i” 1970 års rättsfall. Domstolen underbyggde vidare sin ståndpunkt genom att konstatera:

Denna bredare tolkning överensstämmer med definitioner i standardordböcker […]

Den bredare tolkningen överensstämmer med lagens syfte: att tillåta medlemmar av en religiös församling, som har en mötesplats för sina religiösa bruk, att där förrätta kyrkliga vigselceremonier. Tillståndet härtill bör inte vara beroende av små teologiska eller liturgiska detaljer om exakt hur de uppfattar och uttrycker sitt förhållande till det oändliga (vilket scientologer kallar ”Gud” i sin trosbekännelse och allmänna bön). Dessa frågor, som har tagits upp i ingående detalj i bevismaterialet för detta ärende, lämpar sig bättre för teologer än för Registrar General eller domstolar.

Med utgångspunkt från detta fastslog Högsta domstolen i Storbritannien att kapellet i Scientology-kyrkan i London ”är en möteslokal för hållande av gudstjänst enligt 2 § av Places of Worship Registration Act”. Högsta domstolen beslutade därför att kyrkans kapell skulle registreras som en gudstjänstlokal där vigslar kan förrättas. Därmed blev Scientology till fullo erkänd som en religion i Storbritannien.

Efter att ha hört utslaget läsas upp i Högsta domstolen i december 2013 sade Louisa Hodkin:

Min fästman och jag har alltid trott på rättvisan i den brittiska rättsprocessen. Det har varit en lång och ansträngande resa, men Högsta domstolens beslut idag har gjort det hela värt besväret. Vi ser verkligen fram emot att kunna gifta oss nu, och vi tackar våra anhöriga och vänner för allt deras tålamod och stöd.

Efter denna historiska dom, som undanröjde all rättslig grund för religiös diskriminering mot scientologer i Storbritannien, hade Louisa Hodkin ett glädjerikt bröllop i sällskap med anhöriga och vänner och andra församlingsmedlemmar i Londonkyrkans kapell.

Slutsats

Den historiska dom som avkunnades av Högsta domstolen i Storbritannien i december 2013, jämte det betydelsefulla utslaget från Högsta domstolen i Australien 1983 som erkände Scientology som en religion (se 1983: Dom från Australiens högsta domstol: Scientology-kyrkan: Historiskt erkännande av religionen Scientology), utgör de två främsta rättsfallen om religion och ordets definition, i de högsta domstolarna i Storbritannien och Australien. De utgör därmed ett tydligt och överväldigande prejudikat i samväldesländerna och den engelskspråkiga världen.


Syftar på Commonwealth of Nations (tidigare British Commonwealth), frivillig sammanslutning av 53 självständiga stater, varav de flesta är f.d. brittiska besittningar.
LADDA NER VITBOKEN